Jag har glömt bort hur man skriver om böcker. Eller har jag någonsin vetat det? Jag blir så självmedveten när jag gör det. Jag kan inte skriva vanliga recensioner och jag läser alla bloggar där det skrivs fantastiska recensioner som om det var det enklaste i världen. Jag kan inte skriva dem. Jag kan bara utropa att jag älskar en bok och försöka förklara varför. Det blir ofta rörigt och långt. Som nu.

De jag tänkte försöka skriva om idag är två böcker - två av mina non-fictions som jag läst de senaste veckorna. Den första är Kan kvinnor tänka? av Tuva Korsström och den andra är Under det rosa täcket av Nina Björk. OCH DE VAR FANTASTISKA. Räcker det?

   
[via och via]

Kan kvinnor tänka? (Svaret på frågan är nej. Jag skojar bara. Jag är "kvinna" och jag kan tänka - för mycket - så jag tänker ta mig friheten att svara ja.) är en samling essäer om det kvinnliga tänkandets villkor genom tiderna. Jag har aldrig fattat vad en essä är, men jag förstår det som en essay, alltså en uppsats som jag brukade skriva i skolan. Wikipedia förklara det dock bäst som "i korthet beskrivas som en faktabaserad text, som är personligt hållen". (Och jag går inte i skolan så jag får källhänvisa till svenska wikipedia - haha!) Det här håller redan på att spåra ut.

Det går kronologiskt, från en poeten och nunnan Sor Juana på 1600-talet, till bland annat Nina Björks Under det rosa täcket och tar däremellan upp kvinnliga filosofer, författare, konstnärer och politiker inlusive författarens egen mor.
Min favoritdel i boken var dock inte om just de feministiska tankar - vilka var fabulösa - utan när hon läste och berättade om författarna och konstnärerna som levde för konsten, och främst författarna som behövde skriva för att överleva. Det var så underbart och så inspirerande. Jag älskar skrivning och ord och ordets kraft och kanske mer än det, kärleken till orden.

Boken är kanske inte den mest korrekta när det gäller att framställa filosofers tankar eller hur feminismen sett ut och ser ut, men för mig var det en jätterolig läsning. Jag har aldrig läst något om feminismen innan (tror jag) så denna enkla överblick var perfekt för mig. Det var mer en än faktabok, det var nästan fiktion (lägg märke till hur jag graderar non-fiction och fiction..) Dessutom gav den jättemånga lästips - det var tack vare den jag plockade upp Under det rosa täcket.


Under det rosa täcket handlar, kan man säga, om hur nutidens 90-talets feminism ser/såg ut i Sverige. Eftersom den skrev 1996 är den lite inaktuell, men ärligt talat vet jag inte om mycket har förändrats. Den började med att fördömma allt vad veckotidningar är och tar sedan upp olika grenar av feminism, som livmoderfeminism och cynismfeminism, en kvinnas roll i samhället, patriarkatet, Kvinnan som förebild, moderskap och sist men inte minst - Simone de Beauvoirs, som bl a skrev Den andra kvinnan "en av feminismens centrala klassiker" (wikipedia igen) - som sa de berömda orden "Man föds inte till kvinna, blir det."

Under det rosa täcket var allvarligare och mycket svårare att läsa. Författaren, Nina Björk, tog lång tid på sig att förklara argument. Hon tog en åsikt och upprepade den om och om igen, för att varje gång lägga på ett nytt lager, tills hon gjort en poäng och jag fått en sorts uppenbarlse över hur fruktansvärt rätt hon har. Det var svårt och jobbigt - men så värt det.

Jag skulle verkligen vilja läsa en bok som denna, som är lite mer modern. Hur mycket stämmer än idag? Allt? För det är inte bara ett patriarkat vi lever i, en samhällssyn/ideologi som säger att kvinnor är mindre värda/inte bör vara överallt/inte ger möjlighet för kvinnor att vara överallt - utan feminister som tycker att kvinnor ska stanna hemma och ta hand om barnen. Inget ont mot dem, egentligen - man får tycka vad man vill osv. - men att säga att jag som kvinna, på grund av att jag har en livmoder, är skapad för att få barn och ta hand om det och bara det - är förolämpande. Och dumt (det är dessutom samma personer som säger "du har rätt att vara kvinnlig och sminka dig och klä ut dig till en kvinna).
Och snälla, ta inte mina exempel på allvar för jag kan inte uttrycka mig på samma sätt som Nina Björk och jag vill inte få det att låta som om jag kan det här egentligen. Dessutom är jag tonåring så jag har en tendens att överdriva.


