(Jag ber om ursäkt för överdriven användning av versaler i det här inlägget. Det kan dessutom finnas några mycket små spoilers för Persy Jackson-böckerna [men inga avgörande].)
Vi lyckade ta en buss en bit så vi tog oss upp till Empire State Building som jag var väldigt excited över eftersom DET ÄR ENTREN TILL OLYMPUS. Och det var där slutet av striden i The Last Olympian tog plats! Jag såg inga spår efter striden och jag vet inte vem man skulle betala en drachma till för att ta sig upp till Olympus, även OM jag hade haft en. Jag undrar också hur Percy och de andra tog sig förbi alla köer och säkerhetskontroller för att ta sig till hissen? Betyder det förresten att jag antagligen har mött en demigod eller någon annan halvmagisk varelse?
Jag vet förresten inte om Olympus är öppet än? Misstänker att det inte är det. Men jag har inte läst Mark of Athena än. (VARFÖR HAR JAG INTE DET? För att jag står i kö på biblioteket men också för att jag är livrädd för att läsa ut och sen inte ha en ny bok att se fram emot.) Nu saknar jag Percy och Annabeth och Leo och Hazel och Frank och Nico och Piper och Jason igen. Åhh.
But I digress. Utsikten var häftig och man såg långt och det var i alla fall MYCKET bättre än när jag var på The Top of the Rock i början av året och det var dimmigt/molnigt.
DÄRUPPE NÅGONSTANS ÄR DET.
När vi kom ner igen splittrade vi oss och jag gick på jakt efter en bokaffär och hittade en Barnes & Noble där jag började läsa Mark of Athena men övertalade mig själv att inte köpa den för den är tung. (MEN DEN HAR ANNABETHS PERSPEKTIV!)
Jag gick istället till Rockefeller Plaza där folk redan åker skridskor. Fast slutet av oktober är kanske inte alls tidigt? Här i Florida åker de på sommaren! Det finns skridskor camps! Jag gick in i NBC-affären och hittade massor med Parks & Rec och Community tröjor jag ville köpa, men jag talade mig själv ur det också. Vilket avhållsamt liv jag lever.
På vägen hem sen efter middag var det kolsvart. Bussen kunde inte tas oss särkilt lång heller för den kunde/ville inte köra i mörkret så vi fick gå och jag ska inte ljuga, det var kusligt. Det var som att gå i skogen mitt på natten fast det var inte en skog utan en storstad - New York! - och det enda som emellanåt lös upp gatorna var polisbilar och enstaka byggnader som sjukhus.
Williamsburg var upplyst!
Det här blev ovanligt kort! Det är bara för att jag vill samla resan till Boston i ett annat inlägg! Det blir nog desto längre...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar