you said that all these things you've learned to ignore

Mitt huvud är så högljutt. Det låter som om jag är schizofren. Det är jag inte. Jag har bara så många konversationer, berättelser och meningar som vill skrivas ner. Men jag kan inte skriva ner dem. Jag hatar att tänka att någon skulle läsa det jag skriver. Jag har en kompis som skriver de vackraste texter. Jag brukade tänka att jag var duktigt på att skriva tills jag läste vad hon skrev. Det fick mig att ge upp. Jag kommer aldrig kunna skriva som henne. Det är en sak att inte kunna skriva som en författare, som gett ut en bok. Vi är inte alls på samma nivå. Men när en jämnårig kompis skriver så vackert finns det inget som hjälper.

Jag har druckit för mycket kaffe. Min kropp är helt slut men har för mycket energi. Den skakar. Jag vill ut och springa men är så trött att jag kan somna.


Jag var på mitt jobb idag. Eller, soon-to-be jobb. Det verkar trevligt, även om jag tycker det är lite obekvämt. Jag är inte världsbäst med barn. Jag vet inte vad jag säga till dem eller hur jag ska bete mig. Om jag pratar med ett barn som man oftast pratar med ett barn, ner till det, känns det som om det ska fråga mig "Varför pratar du till mig som om jag är dum i huvudet?" Men övning ger färdighet, right?


Imorgon åker jag till min farmor, vilket betyder en vecka utan internet och TV. Jag ska läsa! Jag lånade två böcker på biblioteket; Var är Alaska? och Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow. Och förhoppningsvis vara ute och gå i naturen. Jag har en känsla av att jag inte kommer åka tillbaka dit så många gånger.

Shiver är outhärdligt vacker och sorglig. Vilket jag älskar.

Jag är medveten om att detta inlägg är helt osammanhängande.