miss representation

Jag vill tipsa om en film jag såg häromdagen. Den heter Miss Representation och handlar om hur kvinnor och kvinnliga ledare framställs i media i USA och problemen med det. Den var helt fantastisk! Jag är oftast oförmögen att se sådana filmer för jag vill verkligen bara ge upp. Varför ens försöka? Men den här filmen lyckades, i alla fall i början, få mig att vilja bli politiker bara för att ändra på fördelningen mellan män och kvinnor och käfta emot lite.

Miss Representation handlar om media i USA men eftersom i stort sett all media jag konsumerar - och många, många andra - är amerikansk, är den relevant för andra. Och det är långt ifrån bra i Sverige. Här har vi trailern:



Det här är några av de punkter jag reagerade mest på i filmen:

• "They ended up canceling the television show and they replaced it with Drew Cary - because he's so thin."  Maragret Cho om när hon var med i All American Girl, och TV-bolaget konstant var på en henne för att hon var för tjock.
• "If people knew that Cuba, China, Iraq and Afghanistan have more women in government than the United States of America, then we'd get some people upset." (sagt av Gavin Newsom) Det handlar i och för sig mest of USA:s politik - som ska vara så väldigt demokratisk - men Sverige har inte heller haft en kvinnlig stadsminister.
• Sättet de amerikanska nyhetsprogrammen pratade om och frågade ut kvinnliga politiker och presidentkanditater var HELT SJUKT. Amerikansk politik är lite annan än svensk såklart, men det var nyhetsprogrammen! Det var så äckligt. 
• Jag önskade jag kunde gå tillbaka i tiden och bli amerikansk medborgare bara för att rösta på Hillary Clinton.
• Nästan alla kvinnor på amerikansk TV är mellan 20-30 år, vilket visar en skev verklighet. Det är som att kvinnan bara finns när hon är vacker och kan få barn, sen får hon försvinna.
• Reality-TV gör att kvinnor framställs som rivaler. De tog också upp två kvinnliga nyhetsankare från olika kanaler och de blev framställda som rivaler i media - bara för att de var kvinnor i samma branch.   Det gör att det verkar som om kvinnor inte kan hålla sams av naturen - och det är verkligen så att många kvinnor inte skulle rösta på en kvinnlig politiker bara för att hon är kvinna. Vilket enligt mig är värre än att det finns så få kvinnor med makt - att kvinnor inte får något stöd ens av andra kvinnor. Det var ett annat tema i filmen - stöd de kvinnor som vill göra skillnad.
• Bara hur kvinnor med makt framställs i media till skillnad mot män var så tydligt. Deras utseende blir kommenterat, de får frågor om "vem som ska ta hand om barnen", de får ord som "klagade" kopplade till sig (istället för "sade" som männen fick) och de kallas känslomässiga (och därmed olämpliga) om de gråter.
• Kvinnor har 3 procent av alla inflytelserika positioner i  TV, underhållning, reklam m.m. "That means that 97 percent of everything you know about yourself and about your country and your world comes from a male perspective. It doesn't mean that it is wrong, it just means that in a democracy where you talk about equality and full participation you've got half of the population - more than half of the population - not participating." (sagt av Carol Jenkins) Igen siffror för USA, men återigen, media vi i Sverige konsumerar så mycket av.
• Allt det här är bilder vi ger nästa generation - både tjejer och killar. Tjejer som präntas in att utseendet är viktig, killar som lär sig att kvinnor är deras kroppar, m.m.

Jag kollade upp Sveriges riksdag och där är 45 procent kvinnor vilket är mer än jag trodde. Men jag kommer ihåg hur till exempel Mona Sahlin blev granskad på sätt som inte Fredrik Reinfelt blev. Hur hon pratade och hennes leende och ansikte var hela tiden kommenterat. Varför ska alla vita medelålders män inte granskas så? Eller varför måste någon?

Det jag tycker är så svårt nu, det som gör att jag vill ge upp, är hur abstrakt och intrasslat allt är. Eftersom det här är vad unga ser nu och växer upp med, varför skulle det ses som något fel eller onormalt? Vi ser det också som normalt. Det känns som om det var lättare att se vad som var fel, när kvinnor inte fick rösta, äga något, röra sig utan en man, inte kunde söka vissa jobb eller bara fick vissa jobb, och därmed enklare att se vad som måste förändras 

Allt som allt är det en väldigt bra film som egentligen inte visade något nytt, men visade hur allvarligt problemet med media och hur kvinnor framställs är. Och de sa att vi som konsumerar har makten (eftersom det enda människor i den här underbara kaptitalismen bryr sig om är att tjäna mer pengar) och att vi kan välja att inte köpa tidningar som nervärderar kvinnor, att vi ska se filmer skrivna och regisserade av kvinnor (speciellt på premiären), att vara kritiska om media och ifrågsaätta och så vidare. 

Jag upptäckte lite sent att filmen visades på Stockholms Filmfestival, annars är den lite svår att få tag på (om man inte är pirat som jag).

Man kan läsa mer på hemsidan här. Och håll med om att titeln på filmen är fantastisk.