divergent

[via goodreads]

Divergent (av Veronica Roth) utspelar sig i framtidens Chichago där samhället är indelat i fem factions efter invånarnas personligheter. Beatrice, Tris, bor i osjälviska Abnegation. När boken börjar är det dags för Choosing Day, dagen man väljer vilken faction man ska bo i resten av sitt liv. Och Beatrice känner sig inte hemma i Abnegation utan dras till modiga, galna Dauntless. Och så får hon reda på en hemlighet om sig själv som hon måste skydda till varje pris. Dun dun dun duuunn. (Läs en bättre synopsis på till exempel Goodreads... Jag hatar att skriva sammanfattningar.)

Det kan förekomma lite halv-spoilers.

Jag läste lite recensioner på Goodreads och andra bloggar jag följer... och alla verkar älska den här boken. Jag är inte så hooked. I början hade jag svårt för den, men jag kom in i den och den blev bra. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den ända till slutet. Men när jag läste klart var jag lite... underwhelmed (underväldigad?) Det kändes som om slutet var lite för lätt.

Jag hade också lite problem med bokens setting. Speciellt i början när allt skulle vara så prefekt. Så småningom framgick det att allt kanske inte var prima. Jag tror det var så jobbigt att läsa om the Dauntless eftersom jag tyckte de var dumma i huvudet (Hur är det ett tecken på mod att kunna skjuta en pistol?) och huvudpersonen verkade avguda dem. Men sen var det sedda med lite mer kritiska ögon och då var det lättare att läsa. Och jag älskade inte direkt att det som gillade kunskap var de "onda".. För jag hade antagligen hört hemma där. Haha.

Däremot tycker jag att idén med factions är rätt intressant. Jag vill också gärna jämföra factionerna med olika politiska ideologier, men jag vet inte om det är meningen. (Det kanske det är? För att visa hur farligt det är med ideologier när de strävar för långt ifrån varandra?) Men jag undrar om det verkligen kan vara bara 5 factions... I stort sett bara fem personlighetstyper.

Men det bästa jag läste i hela boken (jag skojar inte) var att de osjälviska Abnegation var de politiska ledarna - personer som inte vill ha makt borde styra. OH MY GOD YES. Jag kan inte lita på en person vars mål är att ha mest makt i ett land. (Det är en anledning till att jag är för monarki. Hah.)
Jag gillade också the fear simulator. Jag vill också gå in i en. (Mest för att få reda på mina rädslor.) (Jag gissar på att de är fler än fyra, eller sex.)

Sen har vi huvudpersonen Tris... Som jag tyckte om rätt bra. Hon var kanske lite för stolt för sitt eget bästa, men vem är inte det? Jag gillade Four också (även om hans smeknamn är dumt), egentligen bättre, för han var lite mer klartänkt. Och romansen var väntad men ändå angenäm. Det var så länge sen jag läste om en att det var emellanåt det enda som höll mig kvar i boken (speciellt i början).

Det var en bra bok; men lite för okomplicerad. Hjältarna var lite för ensamma i världen och de lyckades rädda den ändå. Och vad händer förresten i resten av världen?
Jag är inte heller säker på om jag är tillräckligt intresserad av att läsa fortsättningen, Insurgent. Och apropå ingenting tänker jag mig att det här skulle kunna bli en bra film med rätt mycket action. Jag tycker det är tråkigt att läsa action (kanske en anledning att jag inte älskar boken?) Inte för att jag tycker bättre om att se det. Men det kan göra sig bra på film.

Det här var då meningen att det skulle vara en kort halvhjärtat recension... Något jag tydligen är oförmögen att klara av. Oh well.