eating animals

5 juli 2011

På senaste tiden har jag börjat intressera mig för vegetarianism. Men innan jag bestämde mig för något ville jag veta mer. Min främsta anledning till att bli vegetarian var att köttätande är dåligt för miljön - jag ville egentligen veta hur dåligt. Och så vidare. Så jag köpte Jonathan Safran Foers senaste bok Eating Animals. Mannen som skrev Everything is Illuminated och Extremely Loud & Incredibly Loud bytte genre till non-fiction. För att argumentera mot att äta kött. Jag var mer än intresserad.

För det första var boken så mycket mer än en faktabok - det var fortfarande Jonathan Safran Foer som skrev och det var underbart, vackert, underhållande och träffande. En av de mest intressanta sakerna han skrev är att vi inte äter djur (eating animals) utan vi också är ätande djur (eating animals). Att äta är inte bara näring. Att äta är att umgås, att berätta historier och att dela något med hundratusentals andra.

När jag började läsa trodde jag att jag hade en ganska bra koll på hur hemsk köttindustrin är. Jag trodde jag visste att djur behandlas illa - vanvårdas, misshandlas, utnyttjas.
Men jag blev konstant överraskad, äcklad och förfärad. Vad folk gör - vad insdustrier, samhällen och regeringar gör. Jag älskade inte mänskligheten särskilt mycket när jag läste.
Jag blev också introducerad till begreppet factory farms - djurfabriker på svenska. I USA består 99 procent av köttproduktionen av djurfabriker. Eftersom boken skrev för, om och i USA vet jag inte så mycket om läget i Sverige. Men jag tvivlar på att det är så mycket bättre. Att köpa kött från dessa djurfabriker är något av det värsta man kan göra. Tänk då att 99 procent av köttet kommer från dessa fabriker. Det gör det inte enkelt.

Det var inte bara skräckhistorier i boken. Det var inte bara hemska undercover filmer med skinnande av djur levande. Det var en redogörelse av köttindustrin, vad vi äter, vad det betyder, vilka alternativ det finns (inte så många) och synen på kött från olika håll. En av de mest provocernade texterna i texten var från en man som arbetade på en djurfabrik och försvarade det. Och det som provocerade så fruktansvärt var att han hade en poäng.

I slutet av allt var jag ändå ganska säker på att köttätande inte riktigt är något för mig. Det är möjligt att det går att äta kött på ett humant sett i Sverige. Men jag vågar inte riktigt chansa.

Tyvärr är jag bara människa - dessutom tonåring, osäker, tyst och bara rättfram i text. Jag bor fortfarande hemma. Jag kan inte styra över matinköp. Jag ska flytta till USA inom en snar framtid och bo hos en annan familj - där jag har ännu mindre kontroll (och det är försent att anmäla en speciell diet). Så en renodlad vegetarian dröjer det nog innan jag kan bli. Men det påpekar också Jonathan Safran Foer - vegetarianism är ovanligt svart-vitt. Är man vegetarian äter man aldrig kött. "It's a way of thinking that we would never apply to other ethical realms. (Imagine always or never lying.)"
Men om jag oftare och oftare kan välja bort kött - jag bor västvärlden, jag kan få allt jag vill, jag har världens alla möjligtheter - då tror jag att det gör skillnad. Kanske inte för världen. Men för mig och min omgivning och mitt samvete.



Jag har inte skrivit så mycket om boken i sig. Den var lång och full av fakta. Det är omöjligt att ta till sig allt och ibland var det jobbigt att läsa av den anledningen. Men jag rekommenderar den av hela hjärtat.

Här är Jonathan Safran Foer på Babel och pratar om just, Eating Animals (Äta djur på svenska).

Jag måste bara avsluta det här inlägget lite mindre seriöst. Jonathan Safran Foer är gift med Nicole Krauss - författaren av History of Love och Great House! Fatta den literära begåvningen! Och barnen! Haha. Dessutom är de tydligen grannar med Paul Auster och Siri Hustvedt (ett annat författarpar!) Anledning #8365374 att bli en författare: Chansen att gifta sig med en författere är betydligt större.

Ha det bra.

1 kommentar :

  1. Har själv varit vegetarian sedan jag var elva, inte ätit en enda bit kött sedan jag valde det ... ibland är det bra att vara envis (och okej, lite allmänt kinkig med mat). Det enda jag fuskar litegrann med är godis - dör om jag inte får äkta blandgodis några gånger i året.

    SvaraRadera