i ♥ ny

29 januari 2012

Turen till New York började med en lång bussresa genom ett grått, grått, grått Long Island. Men det gjorde inte så mycket när vi fick första skymten av New York... När vi kom in i New York City åkte vi ner till Battery Park och tog färjan däifrån till Staten Island, som tog oss förbi The Statue of Liberty. Det var som sagt väldigt mulet så the New York skyline var halvt dold av moln. Men det var väl värt det.






När vi kommit tillbaka till Manhattan hoppade vi på bussen igen för en guidad tur runt New Yorks gator. Vi hade en väldigt trevlig guide (vars namn jag inte minns) men jag fick inte ut så mycket av turen eftersom vi satt i en buss och det mesta som pekades ut antingen var på andra sidan vägen eller ovanför bussens tak. Men jag fick reda på lite nytt i alla fall.

Någonstans i mitten stannade vi i cirka två minuter för att några (inklusive jag) ville se baren som McLaren's i How I Met Your Mother är baserad på. Den var inte det minsta lik på utsidan och vi kunde inte se särskilt mycket av insidan vilket var lite tråkigt.

Bussen stannade sedan vid Rockefeller Center för de av oss som skulle upp till The Top of the Rock. Det coolaste med The Top of the Rock (högsta våningen på the Rockefeller Center) var nästan hissen upp. Det var som att stå i ett moln däruppe och tyvärr såg man i stort sett ingenting. Så jag hängde med en grupp tyska au pairer ned rätt snabbt och vi åt middag på en liten smörgåskedja innan vi fortsatte mot Times Square.






Times Square var väldigt häftigt. Det var stort och färgglatt och såg ut precis som jag hade föreställt mig. Det är ganska löjligt att det är så häftigt för det är egentligen bara en massa reklam. Och affischer för musikaler (jag vill gååååååå).



KAN NÅGON FÖLJA MED MIG OCH SE FILMEN SNÄLLA.

Efter att vi hade tagit ungefär miljoner bilder på oss och på Times Square delade vi upp oss och jag följde med ena halvan av gruppen till Hard Rock Café. Sen var det dags att röra oss till Empire State Building där bussen skulle plocka upp oss. Jag köpte min första amerikanska Starbucks-kaffe på vägen. #awesome




Vi hann komma fram till bussen i tid och sen väntade en timmes bussresa tillbaka till skolan. Jag längtar tills jag åker tillbaka till New York. Så mycket att se!

au pair skolan på long island

26 januari 2012

Jag ska äntligen ta mig i kragen och posta lite bilder från veckan på au pair skolan. Den låg ungefär en timmes bussresa utanför New York City, på Long Island. Det var ett amerikanskt college och byggnaderna och området var fruktansvärt vackert. Stora gräsmattor och utsikt över Atlanten (Great South Bay) och vädret var fantastiskt hela veckan - förutom dagen vi åkte till New York City (såklart).

Resan till USA tog 12 timmar med någon timmes väntan på Heathrow i London. Vårt plan var lite försenat så vi fick spring lite mellan alla terminaler på Heathrow men det gick. Resan över Atlanten var lång... Men det fanns filmer och vi fick mat hela tiden kändes det som. Jag åkte med den grupp svenskar som också åkte från Arlanda. Jag tror dock att planet mellan London och New York var proppfullt av au pairer eftersom vi åkte samma buss från flygplatsen till skolan.




Nätterna på skolan var rätt hemska för vårt rum var så fruktansvärt varmt (förutom de få timmar under natten elementen stängdes av och det blev svinkallt). Vi var tvungna att ha fönstrena öppna hela tiden. Det i kombination med jetlag gjorde mig till en zombie hela veckan.
Men vädret och utsikten var som sagt fantastiskt. Jag bodde med en tjej från Tyskland och en tjej från Frankrike och därför pratade jag nästan bara engelska - vilket var jättebra när jag väl kom hem till värdfamiljen.


Under dagarna hade i lektioner, flera timmar långa, om barnskötsel och säkerhet och sjukdomar och sånt. En kväll hade vi International Sing Along (då vi svenskar framförde - you guessed it - Små Grodorna) och så kom en amerikansk polis och pratade om lagar och sånt. Han var rätt rolig och skulle klyschigt nog dricka kaffe och äta donuts.

Den här natten sken månen in på mig och jag vaknade till soluppgången.






På torsdagen åkte vi in till New York efter lunch, men det berättar jag om i ett annat inlägg. Efter tre dagars lektioner åkte vi på fredagen till våra olika destinationer. Jag är fruktansvärt glad över att jag slapp flyga igen. Istället åkte jag buss till New Jersey. Det bästa var när jag åkte förbi/på New Jersey Turnpike medan jag lyssnade på America (Counting the cars on the New Jersey Turnpike/They've all gone to look for America).

Bussen från skolan. [Bild tagen från Facebook...]

Och sen stannade bussen och vi klev av och åkte till vårt hem. Veckan på skolan var rätt hemsk för att allt var så fruktansvärt nervöst och spänt. Oron inför allt - framförallt för att träffa värdfamiljen - var värre än att faktiskt göra det. Nu undrar jag varför jag var så nervös.

emmylou

23 januari 2012

Det var längesen jag använde min svincoola katergori Music Monday så jag tänkte idag passa på att tipsa om mitt nya favoritband, First Aid Kit (tack vare Sara på Glorybox och att de börjat spela det nya ablumet på radion). Vad mer kan jag säga än deras musik är vacker och annorlunda och folk-y.



I helgen var jag i ett köpcentrum i närheten. De hade en karusell och en tågbana inuti. Jag tyckte Paris hade många karuseller överallt - USA har det i köpcentrum. Jag gick till bland annat till Macy's och Forever 21. Och det enda jag kunde köpa var tjocktröjor. Jag saknar sommaren.

cupcakes

20 januari 2012

Häromdagen tog J med mig till hennes favoritställe att köpa cupcakes. Aaah. De var så fina. Det fanns en stor som en tårta. Jag köpte i alla fall en Red Velvet för jag har länge velat smaka en riktig (icke hembakad) Red Velvet. Mm. Den var god och inte alls särskilt söt.





Jag kommer antagligen ta bild på varenda cupcake jag ser.


Idag var vi och fixade en bankkonto åt mig. De hade Drive In Banking. De har inte bara drive through fast food oxh liquor stores - utan också banker och bankomater. Det var underbart. (Snälla kom inte och säg att det finns drive through banker i Sverige. Då skulle jag bli deprimerad.)

Jag köpte och Swedish Fish i affären. För självklart åker jag till USA och köper svenskt godis. Ha ha. De var faktiskt lika goda som Ikeas fiskar (alltså mycket bättre än de vi säljer i lösvikt).


Vad mer kan jag säga... Gissa vad som är på TV HELA TIDEN här? Valet. Så. Klart. Jag fattar som tur var ingenting av det så jag känner att jag inte behöver engagera mig i vad som är bra och dåligt.


Jag har också fått låna en Kindle av min familj så det ska bli kul att läsa lite på den när jag kommer på hur man skapar ett nytt konto. Jag funderar på att läsa Song of Ice & Fire på den eftersom det är så löjligt tjocka.

Annars är en av mina favoritsaker att höra min värdfamilj försöka prata svenska. J läser The Girl With the Dragon Tattoo och undrar hur man utalar saker som Östersund och advokat. De tycker det är så svårt. Och de kan inte få till vokalerna rätt, jag vet inte varför. Men det är underhållande.

reading challenge

19 januari 2012

Jag hittade en väldigt rolig läsutmaning på en blogg jag läser, Cinderella in Combat Boots. Jag har också Goodreads reading challenge, men den är bara att läsa 50 böcker så jag borde kunna specifiera lite:

What's In A Name?

