Jag var lite utttråkad i min läsning och kunde inte fokusera och kollade på TV-serier istället. Jag slutade läsa två böcker för att jag inte orkade läsa ut dem (och för att den ena gjorde mig förbannad eftersom det var en bok om särartsfeminism). Min lösning till det är alltid att läsa YA-böcker. För de är spännande och jag dras med och de är enkla och de har trevliga karaktärer och ofta en bra kärlekshistoria. Jag brukar tröttna på dem om jag bara läser dem, på berättandet, och jag vill ändå läsa olika sorters böcker. Så jag läser dem inte så mycket. Men nu har jag haft sån tur med mina YA-böcker och jag har kommit ur min "rut".
Den senaste jag läste ut (och som hjälpte mig komma över The Storyteller) nu var The Raven Boys, Maggie Stifvater senaste bok. Det var inte en bok jag direkt längtat efter att läsa, trots att jag avgudade The Scorpio Races. Jag tror det är för att jag avslutade Shiver-triologin och den sista boken var tråkig.
The Raven Boys var inte tråkig. Den var nästan lika bra oms The Scorpio Races och jag påmindes om hur mycket jag tycker om Maggie Stiefvater. Som författare, och som person, kanske? Hennes blogg är en av ca två författarbloggar jag läser och jag älskar den. Hon är rolig och sarkastisk och ger bra musik- och boktips och hon tänker efter mycket. Jag får känslan när jag läser hennes böcker att de är välplanerad, uttänkta, efterforskade. Att hon känner till karaktärerna och miljön i sina böcker och verkligen bryr sig om dem. Och efter att ha läst hennes blogg var den orangea Camaron I THe Raven Boys väldigt bekant.
The Raven Boys är första delen i en serie som ska bli fyra böcker. Jag kommer ihåg att Stifvater beskrev den som en bok om magi och helikoptrar och snabba bilar (och "I wanted it to be action! dreamy! love! angst!"). Den handlar om Blue, dotter till en psychic, boende i ett hus fullt av kvinnor som kan spå och förutse, utan att själv ha någon kraft. Och den handlar om The Raven Boys, som studenterna i byns internatskola för rika pojkar kallas. De fyra Raven Boys man följer letar efter en död och begraven kung som ska kunna ge dem någon slags skatt/välsignelse. Och deras vägar möts.
Taglinen och synopsisen i boken är lite vilseledande, om att Blue sen hon varit liten vetat att om hon kysser sin "one true love" kommer han att dö. Det var inte dirket en romans, åtminstone inte i den här, första, boken. Det hintas om en som verkar nästan osannolik att den ska inträffas (men intressant för det). Istället handlar den om magi, om att vara född rik och att vara född utan pengar, att göra på egna villkor och sa jag magi?
Av huvudpersonerna älskar jag Blue som är alternativ och förnuftig och har den härligaste familjen i form av en mor, två fastrar och deras två kompisar som alla är psychics och väldigt underhållande. Jag älskar när de förutspår random små saker som om det vore vardagligt - vilket det är för dem. Jag tyckte väldigt mycket om Blue, men kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske för att hon kan prata och är så väldigt där. The Raven Boys - Gansey, Adam, Ronan och Noah - var också intressanta och speciellt dynamiken mellan dem var fängslande.
Det jag gillade kanske mest var - som alltid med Maggie Stiefvaters böcker? - atmosfären och miljön. Det utspelar sig i gröna Virginia och de var obehagligt och vackert. Jag minns nästan bara hur jobbigt det var när jag bodde i Virginia, men när jag läste påmindes jag om hur vackert det är och det är alltid kul att känna igen sig i en bok. Blåa berg, skogar, gröna fält, långa vägar. Små towns med gamla legender gömda.
Den var jättebra och jag har lite svårt att acceptera att jag inte får läsa vidare om Blue och Gansey och Ronan och Noah och Adam förrän i höst, när nästa bok kommer ut. Den lovade så mycket, boken, med visioner och mysterier, och man fick se så lite av dem. Ge mig mer.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar