Jag vill tipsa om en film jag såg häromdagen. Den heter Miss Representation och handlar om hur kvinnor och kvinnliga ledare framställs i media i USA och problemen med det. Den var helt fantastisk! Jag är oftast oförmögen att se sådana filmer för jag vill verkligen bara ge upp. Varför ens försöka? Men den här filmen lyckades, i alla fall i början, få mig att vilja bli politiker bara för att ändra på fördelningen mellan män och kvinnor och käfta emot lite.

Miss Representation handlar om media i USA men eftersom i stort sett all media jag konsumerar - och många, många andra - är amerikansk, är den relevant för andra. Och det är långt ifrån bra i Sverige. Här har vi trailern:



Det här är några av de punkter jag reagerade mest på i filmen:

• "They ended up canceling the television show and they replaced it with Drew Cary - because he's so thin."  Maragret Cho om när hon var med i All American Girl, och TV-bolaget konstant var på en henne för att hon var för tjock.
• "If people knew that Cuba, China, Iraq and Afghanistan have more women in government than the United States of America, then we'd get some people upset." (sagt av Gavin Newsom) Det handlar i och för sig mest of USA:s politik - som ska vara så väldigt demokratisk - men Sverige har inte heller haft en kvinnlig stadsminister.
• Sättet de amerikanska nyhetsprogrammen pratade om och frågade ut kvinnliga politiker och presidentkanditater var HELT SJUKT. Amerikansk politik är lite annan än svensk såklart, men det var nyhetsprogrammen! Det var så äckligt. 
• Jag önskade jag kunde gå tillbaka i tiden och bli amerikansk medborgare bara för att rösta på Hillary Clinton.
• Nästan alla kvinnor på amerikansk TV är mellan 20-30 år, vilket visar en skev verklighet. Det är som att kvinnan bara finns när hon är vacker och kan få barn, sen får hon försvinna.
• Reality-TV gör att kvinnor framställs som rivaler. De tog också upp två kvinnliga nyhetsankare från olika kanaler och de blev framställda som rivaler i media - bara för att de var kvinnor i samma branch.   Det gör att det verkar som om kvinnor inte kan hålla sams av naturen - och det är verkligen så att många kvinnor inte skulle rösta på en kvinnlig politiker bara för att hon är kvinna. Vilket enligt mig är värre än att det finns så få kvinnor med makt - att kvinnor inte får något stöd ens av andra kvinnor. Det var ett annat tema i filmen - stöd de kvinnor som vill göra skillnad.
• Bara hur kvinnor med makt framställs i media till skillnad mot män var så tydligt. Deras utseende blir kommenterat, de får frågor om "vem som ska ta hand om barnen", de får ord som "klagade" kopplade till sig (istället för "sade" som männen fick) och de kallas känslomässiga (och därmed olämpliga) om de gråter.
• Kvinnor har 3 procent av alla inflytelserika positioner i  TV, underhållning, reklam m.m. "That means that 97 percent of everything you know about yourself and about your country and your world comes from a male perspective. It doesn't mean that it is wrong, it just means that in a democracy where you talk about equality and full participation you've got half of the population - more than half of the population - not participating." (sagt av Carol Jenkins) Igen siffror för USA, men återigen, media vi i Sverige konsumerar så mycket av.
• Allt det här är bilder vi ger nästa generation - både tjejer och killar. Tjejer som präntas in att utseendet är viktig, killar som lär sig att kvinnor är deras kroppar, m.m.

Jag kollade upp Sveriges riksdag och där är 45 procent kvinnor vilket är mer än jag trodde. Men jag kommer ihåg hur till exempel Mona Sahlin blev granskad på sätt som inte Fredrik Reinfelt blev. Hur hon pratade och hennes leende och ansikte var hela tiden kommenterat. Varför ska alla vita medelålders män inte granskas så? Eller varför måste någon?

Det jag tycker är så svårt nu, det som gör att jag vill ge upp, är hur abstrakt och intrasslat allt är. Eftersom det här är vad unga ser nu och växer upp med, varför skulle det ses som något fel eller onormalt? Vi ser det också som normalt. Det känns som om det var lättare att se vad som var fel, när kvinnor inte fick rösta, äga något, röra sig utan en man, inte kunde söka vissa jobb eller bara fick vissa jobb, och därmed enklare att se vad som måste förändras 

Allt som allt är det en väldigt bra film som egentligen inte visade något nytt, men visade hur allvarligt problemet med media och hur kvinnor framställs är. Och de sa att vi som konsumerar har makten (eftersom det enda människor i den här underbara kaptitalismen bryr sig om är att tjäna mer pengar) och att vi kan välja att inte köpa tidningar som nervärderar kvinnor, att vi ska se filmer skrivna och regisserade av kvinnor (speciellt på premiären), att vara kritiska om media och ifrågsaätta och så vidare. 

Jag upptäckte lite sent att filmen visades på Stockholms Filmfestival, annars är den lite svår att få tag på (om man inte är pirat som jag).

Man kan läsa mer på hemsidan här. Och håll med om att titeln på filmen är fantastisk.

amerikanska ambassaden

Nu ska jag berätta vad jag gjorde idag. Det innehåller lite böcker så jag antar att det passar lite här på bloggen. Men när jag åker till USA kommer det här antagligen bli lite mer av en personlig blogg så jag kan lika gärna börja nu.


Klockan halv sju lämnade jag huset och åkte in till stan för min intervju på Amerikanska Ambassaden. Jag har varit så orolig för den där intervjun... Jag har haft ångest över det i flera veckor. I mitt huvud var människorna på ambassaden hjärtlösa robotar som skulle bannlysa mig från USA bara för att jag inte haft med mig det papperet. Jag hade problem dels med att få mitt namn på kvittot från banken på att jag betalat visumavgiften (jag lyckades bara får det handskrivet), men efter att ha pratat med Culutral Care fick jag veta att det var okej. Sen var jag orolig för att mitt foto inte skulle vara tillräckligt allvarligt/visa för lite öron/vara för litet/för stort, eftersom jag inte tagit det i en sån där automat.
Och sen var jag livrädd för att jag helt plötsligt inte skulle förstå ett ord engelska eller gå fel eller komma för sent eller bli utkastad för att jag hade med mig min iPod.

(Jag tror att jag har lite för mycket respekt för auktoriteter.)

Men allt gick jättebra! De godtog min bild och mitt kvitto och alla var jättetrevliga (eller så är det bara att artigheter låter trevligare på engelska). Det tog inte ens särskilt lång tid. Jag var där i kanske två timmar och hann läsa flera sidor i Great House samt se nyhetsprogrammet på BBC World två gånger. Och visumet kommer om någon vecka. Tack gode Gud.


Eftersom jag var i stan var jag tvungen att kolla på NK:s julskyltning, som inte var så speciell, och springa in i några affärer. Bokaffärer såklart. Jag kom hem med The Night Circus (som Sara BE tipsade om här och vars författare Erin Morgenstern skrev ett jättetrevligt pep-brev för NaNoWriMo) samt The Thirteenth Tale. Jag kommer inte ens ihåg varför jag vill läsa den boken, men den ligger på min to-read lista. Och den har jättefin framsida.
(Obs, jag köpte den ena boken med ett presentkort och det andra för tio kronor på Myrorna. Så jag är inte en fullkomlig slösa.)



Vet ni förresten vad jag älskar med storstäder? Att folk går så fort. Och det är okej för mig att gå om massa människor. Jag gillar inte att gå om människor på gatan annars för det känns som om jag på något sätt är viktigare än dem och måste gå om dem. Men inte i stan. För där har alla bråttom.


Och jag håller i nuet på att göra en pekanpaj som min snälla värdmamma skickade mig recept på. Eftersom det är Thanksgiving och allt.

boklista

Jag hittade en lite rolig lista på en blogg . Jag älskar att svara på frågor för jag får för mig att de på något sätt kan förklara för mig vem jag är. Men de är ofta lite för generella. Den här, däremot, är enbart litterär.

Senast köpta bok/böcker?
The Scorpio Races

Senast lånade bok/böcker?
The Sandman Volume 4: Season of Mists och Volume 5: A Game of You

Hur många böcker läser du i veckan/månaden?
I år har snittet varit 7 böcker i månaden. Då har jag också läst en del mer snabblästa, som serieböcker och barnböcker. Jag skulle säga att det snarare är ca 4-5 böcker i månaden.

Snyggaste omslag?
Det här var tydligen omöjligt. Jag hittar inga jag gillar bara för att jag letar. Jag är inte ens säker på om jag gillar de nedanför. Jag brukar kunna gå in på en bokaffärs english fiction avdelning och tycka att alla omslag är perfekta.


[via]

[via]

[via]
[via]

Bästa inledning?
Jättesvår fråga. Jag tycker inte om inledningar så mycket eftersom böcker är jobbiga i början. Det är antigen för mycket förklaringar, eller för lite. Men. Jag gillar inledningen till Extremely Loud & Inredible Close för den är direkt rolig och sorglig på samma gång. Jag gillar början till American Gods för att jag inte hade en aning om vad som skulle hända och början var så nervös. Jag gillar början av Brave New World för att den var direkt intressant, om än något långtråkig. (Jag trodde att hela boken skulle vara som de första kapitlena. Jag var inte helt emot det.) Jag gillar början av Howl's Moving Castle, men det kan vara för at jag avgudar hela boken.
Det blev bara böcker jag har hemma, eftersom jag var tvungen att läsa lite i början för att minnas.

Bästa serie?
The Hunger Games såklart. Och Harry Potter.

Vilken bok längtar du efter mest just nu?
Längtar inte jättemycket efter någon bok just nu... Men jag ser väl fram emot att läsa Forever, som jag fortfarande inte har läst.

Vilken/vilka bok/böcker skulle du ha velat skriva och varför?
HAHA. Odysseen och Illiaden. Tänk att ha skrivit de första böckerna. Man skulle leva för alltid.
Skämt åsido har jag ingen aning. Jag hade helst skrivit en av de böcker som är - vad kan man säga - intelligenta. För det märks att författarna bakom böckerna vet något om världen och jag vill veta lika mycket.
Ooh - eller en bok som kan göra skillnad, som till exempel Eating Animals och Under det rosa täcket, för de har förändrat mig eller andra.

Föreställ dig följande fasansfulla scenario: Det får bara plats tio böcker i din bokhylla och de är de enda du får läsa resten av livet. Vilka tio väljer du?
Bibeln, Shakespeares samlade verk (på engelska) (det är en bok) (jag tänker mig att jag äntligen skulle ha tid att läsa dem), Howl's Moving Castle, Harry Potter och Dödsrelikerna, The Hunger Games, Catching Fire, Mockingjay, The Perks of Being a Wallflower, A Brief History of Time (eller liknande, av samma anledning som Shakespeare) och en allmän receptbok. Haha.
Jag hade på riktigt jättesvårt att komma på tio böcker. Av någon anledning känns det som ett slöseri att ta böcker jag älskar. Istället borde jag ta böcker som måste studeras. Jag tänker alldeles för mycket på det här.

Det var inte så roligt visade det sig. Det var jättesvårt.

the scorpio races

Jag hade tänkt skriva om den här boken direkt när jag läste ut den, men så kom The Hunger Games trailern ut och jag kunde inte göra någonting resten av dagen. Well well.



Den här boken var helt underbar. Jag är förälskad i den. När jag läste den var det med ett leende på läpparna - även när allt inte var så roligt - och när jag var klar ville jag utlysa den till den bästa boken jag läst i år (sen mindes jag böcker jag läst i våras, och får istället kalla den en av de bästa böckerna jag läst i år.)