Between January 1 and December 31, 2012, read one book in each of the following categories:
1. A book with a topographical feature (land formation) in the title: Black Hills, Purgatory Ridge, Emily of Deep Valley
2. A book with something you'd see in the sky in the title: Moon Called, Seeing Stars, Cloud Atlas
3. A book with a creepy crawly in the title: Little Bee, Spider Bones, The Witches of Worm
4. A book with a type of house in the title: The Glass Castle, The Girl Who Kicked the Hornet's Nest, Ape House
5. A book with something you'd carry in your pocket, purse, or backpack in the title: Sarah's Key, The Scarlet Letter, Devlin Diary
6. A book with a something you'd find on a calendar in the title: Day of the Jackal, Elegy for April, Freaky Friday, Year of Magical Thinking

The book titles are just suggestions, you can read whatever book you want to fit the category. Other Things to Know
Books may be any form (audio, print, e-book).
Books may overlap other challenges.
Books may not overlap categories; you need a different book for each category.
Creativity for matching the categories is not only allowed but encouraged.
You do not have to make a list of books before hand.
You do not have to read through the categories in any particular order.

Utmaning hålls här där man kan lägga till sin blogg om man vill.


Jag håller redan på att läsa en bok med kategori 2 i sitt namn (The Fault in Our Stars)! Nu gäller det bara att komma ihåg det här.

onsdag

18 januari 2012

Nu kommer en snabb update sen senast. Om jag någon gång lär mig att blogga snabbt kanske jag kan skriva om New York, men vem vet när det kommer hända.

I söndags var jag med familjen till kyrkan. Folk är så fruktansvärt trevliga här. Alla hälsar och jag är nästan ovan vid det så jag missar att säga "nice to meet you" för jag reagerar så långtsamt. Ha.

Efteråt tog min värdmamma med mig till en Barnes & Noble. Yay. Det var trevligt. Det var en stor bokaffär med en Starbucks och en leksaksaffär. Jag köpte The Fault in Our Stars för att jag har hört så mycket kärlek för den och för att John Greens böcker får mig att vilja leva. Jag såg också den här boken och jag dog av lycka:


Någon gång ska jag köpa den.


Igår tog jag en promenad i området. Jag lyckades hitta gångvägar nästan hela vägen, förutom en rätt läskig bit då jag nästan klättrade i sluttningen bredvid vägen. (Jag önskar bara jag kunde få min SR app att fungera så jag kan lyssna på Tankesmedjan.)


Jag gick förbi skolan när det var dags för bussarna att hämta barn. Det var många!

Annars har jag hängt med på olika bilturer och lekt med barnen och sett på TV och försökt förstå hur man söker till en skola. Idag har jag mitt första LCC-möte med alla au pairer i området. Det är bara en timme långt, som tur var är, för att gå in i en grupp (ensam) där de flesta känner varandra är inte något jag tycker är så roligt.

Annars börjar det nästan kännas normalt att vara här. Nästan.



Är det förresten någon som kollar på Sherlock? VAD VAR DET DÄR FÖR SLAGS AVSLUTNING? Jag hatar den serien (läs: älskar den mer än någon annan just nu).

I USA

14 januari 2012

Hejsan vänner!

Jag är i USA!!!

Jag är nu hemma hos min värdfamilj i New Jersey efter att ha varit i fyra dagar på en Au Pair skola utanför New York. Veckan har varit jättejobbig, rolig, helt okej och otroligt spännande. Jag har varit i New York City! På Time Square! (Vi hann inte med så mycket annat.) Och jag tänkte lägga upp bilder därifrån, men inte nu. För jag orkar inte.