Jag tror att nästa bok jag ska läsa är någon av Simone de Beauvoirs. Helst vill jag inte läsa en svensk översättningen, för tydligen tar de bort delar av böckerna, så jag får leta efter en engelsk. Under tiden kan jag rekommendera båda de här böckerna.


Jag vet vad jag skriver, om ni undrar. Stream of consciousness - medvetandeströmmar. De är oftast jättejobbiga att läsa (tycker jag) men det är ungefär hur jag skriver recensioner. Mina tankar precis som de kommer.

out of print

En av mina favoritsaker att ha på mig (som jag väldigt sällan har på mig) är T-shirts med tryck. Vet var man kan hitta T-shirts med snygga tryck? På internet. Mer specifikt, på den här fantastiska shoppen, Out of Print, som trycker böcker på tröjor. Jag har valt ut mina favoriter nedan - jag tvingade mig själv att bara ta dem som jag har läst. Jag skulla gärna äga allihopa.










De har till och med tygpåsar (med mer).

Vilken är er favorit?

önskelista (2)

När jag skrev att jag fyllde år snart så menade jag inte alls så snart. Det är bara det att tiden gått för fort och jag är helt plötsligt (snart) nitton och det borde betyda mer men whatever.

När jag skrev tusentals böcker så menade jag till exempel de här:


Forever - Maggie Stiefvater


Tree of Codes - Jonathan Safran Foer


Our Tragic Universe - Scarlett Thomas


The Scorpio Races - Maggie Stiefvater
(som kommer ut på min födelsedag)


The Book Thief - Markus Zusak
Att läsa om och klottra i.

Inte riktigt tusen.

[Bilder via Goodreads och Amazon]

glee

Igår var jag och såg Glee: The 3D Concert Movie. Det var första gången jag såg en konsert på bio (hur vanligt är det egentligen?) och var ganska fantastiskt. Det funkade faktiskt. Kanske för att det inte bara var musikuppträdanden, utan historier som berättades mellan låtarna och även om de var något sentimentala stämde de rätt bra hop med Glee. Eller kanske för att Glees cast är den snyggaste på TV just nu - både killarna och tjejerna.

Publiken påminde mig lite om Twilightfilmerna - jag hade ingen aning om att Gleeks var så högljudda eller att de fanns i Sveirge. Men även det fungerade bra till temat - det var ändå en konsert. Jag tyckte bara det var tråkigt att man inte hörde vad karaktärerna sade (jag tror inte jag hörde ett ord av vad Blaine och Kurt sa..) de få gånger de faktiskt pratade. Men men. De kanske finns på YouTube. Det gör de.

Det jag tänkte dela med mig av är Naya Riviera sjunga Valerie. Dels för att det var ett av mina favorituppträdanden i filmen, bland annat på grund av kläderna, dansen, sångaren och att både Heather Morris och Naya Riviera var med. Också för att det här var en av de få låtarna jag kunde hitta på YouTube.



Det ser lite ut som de lipsyncar i filmen. Eller som att de har lagt på den inspelade versionen? Jag har så svårt att se det. Det låter lite för perfekt.

game of thrones med mer

Jag lyckade bryta min perfekta bloggvana den här veckan. Jag är besviken på mig själv. Jag drabbades bara av sån trötthet och motsatsen till inspiration att det var omöjligt att skriva något. Det hjälper heller inte att jag inte direkt har något att blogga om.

Fast det är inte sant. Jag har läst massa bra böcker som jag vill skriva om, men den där tröttheten och antinspiration (obs, påhittat ord, obs) gör det omöjligt. Kanske nästa vecka? Tveksamt. Något måste hända så jag blir lite gladare och piggare först.

Anyway. Jag har börjat läsa Kampen om järntronen aka A Games of Thrones. Ni vet boken som den där nya TV-serien är baserad på? (Jag är medveten om jag är lite late to the party) Anledningen till att jag började läsa den ser ut såhär:


Hon ser ut som en ängel. [via]
Och massa andra graphics jag såg på den här tumblrn (försök säga det högt).

