Kan kvinnor tänka? och Under det rosa täcket

Jag har glömt bort hur man skriver om böcker. Eller har jag någonsin vetat det? Jag blir så självmedveten när jag gör det. Jag kan inte skriva vanliga recensioner och jag läser alla bloggar där det skrivs fantastiska recensioner som om det var det enklaste i världen. Jag kan inte skriva dem. Jag kan bara utropa att jag älskar en bok och försöka förklara varför. Det blir ofta rörigt och långt. Som nu.

De jag tänkte försöka skriva om idag är två böcker - två av mina non-fictions som jag läst de senaste veckorna. Den första är Kan kvinnor tänka? av Tuva Korsström och den andra är Under det rosa täcket av Nina Björk. OCH DE VAR FANTASTISKA. Räcker det?

   
[via och via]

Kan kvinnor tänka? (Svaret på frågan är nej. Jag skojar bara. Jag är "kvinna" och jag kan tänka - för mycket - så jag tänker ta mig friheten att svara ja.) är en samling essäer om det kvinnliga tänkandets villkor genom tiderna. Jag har aldrig fattat vad en essä är, men jag förstår det som en essay, alltså en uppsats som jag brukade skriva i skolan. Wikipedia förklara det dock bäst som "i korthet beskrivas som en faktabaserad text, som är personligt hållen". (Och jag går inte i skolan så jag får källhänvisa till svenska wikipedia - haha!) Det här håller redan på att spåra ut.

Det går kronologiskt, från en poeten och nunnan Sor Juana på 1600-talet, till bland annat Nina Björks Under det rosa täcket och tar däremellan upp kvinnliga filosofer, författare, konstnärer och politiker inlusive författarens egen mor.
Min favoritdel i boken var dock inte om just de feministiska tankar - vilka var fabulösa - utan när hon läste och berättade om författarna och konstnärerna som levde för konsten, och främst författarna som behövde skriva för att överleva. Det var så underbart och så inspirerande. Jag älskar skrivning och ord och ordets kraft och kanske mer än det, kärleken till orden.

Boken är kanske inte den mest korrekta när det gäller att framställa filosofers tankar eller hur feminismen sett ut och ser ut, men för mig var det en jätterolig läsning. Jag har aldrig läst något om feminismen innan (tror jag) så denna enkla överblick var perfekt för mig. Det var mer en än faktabok, det var nästan fiktion (lägg märke till hur jag graderar non-fiction och fiction..) Dessutom gav den jättemånga lästips - det var tack vare den jag plockade upp Under det rosa täcket.


Under det rosa täcket handlar, kan man säga, om hur nutidens 90-talets feminism ser/såg ut i Sverige. Eftersom den skrev 1996 är den lite inaktuell, men ärligt talat vet jag inte om mycket har förändrats. Den började med att fördömma allt vad veckotidningar är och tar sedan upp olika grenar av feminism, som livmoderfeminism och cynismfeminism, en kvinnas roll i samhället, patriarkatet, Kvinnan som förebild, moderskap och sist men inte minst - Simone de Beauvoirs, som bl a skrev Den andra kvinnan "en av feminismens centrala klassiker" (wikipedia igen) - som sa de berömda orden "Man föds inte till kvinna, blir det."

Under det rosa täcket var allvarligare och mycket svårare att läsa. Författaren, Nina Björk, tog lång tid på sig att förklara argument. Hon tog en åsikt och upprepade den om och om igen, för att varje gång lägga på ett nytt lager, tills hon gjort en poäng och jag fått en sorts uppenbarlse över hur fruktansvärt rätt hon har. Det var svårt och jobbigt - men så värt det.

Jag skulle verkligen vilja läsa en bok som denna, som är lite mer modern. Hur mycket stämmer än idag? Allt? För det är inte bara ett patriarkat vi lever i, en samhällssyn/ideologi som säger att kvinnor är mindre värda/inte bör vara överallt/inte ger möjlighet för kvinnor att vara överallt - utan feminister som tycker att kvinnor ska stanna hemma och ta hand om barnen. Inget ont mot dem, egentligen - man får tycka vad man vill osv. - men att säga att jag som kvinna, på grund av att jag har en livmoder, är skapad för att få barn och ta hand om det och bara det - är förolämpande. Och dumt (det är dessutom samma personer som säger "du har rätt att vara kvinnlig och sminka dig och klä ut dig till en kvinna).
Och snälla, ta inte mina exempel på allvar för jag kan inte uttrycka mig på samma sätt som Nina Björk och jag vill inte få det att låta som om jag kan det här egentligen. Dessutom är jag tonåring så jag har en tendens att överdriva.


Jag tror att nästa bok jag ska läsa är någon av Simone de Beauvoirs. Helst vill jag inte läsa en svensk översättningen, för tydligen tar de bort delar av böckerna, så jag får leta efter en engelsk. Under tiden kan jag rekommendera båda de här böckerna.


Jag vet vad jag skriver, om ni undrar. Stream of consciousness - medvetandeströmmar. De är oftast jättejobbiga att läsa (tycker jag) men det är ungefär hur jag skriver recensioner. Mina tankar precis som de kommer.