Och jag kan inte sova för jag har mardrömmar om att hitta de svinstora, muterade ticks/fästingarna som finns här. Tanken på att det kryper omkring i mina kläder eller sängen får mig att vilja gråta. Vad är poängen att bo omgiven av ängar och skog om man inte kan gå där? (De muterade fästingarna är stora som spindlar och kryper överallt på en efter en minut i gräset. Jag saknar de svenska, blygsamma fästingarna.)
Jag vet inte hur jag ska fortsätta nu. Från fästingar till DC. Mitt intryck av DC står fast. Det är en väldigt vacker stad. Den är ren, vägarna är breda, det är lummigt och grönt, turistvänlig, såklart, och den känns inte så amerikansk vilket är lite ironiskt med tanke på att det är huvudstaden. Jag såg också väldigt mycket Obama support vilket var ett trevligt ombyte. Jämfört med New York är DC fantastiskt vacker. Jag såg inte ett enda skabbigt kvarter där jag gick.
MEN. Den är liten och efter två dagar där - och resan dit för några veckor sen - känns det som om jag gjort och sett allt. Jag har bara Georgetown var. Det hade säkert varit trevligt att bo där - jag älskar lägenheterna/husen i olika pastellfärger och former.
I torsdags siktade jag in mig på områdena Dupont Circle och Adams Morgan. Jag turistade på mitt sätt - ett sätt som hade varit omöjligt om jag hade åkt in med någon annan - genom att besöka bokaffärer. Jag gick till 6 olika second hand bokaffärer och en "vanlig" bokaffär som också hade bar, restaurang och café. Jag hittade också några thrift shops men de var alla vintage och väldigt dyra. För det mesta jag runt och tog kort på hus.
Jag stannade på ett museum, Pillips Collection. Jag tror jag lyckade hitta det enda museumet i DC med inträdesavgift. Det var rätt tråkigt men jag hittade ett rum med Monet och Van Gogh OCH den Renoir målning som är med i Amelie från Montmartre! Jag gillade den.
Adams Morgan är bl a känt för sina väggmålningar.
Det sista jag gjorde var att ta tunnelbanan till The Capitol. Jag ville gå till Folgers Shakespeare Museum men det stängde en timme för tidigt. Istället gick jag till Eastern Market och två bokaffärer och ett café och sen började jag ta mig hemmåt.
Jag är ganska säker på att det är Puck från A Midsummer Night's Dream.
Jag kan lika gärna ta gårdagen i DC också. Den här gången tog jag bussen och gick igenom The Mall till Downtown DC där de har alla museum och vanliga affärskedjor. Eftersom det enda museét jag ville gå till där kostade pengar - såklart - gick jag mest runt och kollade lite i affärer. Jag hittade en Crumbs som var mitt favoritcafé i Westfield, en stad nära där jag bodde i New Jersey. De har svingoda cupcakes och gott kaffe.
Jag hittade en Paul också! Åt en god pistasch macaron och låtsades att jag var i Paris.
Gårdagen var för övrigt jättevacker. Det känns verkligen som sommar här. Fast det hjälper inte så mycket.
Till slut gick jag förbi The Capitol och tillbaka till Folgers Shakspeare Library som den här gången var öppen och jag hade turen att komma precis i tid till en av guiderna. Det var en jättebra tur och för några minuter kändes det som om jag befann mig i England och inte i USA och den där guidade turen muntarde upp mig mer än något annat här har gjort. De andra i gruppen kunde också mycket om Shakespeare - om fake quartos och boktryckning - och de skrattade bara gillande när guiden berättade att Mrs och Mr Folgers semester var att åka till England och leta efter gamla och ovanliga böcker.
Biblioteket var bara öppet för forskare med speciellt intyg men vi fick se teatern och den Elisabetianska trädgården och se in i en avdelning av biblioteket. De har 1/3 av världens Shakespeare folios, en speciell upplaga av hans pjäser, och ytterliggare 1/3 finns i USA. Jag undrar varför inte Storbrittanien har fler. Typiskt USA.
Det här vet jag är Puck. Älskar hans pose.
Efter turen åkte jag hem från DC och tillbaka till ångesten över att vara här. Muntert avslut.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar