great house

Jag läste ut en annan bra bok häromveckan (jag har haft turen att läsa så himla bra böcker på senaste tiden!) som jag ville dela med mig av, nämligen Great House, skriven av Nicole Krauss (författare av The History of Love).

Great House är egentligen en samling noveller - ungefär 4 stycken - som hänger ihop på ett eller annat sätt. Alla var bra på sitt sätt, men jag fastnade verkligen för All Rise och Lies Told By Children. Den senare var underhållande för att jag älskade att läsa om syskonen Weisz, vars fader var en antikhandlare, och som flyttade runt i städer i Europa under hela sin uppväxt och som var ganska speciella. All Rise däremot var helt underbar och lätt obehaglig (för att jag identifierade mig så mycket med delar av Nadia berättelse, och den slutade inte särskilt lyckligt).

Det jag älskade med boken var hur den var skriven och hur Krauss lyckas berätta om de simplaste saker och få det att låta som poesi. Hur hon beskriver ögonblick och känslor som bara existerar i en sekund och som jag skulle vara tvungen att skriva ner just då för att minnas och porträttera rätt. Och hur hon skapar karaktärer på ett så indirekt sätt men som ändå gör att jag vet allt om dem.

Tyvärr slutade boken innan jag hade fått alla svar jag ville ha. Jag ville veta hur alla historier hängde ihop. Och mer än allt annat vill jag veta hur True Kindness spelade in. (Mer än att han, sonen, var domaren - antar jag - som Nadia pratade med.)
I alla delar figurerade ett skrivbord väldigt centralt, men inte i True Kindness, vad jag minns.

Det var en jättebra bok i alla fall. Helt i min smak. Jag gillade den mycket bättre än The History of Love. Jag tänkte posta några citat om jag kan hitta några som fungerar utanför sammanhanget.

“We search for patterns, you see, only to find where the patterns break. And it’s there, in that fissure, that we pitch our tents and wait.”

“There were many things they simply didn't talk about: between them, silence was not so much a form of evasion as a way for solitary people to exist in a family.”

“... I had the elated, otherworldly feeling I sometimes get entering the sphere of another's life, when for a moment changing my banal habits and living like that seems entirely possible, a feeling that always dissolves by the next morning, when I wake up to the familiar, unmovable shapes of my own life.”

Jag är inte säker på att de här säger något, men aaahh, jag älskar dem.


Just nu läser jag The Night Circus, och den är också så så bra. Jag blir alldeles giddy av att tänka på den, och varför måste fiction vara just fiction, varför kan det inte vara verkligt? Jag vill så fruktansvärt gärna besöka Le Cirque des Rêves - eller bara en cirkus som är mer än en show i en manege.