Resan till USA tog 12 timmar med någon timmes väntan på Heathrow i London. Vårt plan var lite försenat så vi fick spring lite mellan alla terminaler på Heathrow men det gick. Resan över Atlanten var lång... Men det fanns filmer och vi fick mat hela tiden kändes det som. Jag åkte med den grupp svenskar som också åkte från Arlanda. Jag tror dock att planet mellan London och New York var proppfullt av au pairer eftersom vi åkte samma buss från flygplatsen till skolan.
Nätterna på skolan var rätt hemska för vårt rum var så fruktansvärt varmt (förutom de få timmar under natten elementen stängdes av och det blev svinkallt). Vi var tvungna att ha fönstrena öppna hela tiden. Det i kombination med jetlag gjorde mig till en zombie hela veckan.
Men vädret och utsikten var som sagt fantastiskt. Jag bodde med en tjej från Tyskland och en tjej från Frankrike och därför pratade jag nästan bara engelska - vilket var jättebra när jag väl kom hem till värdfamiljen.
Under dagarna hade i lektioner, flera timmar långa, om barnskötsel och säkerhet och sjukdomar och sånt. En kväll hade vi International Sing Along (då vi svenskar framförde - you guessed it - Små Grodorna) och så kom en amerikansk polis och pratade om lagar och sånt. Han var rätt rolig och skulle klyschigt nog dricka kaffe och äta donuts.
Den här natten sken månen in på mig och jag vaknade till soluppgången. |
På torsdagen åkte vi in till New York efter lunch, men det berättar jag om i ett annat inlägg. Efter tre dagars lektioner åkte vi på fredagen till våra olika destinationer. Jag är fruktansvärt glad över att jag slapp flyga igen. Istället åkte jag buss till New Jersey. Det bästa var när jag åkte förbi/på New Jersey Turnpike medan jag lyssnade på America (Counting the cars on the New Jersey Turnpike/They've all gone to look for America).
Bussen från skolan. [Bild tagen från Facebook...] |
Och sen stannade bussen och vi klev av och åkte till vårt hem. Veckan på skolan var rätt hemsk för att allt var så fruktansvärt nervöst och spänt. Oron inför allt - framförallt för att träffa värdfamiljen - var värre än att faktiskt göra det. Nu undrar jag varför jag var så nervös.
Låter ju toppen! Epic med polisen. Jag hade aldrig kunnat tro att de helt seriöst ät munkar. Trodde att de typ skulle hata munkar nu.
SvaraRadera