Egentligen ville jag kolla på serien, men sen såg jag och läste överallt om böckerna och jag inte en att ignorera Universums vilja/ödet. Såg jag lånade första boken - på svenska - och jag gillar den faktiskt! Den blev direkt spännande och jag gillar ett stort antal av karaktärerna och världen. Jag måste bara stå ut med några delar (som att tjejen på bilden ska vara tretton - jag tror det är hon i alla fall - och gift). Jag undrar hur mycket man kan skylla på att det är en del av världen och dess trovärdighet, och hur mycket som kan användas mot författaren.
Jag har bara läst drygt hundra sidor än, men jag längtar efter att läsa ut den så jag kan se TV-serien. Den är bara 700 sidor lång. Sen är det ytterliggare fyra böcker utgivna - och två som ska ges ut.


Dessutom har alla TV-serier börjat den här veckan! (Lagom tills Doctor Who slutar gå - på över ett år. Ni kan inte förstå min desperation.) Vilket främst betyder fangirling över Blaine & Kurt och Brittany & Santana och - framförallt - att Jim Halpert är tillbaka.


[via]
Och han, om ingen annan, lyckas muntra upp mig.

round my hometown

Man skulle kunna tro att jag bor i värsta bondhålan. Vilket jag kanske gör. Den här veckan önskar jag att jag bodde i/nära Göteborg.

Men jag bor nära Stockholm vilket är jättebra när man vill gå på konserter.


Jag tycker också jag är jättejobbig som länkar sådär.

önskelista (1)

Det är snart min födelsedag. (REDAN? OMÖJLIGT)

Det här är vad jag önskar mig:

- Bättre självförtroende
- Vackert hår
- Tusentals böcker
- Tid och ork att läsa de böckerna
- En dyr kamera med massor av finesser
- En Bookmark Dictionary
- Musik, musik, musik
- Lite tur
- Doctor Who vadsomhelst
- En get eller ett träd eller ett telegram eller liknande.


Är det för mycket begärt?

höstmusik

Bjuder på lite fantastisk musik på denna gråa måndagsmorgon.



Flera av de här låtarna älskar jag så mycket att jag skulle kunna skriva ett kärleksbrev till dem på vackert papper och förvara i en liten ask på vinden och bara ta upp och läsa när jag känner mig ensam. Jag borde nästan göra det.


Har ni några fantastiska låtar att dela med er av?

tre former av uttryck

1. Igår såg jag Daniel Adams-Ray på Gröna Lund. Det var jättebra, till och med bättre än Oskar Linnros. Det regnade och jag stod precis bakom en två meter lång man som filmade hela konserten med sin mobil, men det gjorde inget. Det var bra musik och DAR var trevlig på scenen - lugn, naturlig.

Det hade varit perfekt om han inte sjungit den där Lilla Lady. Jag kan inte komma över den låten. Det finns inte en enda positiv rad i den. Och han dedikerade den till en kvinna. Trevligt.

Förutom det så vinner Daniel Adams-Ray flerst poäng i stjärnstatus när han drog ut inte mindre än tre gästsångare (som fick så mycket som en halv låt att sjunga, men men) - nämligen Adam Tensta, Petter och Veronica Maggio. Jag kan meddela att jag skrek som fjortisarna bakom oss när Veronica Maggio kom ut. Girl crush deluxe.
Nästa vecka spelar hon på Grönan förresten! (Gissa vem som kommer vara där.)



2. Eftersom jag nu har väldigt mycket fritid bestämde jag mig för att schemalägga lite studie/reflektionstid i form av en timmes non-fictionläsning och ungefär en timmes måleri om dagen. Just nu läser jag om feminism och könsroller (återkommer eventuellt till det) och målar hav och himmel för det är det jag gillar att måla mest. Det går bra. Jag känner hur mitt intellekt utvidgas.

Inte riktigt. Men det känns i alla fall som om jag gör något av nytta. Även om det jag läser gör att jag känner mig ännu mer värdelös eftersom jag inte gör någonting för att förbättra världen.



3. Jag bakar en del.


Välkommen hem till mig på fika.

