Jag är ganska säker på att det här är min favorit-tv-serie någonsin. De senaste säsongens avsnitt har gjort mig nästan mållös (höjer inga förväntningar eller något sånt). Det blir hela tiden bättre. Varför älskar jag det?
1) Karaktärerna är runda och utvecklas, och det finns ingen jag tycker illa om (förutom de man ska tycka illa om). Till och med Ron Swanson som är så politiskt höger man kan vara!
2) Leslie, huvudpersonen, är feminist och något hon är stolt över att säga och inte något som ses som något dåligt. Jag vet inte om folk fattar vilket feministisk dröm Parks & Rec är.
3) Den är naturligtvis fruktansvärt rolig och emellanåt något satirisk om USA och amerikansk politik.
4) Leslie Knope! (har jag sagt att hon är en av mina favoritkaraktärer i hela världen?).
5) Serie rör sig framåt och har kontinuitet vilket är väldigt givande om man följer den.
6. Leslie.
Det gör mig lite ledsen att Parks inte är stort i Sverige. Kanske är den för amerikansk (den handlar om styrelsen i en liten amerkansk småstad)? Kanske är den för smart (med tanke på att The Big Bang Theory är så populärt här - skratta åt smarta och inte med dem)? Humorn liknar The Offices men det finns ingen Michael Scott som ger en ångest.
Kort och gott - se Parks & Recreation! (Säsong 1 är den sämsta, men den är också kort, bara sex avsnitt.) Några av de bästa avsnitten är Practice Date (S2E4), Flu Season (S3E2), The Fight (många av de här har gemensamt är Leslie är påverkad av något - alkohol, förkylningsmedicin t.ex.) (S3E13), Pawnee Rangers (S4E4), End of the World (mest p.g.a. låten på slutet) (S4E6), The Treaty (S4E7)och Women in Garbage (S5E11).
Community är lite blandat - som bäst OTROLIGT bra och som sämst helt okej. Det är svårt att vänja sig vid, tror jag? Det tog mig i alla fall ett tag att se den första säsongen, men sen gick jag igenom de andra på några veckor. Det är PROPPFULLT med popkultur-referenser. Första avsnittet är briljant med alla Breakfast Club-referenser. Den har sin egen Doctor Who-spoof: Inspector Spacetime. Den har tema-avsnitt som centrerar helt på paintballmatcher och kuddkrig. Det överlägset bästa med serien är Abed, som helst lever i sina TV-serier och filmer och som alla som älskat film/TV-serie/bok kan känna igen sig i. Jag älskar också Britta som är en överdriven och något naiv feminist/människorättsaktivist/anarkist. Alla karaktärer är som överdrivna stereotyper av sig själva och är hela tiden medvetna om det vilket funkar på något sätt.
Community kommer med nyskapande (det är väl så den gjort sig känd) tema-avsnitt; ett helt gjort i stop-motion, ett helt i en datorspelsvärld, ett som en Glee-plarodi (What the hell are regionals?) och generellt många oirginella idéer för en TV-serie. Förutom det, och populärkultur-kärleken, är det svårt att sätta fingret på vad som är så bra med den.
Det är som sagt svårt att komma in i den (tycker jag) så de här avsnitten är några av de bästa, och en bra början: Modern Warfare (det första paintball-avsnittet!) (S1E23), Messianic Myths and Ancient Peoples (S2E5), Epidemiology (det bästa Halloween-avsnittet ni någonsin sett) (S2E6), Abed's Uncontrollable Christmas (det bästa julavsnittet ni någonsin sett) (S2E22), Regional Holiday Music (S3E10), Pillows and Blankets Part 2 (S3E14), Curriculum Unavailable (S3E19), Digital Estate Planning (S3E20) och Conventions of Space and Time (som utspelar sig på en Inspector Spacetime Convention!) (S4E4). Se se se.
Det var lite av vad jag ser på TV (i stort sett det enda) för tillfället. Det här är mest en anledning att lovsjunga saker jag älskar. (Och så har jag en tenta att plugga inför och alltså massor mer tid att inte plugga på.)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar