i wanna leave but the world won't let me go

Jag är lite splittrad. (Min ena personlighet säger en sak, min andra säger en annan.) Jag vet inte om jag egentligen ska skriva här, på bloggen, när jag känner mig nere. Å ena sidan är det då jag är mest sugen på att skriva (Jag kan förstå att man skriver bäst om man är galen). Å andra sidan klagar jag mest. Jag har egentligen så lite att klaga över.

Speciellt eftersom det händer ganska roliga saker just nu. I alla fall en rolig sak. Jag vann helt otroligt nog biljetter till Bruno Mars konsert i Köpenhamn. Det är fortfarande lite svårt att fatta. Jag vann en tävling/utlottning? Och jag vann biljetter till en utsåld konsert i ett annat land? Eh, va? Måste ha blivit fel.

Så jag och min frände Lina ska åka till Köpenhamn nästa vecka och känna oss perfekta, just the way we are.



[via]
Sen är det så att jag älskade det senaste Glee avsnittet, möjligtvis just för att jag känner mig nere. Det gör mig alltid glad, Glee. Rachel är en slags inspiration för mig; jag vill också vara (är) en osäker besserwisser.
Förutom fantastiska Rachel och hennes sånger, hände något jag har längtat efter sedan avsnitt 6, säsong 2. Oh, joy.

Vad enkelt det vore att bara leva för Glee. Eller att alltid kolla på Glee. 16 timmar om dygnet.



Okej. Anledningen till att jag är blå, är för att jag är arg på mig själv, inte på någon annan - eller jo. Jag är arg på hur världen dömer människor och på att jag bryr mig. Jag önskar, jag vill, kunna se världen precis som den är. Jag vill kunna se världen och vad den gör och är helt objektivt, utan dumma åsikter och vinklingar.

USA:s ambassadör i Sverige var i skolan idag. Jag gillade honom för att han var en ganska bra talare och för att han pratade amerikanska. Men det han sa... Jag vet inte. Jag vet inte om jag kan tro på det han sa. USA är tydligen VÄNNER med både Israel och Palestina, och de har gett bort fångar från Guantanamo och Sverige och USA är speciellt bra VÄNNER.

Men man kan inte fråga honom varför USA gör det och det, för att han är bara en av flera miljoner och han är i Sverige. Det känns så meningslöst att ens fråga någonting. Jag vill veta varför USA älskar deras presidenter så mycket, Sverige verkar hata sina ledare. Och varför det är okej för dem att vara "patriotiska", men inte för tyskar att vara "nationalistiska". Och varför jag kalla mig själv svensk (men det kan nog inte han svara på).

Det här är mina problem. Men det är lugnt, för jag är våg och jag är escapist. Så jag behöver bara försvinna.
x

P.S. Det var länge sedan jag skrev om vad jag läst. Det är för att jag tar mig igenom His Dark Materials, och den serien är ganska lång. Ska försöka skriva en recension på den sedan.