Klockan halv sju lämnade jag huset och åkte in till stan för min intervju på Amerikanska Ambassaden. Jag har varit så orolig för den där intervjun... Jag har haft ångest över det i flera veckor. I mitt huvud var människorna på ambassaden hjärtlösa robotar som skulle bannlysa mig från USA bara för att jag inte haft med mig det papperet. Jag hade problem dels med att få mitt namn på kvittot från banken på att jag betalat visumavgiften (jag lyckades bara får det handskrivet), men efter att ha pratat med Culutral Care fick jag veta att det var okej. Sen var jag orolig för att mitt foto inte skulle vara tillräckligt allvarligt/visa för lite öron/vara för litet/för stort, eftersom jag inte tagit det i en sån där automat.
Och sen var jag livrädd för att jag helt plötsligt inte skulle förstå ett ord engelska eller gå fel eller komma för sent eller bli utkastad för att jag hade med mig min iPod.
(Jag tror att jag har lite för mycket respekt för auktoriteter.)
Men allt gick jättebra! De godtog min bild och mitt kvitto och alla var jättetrevliga (eller så är det bara att artigheter låter trevligare på engelska). Det tog inte ens särskilt lång tid. Jag var där i kanske två timmar och hann läsa flera sidor i Great House samt se nyhetsprogrammet på BBC World två gånger. Och visumet kommer om någon vecka. Tack gode Gud.
Eftersom jag var i stan var jag tvungen att kolla på NK:s julskyltning, som inte var så speciell, och springa in i några affärer. Bokaffärer såklart. Jag kom hem med The Night Circus (som Sara BE tipsade om här och vars författare Erin Morgenstern skrev ett jättetrevligt pep-brev för NaNoWriMo) samt The Thirteenth Tale. Jag kommer inte ens ihåg varför jag vill läsa den boken, men den ligger på min to-read lista. Och den har jättefin framsida.
(Obs, jag köpte den ena boken med ett presentkort och det andra för tio kronor på Myrorna. Så jag är inte en fullkomlig slösa.)
Vet ni förresten vad jag älskar med storstäder? Att folk går så fort. Och det är okej för mig att gå om massa människor. Jag gillar inte att gå om människor på gatan annars för det känns som om jag på något sätt är viktigare än dem och måste gå om dem. Men inte i stan. För där har alla bråttom.
Och jag håller i nuet på att göra en pekanpaj som min snälla värdmamma skickade mig recept på. Eftersom det är Thanksgiving och allt.
great post, thank you! I also just wanted to say my mom lived in Sweden or about 2 years and has taught me some Swedish! I just thought it was really cool you're actually from there :)
SvaraRaderaLovely Little Rants
The Thirteenth Tale är grym! Du kommer (förhoppningsvis) inte att bli besviken.
SvaraRaderaVad kul att få åka till USA! Som au pair, antar jag? Vart någonstans i USA ska du bo? (Förresten, jag är fruktansvärt avundsjuk!)
//A
Jag ska själv snart till ambassaden och tänkte fråga dig om det där kvittot på att man betalat avgiften måste vara på engelska? Alla andra dokument ska ju vara det...
SvaraRaderaTacksam för svar =)
Anon: Jag är ganska säker på att mitt kvitto inte var på engelska. Bara det andra finns med borde det gå bra. Jag tror det finns människor som kan svenska där i sånt fall. Men det borde gå bra.
SvaraRaderaLycka till!