The Scorpio Races handlar om ett årligt hästlopp - med samma titel som boken - på ön Thisby (som jag föreställde mig låg någonstans utanför Storbrittanien, och såg ut som Shetlandsöarna). Men det är inget vanligt lopp med vanliga hästar - iställer rids vattenhästar, capall uische, som öborna fångar när de kommer upp ur vattnet varje höst och sedan tämjer och rider i loppet. Hästarna är vilda, köttätare och ondskefulla. Dödsfall är inte ovanligt i loppen.
Boken berättas ur första person av två karaktärer, Puck Connolly och Sean Kendrick. Båda har förlorat sina föräldrar till havet eller fastlandet eller vattenhästarna. Puck bor med sina två bröder och ställer upp i loppet, men inte på någon vattenhäst, utan på sin egen ponny. Sean Kendrick har redan vunnit loppet fyra gånger på en cappaill uisce han älskar och önskar äga.

Det som var så underbart med boken var atmosfären. Det var en blåsig, karg ö; lite mat och stora familjer; hästmänniskor och fiskare. Jag kan se det så tydligt framför mig! Och det var mer än hur det såg ut. Det var som om hela boken förmedlade en känsla av melankoli och viljestyrka och höst. Jag älskade ön genom Pucks och Seans ögon.
Det var den där atmosfären som gör att jag vill kalla boken ord som underbar och förtjusande. Boken var rätt långsam och allt som hände tog lång tid, men, åh, det gjorde ingenting.

Sen fick jag läsa om hästar! Det var jätteroligt. Det var så trevligt att läsa om att rida och galoppera och ta hand om hästar för jag kände igen mig så väl. Kanske var det en anledning till att boken blev så verklig; jag kunde se det så tydligt hur de rev upp höbalar och hästarna bockade av gjädje för att de fick springa.

Och sen var den rolig. Medan Sean Kendrick aldrig sa att ord för mycket, var Puck Connolly ganska skarp. Det var så kul att vara i hennes huvud och se var hon fick sina idéer ifrån, och sen se det från Seans perspektiv. Hon betraktade andra människor, vuxna, jättenoga för att se hur de fick sin vilja igenom eller hur de gjorde för att verka skrämmande för henne, och antecknade det för senare anvädning.
De andra öborna var också underhållande, eller hemska, eller både och. Det var sådär att alla kände alla även om de var rätt fientliga mot varandra (och mot Puck för att hon var tjej).
Sean Kendrick var magisk och kunde tala med hästar. Så fort en häst var bångstyrig eller livsfarlig ropade man på Sean Kendrick och han räddade dem. (Det var faktiskt lite magi i boken - de kontrollerade hästarna med cirklar och järn och bjällror och annat övernaturligt och underbart.)

The Scorpio Races var rolig, beskrivande, sorglig, vacker och spännande. Trots att jag skulle vilja läsa mer är det ganska skönt att det var en ensamstående bok. Med en historia att berätta och ett (något plötsligt) slut.
Så jag är helt enkelt förälskad i den hör boken, i Puck och Sean, i ön Thisby och nästan i capall uisce. Alla borde läsa den. Fast jag gissar att inte alla skulle älska den, men då är det er det är fel på.

the hunger games trailer

Släpp allt ni gör och kolla på det här:



Jag kan inte säga något sammanhängande just nu. Förutom att det är perfekt.
Och oh my god oh my god och jag börjar nästan gråta när de räknar ner.

divergent

[via goodreads]

Divergent (av Veronica Roth) utspelar sig i framtidens Chichago där samhället är indelat i fem factions efter invånarnas personligheter. Beatrice, Tris, bor i osjälviska Abnegation. När boken börjar är det dags för Choosing Day, dagen man väljer vilken faction man ska bo i resten av sitt liv. Och Beatrice känner sig inte hemma i Abnegation utan dras till modiga, galna Dauntless. Och så får hon reda på en hemlighet om sig själv som hon måste skydda till varje pris. Dun dun dun duuunn. (Läs en bättre synopsis på till exempel Goodreads... Jag hatar att skriva sammanfattningar.)

Det kan förekomma lite halv-spoilers.

Jag läste lite recensioner på Goodreads och andra bloggar jag följer... och alla verkar älska den här boken. Jag är inte så hooked. I början hade jag svårt för den, men jag kom in i den och den blev bra. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den ända till slutet. Men när jag läste klart var jag lite... underwhelmed (underväldigad?) Det kändes som om slutet var lite för lätt.

Jag hade också lite problem med bokens setting. Speciellt i början när allt skulle vara så prefekt. Så småningom framgick det att allt kanske inte var prima. Jag tror det var så jobbigt att läsa om the Dauntless eftersom jag tyckte de var dumma i huvudet (Hur är det ett tecken på mod att kunna skjuta en pistol?) och huvudpersonen verkade avguda dem. Men sen var det sedda med lite mer kritiska ögon och då var det lättare att läsa. Och jag älskade inte direkt att det som gillade kunskap var de "onda".. För jag hade antagligen hört hemma där. Haha.

Däremot tycker jag att idén med factions är rätt intressant. Jag vill också gärna jämföra factionerna med olika politiska ideologier, men jag vet inte om det är meningen. (Det kanske det är? För att visa hur farligt det är med ideologier när de strävar för långt ifrån varandra?) Men jag undrar om det verkligen kan vara bara 5 factions... I stort sett bara fem personlighetstyper.

Men det bästa jag läste i hela boken (jag skojar inte) var att de osjälviska Abnegation var de politiska ledarna - personer som inte vill ha makt borde styra. OH MY GOD YES. Jag kan inte lita på en person vars mål är att ha mest makt i ett land. (Det är en anledning till att jag är för monarki. Hah.)
Jag gillade också the fear simulator. Jag vill också gå in i en. (Mest för att få reda på mina rädslor.) (Jag gissar på att de är fler än fyra, eller sex.)

Sen har vi huvudpersonen Tris... Som jag tyckte om rätt bra. Hon var kanske lite för stolt för sitt eget bästa, men vem är inte det? Jag gillade Four också (även om hans smeknamn är dumt), egentligen bättre, för han var lite mer klartänkt. Och romansen var väntad men ändå angenäm. Det var så länge sen jag läste om en att det var emellanåt det enda som höll mig kvar i boken (speciellt i början).

Det var en bra bok; men lite för okomplicerad. Hjältarna var lite för ensamma i världen och de lyckades rädda den ändå. Och vad händer förresten i resten av världen?
Jag är inte heller säker på om jag är tillräckligt intresserad av att läsa fortsättningen, Insurgent. Och apropå ingenting tänker jag mig att det här skulle kunna bli en bra film med rätt mycket action. Jag tycker det är tråkigt att läsa action (kanske en anledning att jag inte älskar boken?) Inte för att jag tycker bättre om att se det. Men det kan göra sig bra på film.

Det här var då meningen att det skulle vara en kort halvhjärtat recension... Något jag tydligen är oförmögen att klara av. Oh well.

3 updates

1. USA update
Jag har äntligen fått en host family i USA! Allt är klappat och klart och jag håller i stunden på att ansöka om visum och sånt där. I januari flyttar jag till .. New Jersey! Staden jag ska bo i ligger ca 40 minuter med tåg från New York City och viktigast av allt, jag har en jättebra host family. Jag är väldigt excited och lite nervös. (Jag kommer antagligen bli mer nervös när avresedatumet närmar sig.) Men jag längtar jättemycket efter att träffa min amerikanska familj, vilket känns som ett bra tecken.

Min värdfamilj skickade ett paket med lite NY-prylar. LOVE.


Med candy corn! Jag har velat smaka hela mitt liv. Det smakade som vanligt godis.


