the avett brothers

Igår såg jag The Avett Brothers spela och sen dess kan jag inte tänka på annat. Jag kallar det post-konsert-depression i mitt huvud och det känns lite som när jag läst ut en jättejättebra bok. De var så obeskrivligt bra att jag förstår tjejerna som stod bredvid mig som hade följt med dem på tournen ända från North Carolina (okej, tycker kanske att de är lite konstiga). Jag lekte kort med tanken på att åka ner till Malmö för att se dem där, ikväll (nu). Men ack, jag är inte tillräckligt impulsiv.

Det som påminner om att läsa ut en bra bok är att det känns så futtigt att återgå till vardagen när det finns något mer storslaget i en fantasivärld/låttext. Jag blir både lättad och alldeles nedtyngd av deras sånger och vill inte att det ska försvinna.



Efter att ha sett videon där Scott Avett försöker spela upp en låt med hela tiden hindras av sin dotter ett par gånger, hittade jag en cover av In the Aeroplane Over the Sea och dog litegranna.