the book thief - markus zusak

Det har gått lite lång tid, men jag tänker skriva vad jag tycker om The Book Thief ändå. För det var en fantastisk bok och det vill jag att alla ska veta (fast jag tror de flesta vet det; det känns som om alla redan läst boken). I alla fall i bokbloggosfären (jag hittade precis på det ordet. Det inkluderar bloggar, tumblr och allt annat bloggliknande, som handlar det minsta om böcker.)

Först ska jag säga att jag ogillar starkt böcker och filmer och liknande från Andra Världskriget. Ogillar kanske är fel ord - jag gillar inte att läsa/se på dem. Det har något att göra med att det är för hemskt och sant för mig. Men The Book Thief handlar om böcker, så jag ville läsa den ändå. Och den var inte som andra filmer/böcker jag sett/läst ur den genren. Den fokuserade inte på det hemska, utan på det bra. Det gjorde det uthärdligt.

Jag hade också väldigt höga förväntningar på boken. Väldigt höga. Inte bra. Det gjorde att början av boken inte var jättebra. Jag förväntade mig något mer, eller något annat. (Jag har haft för höga förväntningar på böcker i allmänhet på sistone. Tråkigt, för böckerna blir alltid en besvikelse.) Men den blev bättre och bättre, och eftersom den började bra slutade den fantastiskt.

Jag gillade verkligen hur Markus Zusak behandlade språket. Han skrev inte som vanligt. Inte "hon skrek efter honom" utan snarare "Hon kastade ut orden och de träffade honom på axeln så han nästan ramlade av kraftem". Jättebra exempel (jag hittade på det). Men han skrev på ett så annorlunda sätt och det är roligt. Jag letar alltid efter nya sätt att säga en helt vanlig mening, när jag läser böcker. Och han hade många sådana sätt.

Det jag älskade med boken: Rudy Steiner. Liesel, Death, "The Standover Man", ibland Max, Hans och Rosa, böckerna, orden och färgerna. Speciellt Rudy. Jag var förstörd i slutet, eller efter halva boken (eller början?) på grund av honom. Jag ville skrika till Liesel "JUST KISS HIM ALREADY!" Om det är något jag älskar så är det goda människor. Snälla, generösa, genuint goda människor. Bread-givers.
Och boken lyckades få tyska att bli ett vackert språk. Who knew? Jag älskar det.

Det bästa citatet var av Döden, på slutet. Jag vet inte ens varför det fastnar. Men det är perfekt.

I wanted to explain that I am constantly overestimating and underestimating the human race - that rarely do I ever simply estimate it.

Jag gillar också "The day was gray, the color of Europe". För att det är så sant.

Nu är jag helt enkelt beredd att hålla mer resten av världen: The Book Thief är fantastisk. Jag vill äga den så jag kan läsa om den. Och spara de vackra orden.


Över till en helt annan sak: jag är i stort sett klar med min au pair ansökan. Jag ska lägga in några fler bilder och mitt brev - sen är jag klar! Läskigt.
x