Men sen läste jag A Room of One's Own och måste nog revidera - jag har bara svårt för hennes fiction. För A Room var helt fantastisk. Och inte lika "jobbig" att läsa som Mrs Dalloway och To The Lighthouse.
Men jag är fortfarande helt lyrisk över hennes liv. Precis som med Sylvia Plath vill jag veta allt om hennes liv. Det är till och mer med tillfredställande än SP:s liv - Virginia Woolf var bisexuell, hon tog livet av sig, hon fick aldrig några barn, hon var politiskt engagerad och hon skrev MASSOR. Hon hade en flickvän!
Jag är så glad att jag fortsatte läsa efter Mrs Dalloway. Hon har skrivit väldigt mycket non-fiction, som essärer och artiklar, som jag kan läsa. För att inte tala om hennes dagböcker och brev. Och Orlando.
Kanske kan berätta lite mer om A Room of One's Own. Det är en essä baserad på två tal om "Women and Fiction" och tar upp vad Woolf tycker en kvinna behöver för att kunna skriva - pengar och ett eget rum. (Boken gavs ut tio år efter att kvinnor fick rösträtt, de hade bara varit tillåtna att ha egna pengar i drygt 40 år och de var inte tillåtna in på de flesta unviersitet i Storbrittanien.) Jag hade lite svårt att hålla med om att man behöver pengar - men sen kom jag på att det ofta är en nödvändighet för att ha ett eget rum, speciellt för hundra år sedan. Bara de som var tillräckligt rika hade så många rum och gav kvinnan en chans att använda det rummet, utan att bli störd. Men det var mer intressant att läsa hennes tankar om all litteratur män skrivit om kvinnor, om kända kvinnliga författare och om vänskap mellan kvinnor som knappt existerade i böcker. Att kvinnliga karaktärer bara existerar i relation till män (någons fru, älskare, dotter, osv.) - vilket fortfarande är sant.
Det var fascinerande läsning. Och jag är nu fast i Virginia Woolf. Just nu läser jag henne självbiografiska texter i Moments of Being. Sen måste jag på något sett få tag på Three Guineas som är en annan essä hon skrivit om feminism och krig, tror jag. Den finns bara inte på några bibliotek här!
Men jag rekommenderar att läsa något av Virginia Woolf. Framförallt hennes non-fiction. (Vad är det svenska ordet för non-fiction? Oskön litteratur? Fack- eller saklitteratur?)
P.S. Sista året i gymnasiet (DET VAR MER ÄN ETT ÅR SEDAN HJÄLP) tvingades vi se Ett Dockhem av Henrik Ibsen på svenskan. Det är jag jätteglad för nu för den nämns väldigt ofta när man läser om feminism. När vi såg den gillade jag slutet och personen som spelade Nora, men annars var det bara jobbigt att se en pjäs på norska (?). Poängen är väl ibland är det bra att gå i skolan (lätt underdrift; jag är världens största utbildningsförespråkare).
Väldigt bra inlägg! Jag måste verkligen ta och läsa något av henne nu, blev väldigt intresserad!
SvaraRaderaSvar: Tack! Jag förstår vad du menar. En del böcker känns inte riktigt värda att läsa om de ändå inte är så kända världen över.
I bought Mrs. Dalloway while I was at Goodwill last week and I still have to crack it open! I've been told by a couple of friends and teachers that they didn't like it the first time they read it, but the second time, apparently, was the charm? Strange!
SvaraRaderaJessica | Vixenelle
I can actually imagine that it's better the second time.. You're used to the language and know what's happening in the novel. Maybe I should re-read it again. Another day though.
RaderaSvar: Om du inte gillar säsong 1 så tror jag nog inte att du kommer tycka så mycket mer om resten av serien. Jag tycker att alla säsongen känns väldigt lika.
SvaraRaderaJag är tveksam till den där Merthur-grejen, mest för att jag älskar Arthur och Gwen tillsammans. Men Merlin och Arthur känns liksom mer som kompisar.
Jo, den känns väldigt barnslig ibland, inte alls lika smart och klurig som Doctor Who.Det som jag gillar med den är spänningen och förhållandet mellan Merlin och Arthur och Arthur och Gwen. Håller dock med om att Morgana är en riktigt bra karaktär i första säsongen, sedan tycker jag hon blir lite jobbigt stereotypisk.
Svar: Tack!! (: Och argh, jag ville verkligen gilla boken! Men jag vet inte, det var något med den som aldrig fångade mig. Dock var det en väldigt viktig berättelse, som jag tror att många skulle kunna ta lärdom av. Så det är inte så att jag vill avskräcka andra från att läsa den, haha.
SvaraRaderajag läste a room of one's own, men på svenska, under våren i sjuan, men hann aldrig läsa ut den. jag måste säga att vissa saker var lite svåra att begripa och nu minns jag inte så mycket av den - men det kanske var översättningens fel...
SvaraRaderaDen var svårt att förstå ibland! I den boken jag läste hade de fotnötter (haha) efter varje namn för hon nämner så många dåtida och samtida (för henne) författare, forskare, politiker osv att det är jättesvårt att hänga med. Ibland hängde jag inte med i resongemangen. Men de jag hängde med i var åh så bra.
Radera