2. NaNoWriMo update
Mitt skrivande går helt okej. Jag skulle kunna säga att jag vet att jag kommer att klara det, men då kommer det vara jinxat, så... (Är det jinxat nu ändå? Jag är fullkomligt seriös när det kommer till jinxes.) När jag bestämt mig för att göra något sånt här så gör jag det. Det är egentligen den största anledningen till att jag fick bra betyg - när jag bestämt mig för att sitta och plugga i en timme i veckan, eller läsa minst 50 sidor under 6 dagar, så gjorde jag det. Så jag skriver 2000 ord varje dag. Det är för det mesta rätt dåligt, men det är det som är så bra med NaNoWriMo - man får skriva ändå.

Jag dessvärre kommit till en punkt då jag vill byta tempus. Det är inte med flit - jag börjar bara helt plötsligt skriva i ett annat tempus och det är jättesvårt/helt onaturligt att tvinga sig tillbaka till det jag började med. Det är så konstigt. Jag har för mig att jag hade samma problem förra året... Jag hoppas det går över.


3. Generell bok update
a) Jag beställde The Scorpio Races förra veckan och fick den i måndags. Yey! Jag har längtat efter att läsa den för 1) den handlar om hästar och det var länge sen jag läste om hästar och 2) Maggie Stiefvater har sagt att det är hennes bästa bok och 3) jag tycker verkligen om Maggie Stiefvater. Hon har en underhållande blogg och hon verkar ha stenkoll på sitt skrivande. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer vara så medveten och noga med hur jag skriver.
Och what else? Hon målar, spelar och skriver musik och animerar trailers. (Har ni sett när hon förutspår nästa "vampyr"?)


Jag köpte the UK cover, för att matcha mina Shiver & Linger
Jag ska börja så fort jag är klar med min nuvarande bok, Divergent. Som jag kanske kan recensera på riktigt.

b) A Clash of the Kings (Kungarnas krig)
Uppföljaren till A Game of Thrones (Kampen om järntronen) som handlar för det mesta om kriget mellan kungarna i Westeros. Passande titel, där. Den var inte riktigt lika spännande som första boken, antagligen för att ungefär 400 sidor i mitten var väldigt utdragna och tråkiga och bara handlade om krigstaktik... Men sen blev slutet jättebra och spännande så jag måste fortsätta. Men jag hatar den här boken för den får mig att vilja att antingen alla ska förlora eller alla ska vinna och det går inte. Ibland tror jag att det bästa vore om Westeros gick under så jag slapp våndas så mycket.
Fast jag vill alltid att alla Stark ska klara sig.



Tidigare idag.

Varför använde jag uttrycket "klappat och klart"? Och våndas? Jag är super lame. Men apropå klappat och klart, får man börja lyssna på julmusik nu? Der var bara det jag undrade.

all will be well

Jag bara måste dela med mig av den här fantastiska låten. Jag hörde den först på den här bloggen (och lyssnade på den i en timme) och sen såg jag det senaste avsnittet av Parks and Recreation där den var med.





Jag kan säga att jag är svag för montage med en vacker sång, speciellt montage där man åker bil. Det är därför jag älskar att lyssna på musik när jag kör bil; det känns som om jag lever i sången. Så naturligtvis älskade jag Aprils och Andys resemontage. Tyvärr hittar jag inget klipp med det. (Däremot finns extra webisodes att kolla på. Lycka.)






Jag vill åka på en roadtrip nu.

the hunger games posters

Förra veckan släpptes flera officiella promobilder för The Hunger Games:

[via]
Jag tycker de är jättesnygga. Och jag älskar hur Effie och Cinna ser ut! Jag antar att det är för att färgerna gör sig väldigt bra mot svart bakgrund. Men Effie alltså... Om ni vill se Cinnas guldiga eyeliner lite bättre, Peetas hår i detalj eller Effies fejkögonfransar, så finns de i hög upplösning till exempel här.
Haymitch ser väldigt... elegant ut. Inte riktigt som jag tänkt mig, men jag tror han kommer se lite mer ovårdad ut i filmen. Och Peeta ser ut som Peeta!

Jag hittade också den här skitsnygga gif:en från den här tumblrn.


Vad tycker ni?