Hade någon idé om att skriva om vad som är bra på TV just nu, men jag följer inte så mycket på TV just nu, så jag tar bara och nämner tre TV-serier alla borde se.


PARKS & RECREATION
Jag är ganska säker på att det här är min favorit-tv-serie någonsin. De senaste säsongens avsnitt har gjort mig nästan mållös (höjer inga förväntningar eller något sånt). Det blir hela tiden bättre. Varför älskar jag det?
1) Karaktärerna är runda och utvecklas, och det finns ingen jag tycker illa om (förutom de man ska tycka illa om). Till och med Ron Swanson som är så politiskt höger man kan vara!
2) Leslie, huvudpersonen, är feminist och något hon är stolt över att säga och inte något som ses som något dåligt. Jag vet inte om folk fattar vilket feministisk dröm Parks & Rec är.
3) Den är naturligtvis fruktansvärt rolig och emellanåt något satirisk om USA och amerikansk politik.
4) Leslie Knope! (har jag sagt att hon är en av mina favoritkaraktärer i hela världen?).
5) Serie rör sig framåt och har kontinuitet vilket är väldigt givande om man följer den.
6. Leslie.

 
Det gör mig lite ledsen att Parks inte är stort i Sverige. Kanske är den för amerikansk (den handlar om styrelsen i en liten amerkansk småstad)? Kanske är den för smart (med tanke på att The Big Bang Theory är så populärt här - skratta åt smarta och inte med dem)? Humorn liknar The Offices men det finns ingen Michael Scott som ger en ångest.

Kort och gott - se Parks & Recreation! (Säsong 1 är den sämsta, men den är också kort, bara sex avsnitt.) Några av de bästa avsnitten är Practice Date (S2E4), Flu Season (S3E2), The Fight (många av de här har gemensamt är Leslie är påverkad av något - alkohol, förkylningsmedicin t.ex.) (S3E13), Pawnee Rangers (S4E4), End of the World (mest p.g.a. låten på slutet) (S4E6), The Treaty (S4E7)och Women in Garbage (S5E11).


COMMUNITY

Community är lite blandat - som bäst OTROLIGT bra och som sämst helt okej. Det är svårt att vänja sig vid, tror jag? Det tog mig i alla fall ett tag att se den första säsongen, men sen gick jag igenom de andra på några veckor. Det är PROPPFULLT med popkultur-referenser. Första avsnittet är briljant med alla Breakfast Club-referenser. Den har sin egen Doctor Who-spoof: Inspector Spacetime. Den har tema-avsnitt som centrerar helt på paintballmatcher och kuddkrig. Det överlägset bästa med serien är Abed, som helst lever i sina TV-serier och filmer och som alla som älskat film/TV-serie/bok kan känna igen sig i. Jag älskar också Britta som är en överdriven och något naiv feminist/människorättsaktivist/anarkist. Alla karaktärer är som överdrivna stereotyper av sig själva och är hela tiden medvetna om det vilket funkar på något sätt.


Community kommer med nyskapande (det är väl så den gjort sig känd) tema-avsnitt; ett helt gjort i stop-motion, ett helt i en datorspelsvärld, ett som en Glee-plarodi (What the hell are regionals?) och generellt många oirginella idéer för en TV-serie. Förutom det, och populärkultur-kärleken, är det svårt att sätta fingret på vad som är så bra med den.

Det är som sagt svårt att komma in i den (tycker jag) så de här avsnitten är några av de bästa, och en bra början: Modern Warfare (det första paintball-avsnittet!) (S1E23), Messianic Myths and Ancient Peoples (S2E5), Epidemiology (det bästa Halloween-avsnittet ni någonsin sett) (S2E6), Abed's Uncontrollable Christmas (det bästa julavsnittet ni någonsin sett) (S2E22), Regional Holiday Music (S3E10), Pillows and Blankets Part 2 (S3E14), Curriculum Unavailable (S3E19), Digital Estate Planning (S3E20) och Conventions of Space and Time (som utspelar sig på en Inspector Spacetime Convention!) (S4E4). Se se se.


