the secret history & brideshead revisited

På min resa sista månaden i USA läste jag två böcker på min Kindle. De handlar båda om en grupp (mer eller mindre) rika ungdomar till större delen bestående av killar i college-åldern. Båda är en nostalgisk tillbakablick av en av killarna när de är äldre. Och båda berättarna var ganska intetsägande i jämförelse med böckernas andra färgstarka, originella, skrämmande, irriterande och fantasiska karaktärer. De var inte så lika, men de fick mig att känna nästan likadant när jag läste dem.

 
Åh, som jag älskade dem. Som de krossade mitt hjärta.

Jag börjar med The Secret History av Donna Tartt eftersom det var den jag läste först av de två. Den handlar om en grupp ungdomar som pluggar grekiska på ett college i Vermont någon gång på 80-talet (tror jag). Utan att spoila något mer än första sidan kan man säga att en i gruppen dör och the narrator, Richard Papen från Kalifornien, ser tillbaka på året det hände. Det är lite som en kriminalhistoria in reverse eftersom man vet vem mördaren var men inte hur det hände eller varför.

Jag vet inte riktigt vad det var med karaktärerna, som alla var fruktansvärt irriterande och avskyvärda, men som jag ändå ÄLSKADE. Ju mer man läste ju värre blev de och ändå var de så sympatiska (antagligen för att de var så konstiga). Det var först mot slutet som jag började se dem för vad de faktiskt var. Richard var den mest ointressanta; han var egentligen inte så mycket mer än ett sätt att berätta om de andra karaktärerna och det kändes aldrig riktigt som om han hade någon input. Fast det hade han naturligtvis; han avgudade de andra i gruppen - Francis, Henry, Bunny, Camilla och Charles - så då gjorde även jag det.

Förutom karaktärerna var det intressant att läsa om deras studier i grekiska och kanske var det därför atmosfären kändes klassisk. Det var i alla fall mer än en historia om en grupp ungdomar som KONSTANT röker och dricker och slösar pengar och utför intressanta hemska experiment. Sen slutade den med att det magiska med dem, gruppen, historian, försvann i verkligheten och det var lika sorgligt som vad som hände med alla karaktärer.

Den var så vansinnigt bra. Den var väldigt lång men aldrig har det känns som ett mindre problem. Den var så vackert skriven. ("...she looked so much like her brother, yet his straightforward, uncompromising good looks were almost magical when repeated, with only slight variations, in her.")


Den andra boken är Brideshead Revisited av Evelyn Waugh som handlar om en Charles Ryder som ser tillbaka på sin ungdom vid Oxford University och framförallt med sin vänskap med Sebastian Flyte och den tid han spenderade med honom på Brideshead, Sebastians familjs herrgård. Charles befinner sig i armen i Andra Världskriget när den plötsligt tar honom till Brideshead.

Brideshead Revisited gjorde mig vansinnig på så sätt att första halvan var jättebra och etablerade en vänskap och kärlek mellan Charles och Sebastian (jag trodde innan jag började läsa att de var romantiskt par men det var tyvärr inte uppenbart. Det antyddes, men jag vet inte om det var det som antyddes. Fast jag väljer att tolka det som att de var tillsammans). I alla fall gjordes Sebastian så viktig första halvan, för att sen nästan inte alls vara med i andra. Jag hade börjat älska honom! Författaren tog in honom, gjorde mig kär, hade sönder honom och släppte honom sedan för vinden. Så kändes det i alla fall.

Här undrar jag igen varför jag tyckte så mycket om honom för han var irriterande och bortskämd och gjorde inte mycket mer än att dricka. Men men. Återigen var det väl berättaren - Charles - som gjorde det. Charles var inte heller SÅ intressant men han det gavs ändå mer av honom. Det var alltigenom en rätt deprimerande berättelse med några solskensögonblick och smockfull med NOSTALGI vilket är jobbigt att läsa om - något fantastiskt som inte finns kvar och omöjligt kan komma igen.
Det fanns en underliggande tema om religion och katolisism, eftersom hela familjen Flyte var katoliker och Charles var agnostiker. Den gick lite över huvudet på mig eftersom jag var så investerad i Sebastian och den handlingen, så jag fattade den inte riktigt. Men det kan nog undersökas mer om jag läser om den.

Slutet i den här boken gjorde mig också väldigt ledsen men jag väljer att tolka det som att det sista kapitlet helt enkelt saknades. (Spoilers! Ni får markera för att läsa:) I det så tar kriget slut medan Charles befinner sig på Brideshead, Julia och Cordelia återvänder hem MED SEBASTIAN och sen lever de lyckliga i alla sina dagar på Brideshead där det alltid är sommar och solen skiner. Då känns det uthärdligt.


Jag vill läsa fler böcker som de här. De är svåra att hitta eftersom jag aldrig trodde att jag skulle älska dem så mycket om jag gjorde.