Köpenhamn del 2

Det här är fortsättning på min spännande reseskildring (och min framtid som resejournalist).

På kvällen åkte vi då till Vega och köade en kort stund innnan konserten började. Förbandet, en tjej från London (?) var bra; hon hade en bra röst även om hennes låtar inte riktigt var något för mig. I den långa pausen mellan henne och huvudakten spelade de skitbra musik och vi pratade med några danskar (de upptäckte en dansk kändis, Rasmus Seebach, tror jag, och blev helt galna). De trodde vi var från Norge. Intressant. Jag kan oftast inte höra skillnad på norska och danska, så jag dömmer ingen.

Anyways. Sen började konserten med en något storslagen inledning. Jag är inte något överdrivet stort fan av Bruno Mars men han var riktigt duktig live. Jag älskar också hans bakgrundsångare och gitarrist. De tre dansade mycket bra tillsammans.

Han spelade inte några av mina favoritlåtar (Somewhere In Brooklyn, Talking To the Moon, Today My Life Begins) förutom Marry Me - vilken han gjorde en skitbra version av. Men publiken älskade allt han sjöng och det är alltid roligare med en entusiastisk publik.

Jag fick faktiskt flera bra bilder, vilket är konstigt med tanke på hur dåliga alla andra bilder blev (kvalitetsmässigt).









Efter konserten sprang vi snabbt in på efterfesten, men fattade nada, så vi drog hem och sov. Bliss.
På morgonen fick vi smaka av den fantastiska frukostbuffén. Och jag fick äta min älskade äggröra.





Och självklart en danish till frukost.



Efter frukosten checkade vi ut och drog oss till en park i närheten. Jag tänker bespara er alla tusen foton av parken, som jag älskade. I efterhand kom jag på att den var så underbar för att det inte var någon snö. Det var ingen snö i hela Köpenhamn! Detta gjorde staden vackrare än den egentligen var.





Och så bjuder jag på en bild av mig, framför ett slott.



Den här saker mäter alla cyklar som åker förbi. Jag älskart. Det står 2700, eller något sånt, men bara 0:an fastnade på bild.



Och min besatthet av kollektivtrafiken gällde även tunnelbanan. Man kunde se ut bakåt! (Förresten, jag ska berätta en sak jag älskar: att åka tunnelbana över marken. Jag älskar det mycket mer än att åka tåg. Normalt.)



Och så åkte vi hem.



Nu är det slut på reseberättelsen.
Min utvärdering av Köpenhamn är att det är som Stockholm, fast inte riktigt lika vackert (nationalist, javisst). Fast danskar är trevliga. Och deras tåg/bussar/tunnelbana är bäst.
Men det känns som om man hann med hela Köpenhamn på några timmar.