FRINGE
Till sist har jag nyligen börjat kolla på Fringe, efter att Obiter Dictum hyllat det, och jag har sett ett avsnitt varje dag de senaste veckorna - något jag egentligen inte hunnit med, men gjort ändå. Jag älskar det. Jag älskar karaktärerna så himla mycket och jag älskar att det är väldigt politiskt korrekt - det enda som "behövs" är en homosexuell karaktär så har den allt. (Naturligtvis är det ett överskott av vita och män men jag tror den passerat Bechdel-testet i varje avsnitt!) Det är som en "vanlig" FBI/polisserie förutom att fallen har en övernaturlig/utomjordisk/science fiction-y twist. Tydligen ska det bli ännu bättre i de senasre säsongerna, vilket jag ser fram emot!


Det var lite av vad jag ser på TV (i stort sett det enda) för tillfället. Det här är mest en anledning att lovsjunga saker jag älskar. (Och så har jag en tenta att plugga inför och alltså massor mer tid att inte plugga på.)

arizona

Det här är några av mina favoritbilder och favoritplatser från min januariresas första dagar.




{phoeniz, az}




{phoenix art museum}





{en route to flagstaff; the scenic route}









{lunch i flagstaff, az}


{flagstaff till grand canyon; genom snöiga berg med sommardäck (risk för halka & panik)}




{grand canyon; crying okay}





Densiteten på obeskrivligt vackra vyer var skyhög i Arizona. Jag kan rekommendera att köra genom det, men inte på vintern.

the secret history & brideshead revisited

På min resa sista månaden i USA läste jag två böcker på min Kindle. De handlar båda om en grupp (mer eller mindre) rika ungdomar till större delen bestående av killar i college-åldern. Båda är en nostalgisk tillbakablick av en av killarna när de är äldre. Och båda berättarna var ganska intetsägande i jämförelse med böckernas andra färgstarka, originella, skrämmande, irriterande och fantasiska karaktärer. De var inte så lika, men de fick mig att känna nästan likadant när jag läste dem.

 
Åh, som jag älskade dem. Som de krossade mitt hjärta.

Jag börjar med The Secret History av Donna Tartt eftersom det var den jag läste först av de två. Den handlar om en grupp ungdomar som pluggar grekiska på ett college i Vermont någon gång på 80-talet (tror jag). Utan att spoila något mer än första sidan kan man säga att en i gruppen dör och the narrator, Richard Papen från Kalifornien, ser tillbaka på året det hände. Det är lite som en kriminalhistoria in reverse eftersom man vet vem mördaren var men inte hur det hände eller varför.

Jag vet inte riktigt vad det var med karaktärerna, som alla var fruktansvärt irriterande och avskyvärda, men som jag ändå ÄLSKADE. Ju mer man läste ju värre blev de och ändå var de så sympatiska (antagligen för att de var så konstiga). Det var först mot slutet som jag började se dem för vad de faktiskt var. Richard var den mest ointressanta; han var egentligen inte så mycket mer än ett sätt att berätta om de andra karaktärerna och det kändes aldrig riktigt som om han hade någon input. Fast det hade han naturligtvis; han avgudade de andra i gruppen - Francis, Henry, Bunny, Camilla och Charles - så då gjorde även jag det.

Förutom karaktärerna var det intressant att läsa om deras studier i grekiska och kanske var det därför atmosfären kändes klassisk. Det var i alla fall mer än en historia om en grupp ungdomar som KONSTANT röker och dricker och slösar pengar och utför intressanta hemska experiment. Sen slutade den med att det magiska med dem, gruppen, historian, försvann i verkligheten och det var lika sorgligt som vad som hände med alla karaktärer.

