Jag har de senaste veckorna läst Virginia Woolf. Efter jag läste ut To The Lighthouse tänkte jag att jag gillar nog mer att läsa OM henne än att läsa något AV henne. Den korta biografin och introduktionen till boken var fruktansvärt fascinerande. Men To The Lighthouse - och Mrs Dalloway - hade jag svårt att ta till mig. Jag tar bara in hälften av det som står skrivet.

Men sen läste jag A Room of One's Own och måste nog revidera - jag har bara svårt för hennes fiction. För A Room var helt fantastisk. Och inte lika "jobbig" att läsa som Mrs Dalloway och To The Lighthouse.

Men jag är fortfarande helt lyrisk över hennes liv. Precis som med Sylvia Plath vill jag veta allt om hennes liv. Det är till och mer med tillfredställande än SP:s liv - Virginia Woolf var bisexuell, hon tog livet av sig, hon fick aldrig några barn, hon var politiskt engagerad och hon skrev MASSOR. Hon hade en flickvän!
Jag är så glad att jag fortsatte läsa efter Mrs Dalloway. Hon har skrivit väldigt mycket non-fiction, som essärer och artiklar, som jag kan läsa. För att inte tala om hennes dagböcker och brev. Och Orlando.


Kanske kan berätta lite mer om A Room of One's Own. Det är en essä baserad på två tal om "Women and Fiction" och tar upp vad Woolf tycker en kvinna behöver för att kunna skriva - pengar och ett eget rum. (Boken gavs ut tio år efter att kvinnor fick rösträtt, de hade bara varit tillåtna att ha egna pengar i drygt 40 år och de var inte tillåtna in på de flesta unviersitet i Storbrittanien.) Jag hade lite svårt att hålla med om att man behöver pengar - men sen kom jag på att det ofta är en nödvändighet för att ha ett eget rum, speciellt för hundra år sedan. Bara de som var tillräckligt rika hade så många rum och gav kvinnan en chans att använda det rummet, utan att bli störd. Men det var mer intressant att läsa hennes tankar om all litteratur män skrivit om kvinnor, om kända kvinnliga författare och om vänskap mellan kvinnor som knappt existerade i böcker. Att kvinnliga karaktärer bara existerar i relation till män (någons fru, älskare, dotter, osv.) - vilket fortfarande är sant.


Det var fascinerande läsning. Och jag är nu fast i Virginia Woolf. Just nu läser jag henne självbiografiska texter i Moments of Being. Sen måste jag på något sett få tag på Three Guineas som är en annan essä hon skrivit om feminism och krig, tror jag. Den finns bara inte på några bibliotek här!

Men jag rekommenderar att läsa något av Virginia Woolf. Framförallt hennes non-fiction. (Vad är det svenska ordet för non-fiction? Oskön litteratur? Fack- eller saklitteratur?)


P.S. Sista året i gymnasiet (DET VAR MER ÄN ETT ÅR SEDAN HJÄLP) tvingades vi se Ett Dockhem av Henrik Ibsen på svenskan. Det är jag jätteglad för nu för den nämns väldigt ofta när man läser om feminism. När vi såg den gillade jag slutet och personen som spelade Nora, men annars var det bara jobbigt att se en pjäs på norska (?). Poängen är väl ibland är det bra att gå i skolan (lätt underdrift; jag är världens största utbildningsförespråkare).

mounts botanical garden

Igår började jag mitt nya schema som innebär att jag börjar vid 3 på eftermiddagen. Så på förmiddagen fick jag en lätt panikattack för att jag hade för mycket tid och för lite disciplin. Eftersom jag var så nere förra månaden, och av och till det senaste halvåret-året, är jag livrädd för att känna så igen. Jag visste bara att det var saker jag borde göra men jag kunde inte bestämma mig för några av dem. Till slut åkte jag nästan paralyserad till biblioteket och det kändes lite bättre.

Men det som gjorde allt bra igen (för studen i alla fall) var att jag besökte den botaniska trädgården som ligger vid flygplatsen. Jag åkte till the DMV - stället man skaffar körkort, registrerar bilen, osv - som är känt i USA som helvetet på jorden. Det stora problemet är köerna vilket jag inte tycker är så farligt. Men rummet var proppfullt med människor och jag visste inte var jag skulle gå eller göra, så jag vände i dörren. En annan dag. När jag är bättre utrustad.


Precis bredvid låg i alla fall den botaniska trädgården så jag gick körde dit. Den var helt fantastiskt. Allt blommade - från rosor till mer exotiska blommor jag inte kan namnet på. Och så många olika palmträd! Jag tänker alltid att palm är ett sorts träd. Men med alla olika bredvid varandra förstod jag snabbt hur dumt det är.










Jag gick runt i det magiska stället och njöt av lite (mer eller mindre) vilt natur. Det var bara myggen och det äckligt stora/livsfarliga spindlarna som förstörde det. Och att jag var tvungen att åka innan jag hann sett allt. Men det betyder att jag måste åka tillbaka.













Min värdmamma hade inte ens hört talats om trädgården trots att den ligger 5 minuter bort. Jag antar att det är bra att turista i sin hemstad också.

gregor the overlander

[via goodreads]
I New York, för månader sen, hittade jag ju en signerad Gregor the Overlander av Suzanne Collins och jag har äntligen läst den, och den andra boken i serien, Gregor and the Prophesy of Bane. Böckerna är skrivna innan The Hunger Games och målgruppen är lite yngre barn.

Den handlar om Gregor som bor i New York. Han är elva år (12?) men är ändå den som måste ta hand om sina yngre syskon och sin mormor eftersom mamman har flera jobb och pappan är försvunnen sedan två år. En dag när han ska tvätta ramlar han och hans lillasyster ner i ett hål i väggen i tvättstugan och faller långt ner i underjorden till en plats som är känt som Underland. Där träffar han gigantiska råttor, kackerlackor, fladdermöss och människor (i normal storlek). Och så är det en profetia inblandad.

Uppföljaren hade lite samma koncept, men andra äverntyr.

Det är lite svårt att inte jämföra den med The Hunger Games, framförallt för att Suzanne Collins har en så egen stil när hon skriver. Så jag kände igen mig. Sen finns det andra trådar - barn som växt upp för fort, familjen som det viktigaste, en försvunnen pappa, en fantastisk resa. Båda böckerna påminde min väldigt mycket om Mockingjay - ett omaka ihopsatt team som måste ta sig till en plats där för att rädda/döda/stoppa någon. Jag älskar det konceptet - att vara på en resa snarare än i ett krig - så jag tyckte väldigt mycket om båda böckerna.

Det hände nya saker hela tiden. Ingen lång tid gick utan en konflikt eller ett problem, som också löstes fort. Collins var inte alltför rädd för att offra karaktärer. Och karaktärerna var alla rätt fantastiska. Jag gillar bandet mellan människorna och deras fladdermöss. Jag gillar att Gregor var lite okonventionell och inte såg ner på/hatade alla kackerlackor och råttor. Både kackerlackorna och råttorna var också roliga, speciellt hur kackerlackorna pratade och avgudade Gregors syster.

Det var två enkla, snabbt utlästa böcker. Jag antar att det enda sättet man märker att de är för yngre läsare är att de är rätt så okomplicerade - problemen blir lösta och så är det med det. Och så tycker jag om att de helt saknade en romantisk subplot. Så jag tycker den kan rekommenderas om man gillar snabba, okomplicerade äventyr och avslut.

grassy waters perserve

I söndags åkte jag med mina colombianska au pair-vänner till en park i Palm Beach Gardens. Det var en fantastisk park. Det var väl mer ett naturreservat och ett träsk. Det närmsta jag har kommit djungel, en träbana som tog oss över den vattentäckta marken och djur som alligatorer, ödlor och anhingas.





 




Det var fruktansvärt varmt men vi gick den kilometer långa rundan och vilade varje chans vi fick. De hade bänkar och gungstolar utplacerade runt vägen och där fläktade det. Det var ett jättefint stället och reservatet verkar vara ganska stort med flera andras trails. Det var som en liten försmak till Everglades, som jag måste ta mig till under året. (Det såg också lite ut som en myr/sjö i Sverige, speciellt där det växte granar.)








Det var egentligen det enda intressanta jag gjorde förra helgen. Jag jobbade länge på lördagen och åkte till en comic book store i närheten (den var lite för mycket comic book store för min smak). För att vara en stad i stort sett, har de väldigt få bokaffärer här. Leesburg i Virginia, men ungefär halva antalet invånare, hade fler. Samma sak med caféer. Lite meh.