I går så åkte jag i alla fall till familjen för första gången. Min värdmamma hämtade upp mig utanför Target och körde hem mig i sin jättestora bil. Jag var så rädd för att det skulle bli awkward eller att jag inte skulle känna igen henne... Men det kändes inte alls konstigt (eller, ja, lite konstigt) och vi kunde prata hela tiden och det var inte ens särskilt svårt.
När vi kom fram fick jag hälsa på min värdpappa och barnen (jag önskar jag kunde förkorta deras namn med första bokstaven, men allas namn börjar på J. Jag är inte säker på att jag får skriva deras namn än.) Barnen var jätteglada över att se mig och inte alls blyga. Efter lite lunch packade jag upp.




Mitt rum är jättefint - stort, men eget badrum och TV. TV:n har On Demand och det första jag gjorde var att kolla på Doctor Who medan jag packade upp. Sen lekte jag lite med barnen - deras lekrum är jättestort - och pratade med föräldrarna. Båda älskar The Hunger Games och värdmamman hade precis köpt The Hunger Games Cookbook. Hur fantastiskt är inte det? Vi försöker bestämma vilket distrikt brödet vi äter kommer ifrån och vi föreslog att vi skulle försöka skjuta en ekorre till middag. (Jag såg en grå som såg bra ut.)

När barnen gått och lagt sig åt vi middag framför Jersey Shore. De försäkrade mig hela tiden att New Jersey inte alls är som i Jersey Shore. Ha. Och i stort sett direkt efter gick jag och la mig. Jag var/är fortfarande rätt jetlagged. Men jag vaknar tidigt vilket är bra.

Idag åkte och och min värdmamma och handlade lite. Vi fixade mitt medlemskap på gymmet YMCA, åkte till en mall, som tydligen var liten, men i mina ögon var jättestor. Sedan stannade vi på Target och en möbelaffär. Det är rätt spännande att se alla kända kedjor - Wendy's, IHOP, Starbucks, Target, Barnes & Noble, KFC, Cheesecake Factory och så vidare. Och H&M. Såklart.

Något annat intressant är att det är kyrkor överallt. Inte stora, fina, gamla som i Sverige, utan de ser mer ut som skolor. Och alla har små meddelanden utanför. Jag såg en som sa "No God, No Peace, Know God, Know Peace" och en annan som sa "TGIF: Thank God Is First". Det är spännande. Och på måndag är det Martin Luther King Day så det är citat och meddelenaden om det överallt.

Det är overkligt att jag är i USA. Jag fattar det inte riktigt. Samtidigt är jag så fruktansvärt medveten om att det inte är Sverige! (Det finns inga riktiga gångvägar, alla bilar är så stora, sängarna är jättehöga, toaletterna är annorlunda!) Det svåra är att ena sekunden är allt jättebra och jag tror på mig själv och att jag kan göra det. Men nästa är det jättejobbigt och tanken på att jag ska vara här i ett år är jättesvår. (Jag bor hos en okänd familj och jag ska göra det i ett år..?)

Men jag får ta en dag i taget. Då är det lugnt. Och jag är så glad över jag hamnat var jag har hamnat.

41 timmar

7 januari 2012

Idag sa jag hejdå till min skog (den är inte min på något sätt, förutom att när jag går där är den min). Det känns som om jag kommer sakna den mest. För människorna jag känner kan jag prata med och de kan hälsa på. Och min host family har en katt så jag behöver inte sakna min katt så mycket (eftersom katter så lätt ersätter människor, har jag inte så dåligt samvete för att ersätta en katt) (Jag är en katt).







Någon gång ska jag posta en slags bucket list för det jag vill göra i USA. Jag måste bara skriva den först.

Men nu är tiden för att vara nervös. Det har börjat gå upp för mig att jag ska flytta hemifrån. Flytta ifrån Sverige för att vara borta i minst ett år. Vad är jag nervös och orolig för?
  • Att jag måste träffa människor i min ålder och bli kompis med dem
  • Att jag inte kommer att träffa någon som jag faktiskt tycker om att umgås med
  • Att jag kommer göra min värdfamilj besviken. 
  • Att jag inte kommer kunna prata. Om Problem. Bra saker. Dåliga saker. Allt.
  • Att köra bil i USA.
  • Det första LCC-mötet.
  • Valet i USA.
  • Stöta på ett jättejobbigt problem

Jag låter väldigt negativ nu. Det är därför jag borde skriva min bucket list. För jag ser fram emot massor också. Till exempel:
  • Träffa min värdfamilj. 
  • Träffa deras katt.
  • Se huset och mitt rum.
  • Kolla på TV i USA (haha)
  • Gå in i en bokaffär.
  • Kunna gå in på hemsidor utan se "Sorry, this video/page is currently only available in the United States"
  • Köpa en kalender på engelska. (Jag har bestämt vilken. Måste bara hitta något ställe som säljer den.)
  • Gå på konsert. 
  • Stöta på ett jättejobbigt problem och kanske klara det.

Jag åker om mindre än 48 timmar! Om jag inte orkar blogga första veckan - när jag befinner mig på en au pair skola i New York - så borde jag kunna göra det nästa helg.


Jag lever på citat och låttexter när jag är orolig. Jag gillar den här av Stars från Your Ex-Lover is Dead: Live through this, and you won't look back...

macarons

4 januari 2012

Jag var tvungen att genast meddela att jag lyckats göra perfekta macarons. Kolla vad perfekta de är. Kolla!



Never mind att det var en bakmix jag använde mig av. Eller att de inte är särskilt goda. Alla vet att det inte är poängen.


P.s. Lyssna på den här underbara låten och rys.
P.s.2. Jag åker till USA om 5 dagar. (!!!!!!!!!!!!!!!!) (Metafor för mig: samlad på ytan, allt annat än samlad på insidan.)

gargoylen

1 januari 2012

Gott nytt år allihopa!



Denna lilla bok fick jag på den trevliga bokbloggträffen i höstas. Och nu ska den recenseras - den första recensionen 2012! Gargoylen handlar om en man med tveksamt föflutet som kraschar sin bil och håller på att brinna upp, men klarar sig. Därefter får man följa hans återhämtning. Han träffar under tiden en kvinna så heter Marianne Engel och får av henne reda på sitt tidigare liv.

Avsöljade jag för mycket nu? Jag började läsa den här boken utan att ha någon som helst aning om vad den skulle handla om - det bästa sättet att läsa böcker enligt mig - och vad den handlade om förvånade mig rätt mycket. Den var så konstig. Å ena sidan har vi detaljerade och utförliga förklaringar och beskrivning av brännskador och hur de behandlas. Det var väldigt intressant att veta - nu kan jag mer om brännskador. Å andra sidan var det en historisk berättelse om en tysk nunna på 1300-talet och en hel del om Helvetet.

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den. I början var den lite seg och tråkig. Det var mycket text men lite som hände. Men vartefter jag läste blev det bättre och bättre - mer intressant, lättare att hänga med och roligare att läsa. Den var fortfarande lite seg - kanske? - i slutet, men bra. Jag skulle kunna älska den men det var något som gjorde att jag inte gör det. Det var alltigenom en frukansvärt intressant, välgjord och fascinerande historia. Och om det inte är så att författaren verkligen har varit med om det där, så måste han ha gjort otroligt mycket research.
Jag tyckte också väldigt mycket om de korta berättelserna om personer från olika delar av jordklotet och olika decennier och hur de spelade in i berättelsen.

Så. En bra bok, en bra historia, om än lite tung och svårläst. Men jag gillade den. Och jag gillade att veta allt jag fick veta om brännskador. (Förresten var beskrivningarna av smärta väldigt levande, men levande än det brukar vara. Jag kunde inte läsa passivt utan var tvungen att föreställa mig det... Och det var inte särskilt trevligt.)
Den var verkligen värd att läsa.