Den var så vansinnigt bra. Den var väldigt lång men aldrig har det känns som ett mindre problem. Den var så vackert skriven. ("...she looked so much like her brother, yet his straightforward, uncompromising good looks were almost magical when repeated, with only slight variations, in her.")


Den andra boken är Brideshead Revisited av Evelyn Waugh som handlar om en Charles Ryder som ser tillbaka på sin ungdom vid Oxford University och framförallt med sin vänskap med Sebastian Flyte och den tid han spenderade med honom på Brideshead, Sebastians familjs herrgård. Charles befinner sig i armen i Andra Världskriget när den plötsligt tar honom till Brideshead.

Brideshead Revisited gjorde mig vansinnig på så sätt att första halvan var jättebra och etablerade en vänskap och kärlek mellan Charles och Sebastian (jag trodde innan jag började läsa att de var romantiskt par men det var tyvärr inte uppenbart. Det antyddes, men jag vet inte om det var det som antyddes. Fast jag väljer att tolka det som att de var tillsammans). I alla fall gjordes Sebastian så viktig första halvan, för att sen nästan inte alls vara med i andra. Jag hade börjat älska honom! Författaren tog in honom, gjorde mig kär, hade sönder honom och släppte honom sedan för vinden. Så kändes det i alla fall.

Här undrar jag igen varför jag tyckte så mycket om honom för han var irriterande och bortskämd och gjorde inte mycket mer än att dricka. Men men. Återigen var det väl berättaren - Charles - som gjorde det. Charles var inte heller SÅ intressant men han det gavs ändå mer av honom. Det var alltigenom en rätt deprimerande berättelse med några solskensögonblick och smockfull med NOSTALGI vilket är jobbigt att läsa om - något fantastiskt som inte finns kvar och omöjligt kan komma igen.
Det fanns en underliggande tema om religion och katolisism, eftersom hela familjen Flyte var katoliker och Charles var agnostiker. Den gick lite över huvudet på mig eftersom jag var så investerad i Sebastian och den handlingen, så jag fattade den inte riktigt. Men det kan nog undersökas mer om jag läser om den.

Slutet i den här boken gjorde mig också väldigt ledsen men jag väljer att tolka det som att det sista kapitlet helt enkelt saknades. (Spoilers! Ni får markera för att läsa:) I det så tar kriget slut medan Charles befinner sig på Brideshead, Julia och Cordelia återvänder hem MED SEBASTIAN och sen lever de lyckliga i alla sina dagar på Brideshead där det alltid är sommar och solen skiner. Då känns det uthärdligt.


Jag vill läsa fler böcker som de här. De är svåra att hitta eftersom jag aldrig trodde att jag skulle älska dem så mycket om jag gjorde.

i sverige

Min stackars blogg har nästan samlat damm under den dryga månad jag ignorerat den. Men jag var alldeles förskräckligt upptagen med att resa, åka hem till Sverige, ställa om dygnet och börja en ny skola och ett nytt jobb. Sen är det inte heller lika spännande att blogga om Sverige.. och alldeles för jobbigt att gå in i detalj på min tre veckor långa resa. Jag kan säga att den var helt fantastiskt roligt och kanske den bästa resan (hittills) i mitt liv och att USA är ett fruktansvärt vackert land samt att jag har ungefär 2300 bilder att minnas den vid.

Så nu är jag hemma i Sverige och minns med saknad Floridas 24 grader-och-sol. Det är skönt att vara hemma, om än lite tråkigt, och jobbigt på så sätt att jag är jätterädd för att springa in i folk jag känner.

Något jag däremot måste skriva om från min resa var två svinbra böcker jag läste under tiden. Så någon slags kort recension på dem, The Secret History och Brideshead Revisited, borde komma upp snart. Jag skulle också vilja lova att skriva någonting om att ha bott i USA ett år men min motivation är cirka noll så jag får se hur det blir med det.


Förresten så kan mitt år i USA kanske bäst sammanfattas såhär:

(Tyvärr är USA så stort att det inte ser så imponerande ut.)