Det är vad jag har för mig. Vad har ni för er?

Ernest Hemingway's sad, six-word short story:

For Sale: Baby Shoes, Never Worn.

[via]

brunch

Min kompis Lina hade idén att äta brunch en dag i veckan med ett tema i form av ett land. Det har varit mycket gott. Nu börjar vi få slut på länder. Vad äter man egentligen till brunch i Indien? Eller i Japan? Säkert ingenting alls.

Storbrittanien


· Scones med smör, sylt och ost
· Snittar med ost
· Muffins
· Earl Grey te

Frankrike



· Baguetter och croissanter med smör, sylt och ost
· Macarons (hallonsmak)
· Café au lait

Belgien


· Belgiska våfflor med nutella, grädde, banan och jordgubbar
· Varm choklad med grädde

USA

· Grilled Cheese
· Chocolate Chip Pancakes med grädde
· Choklad & Jordgubbssmoothie

Mexiko


· Quesadillas (en med tacossås och en med pesto & mozarella)
· Mexikanskt kaffe (starkt kaffe med smält choklad och muskot)

Vi gjorde halvt en italiensk en gång, med ciabatta, men det var inte lika utförligt. Och så åt vi typisk svensk brunch på Ålandsbåten.

Min favorit var nog en franska eller den belgiska... Fast pannkakorna i den amerikanska var sjukt goda. Svårt att välja. Egentligen var allt med choklad och/eller grädde utsökt.

två stycken korta recensioner

Walden av Henry David Thoreau
Walden var som en dagboks/biografiliknande bok om Thoreaus liv ute i skogen. Han byggde en stuga vid Walden Pond och levde där, i stort sett avskärmad från civilisationen, i två år. Han tillbringade dagarna med att fiska, odla, jaga, samla, läsa, vandra, filosofera och resultatet delar han med sig av i boken.

Boken var rätt jobbig att läsa. Han hade en del intressant tankegångar, men så kunde han förlora sig i något oväsentligt i flera sidor - som hur djup Walden Pond var och hur man kunde mäta djupet på bästa sätt och hur den var en matafor för själen osv. Däremot kunde han beskriva saker på ett otroligt levande sätt. Han uppskattade naturen så mycket och det märktes - det var som att jag faktiskt var där den där höstdagen när fåglarna hoppas runt utanför fönstret, eller när isen smälter och allt vaknar till liv efter vintern.
Jag tycker också hans tankar om civilisationen och jobb är rätt intressant och emellanåt håller jag med honom - om vi bara lever enkelt, med bara det allra mest nödvändiga, behöver vi inte spendera halva livet på att jobba och tjäna pengar.
Jag tror att det är en bok man kan läsa hur mångra gånger som helst och hela tiden hitta nya guldkorn. Men den var som sagt så trög att läsa att det lär dröja innan jag gör det igen.


Brave New World av Aldous Huxley
Brave New World är en dystopi som utspelar sig ungefär 500 år i framtiden och skrevs 1931. Världen i framtiden är en där alla är lyckliga och nöjda med vad de har, alla är skräddarsydda för sitt liv och manipulerad att tycka som de gör. I de första kapitlena får man följa en grupp unga arbetare som får en genomgång hur vi människor blir till - provrösbefruktning m.m - och hur samhället blir som det är. Senare träffar man några karaktärer som resten av boken sedan handlar om.

Jag har då lite svårt att inte jämföra den här med 1984 och jag måste säga att jag gillar den här mycket mer. Dels tycker jag att det samhället är mycket läskigare än det i 1984 - alla är, till skillnad från i 1984, så fullt medvetna om hur allt ligger till och de är okej med det. Det är inte lätt att skapa förändring när alla är så fruktansvärt nöjda - finns det ens någon anledning till det? Sen tycker jag om slutet mer.
Det var en intressant bok som gav mig en känsla av klaustrofobi. Men jag fastnade inte jättemycket för den. Jag tror jag tycker mer om böcker där karaktärerna är viktigare än miljön de lever i.

Om du läst både Brave New World och 1984, eller bara vill veta hur de ser på framtiden - och vilken som kanske är mest korrekt, kolla här.

comptine d'un autre ete

I helgen såg jag filmen Amelie från Montmartre och jag kan säga att jag precis som resten av världen älskade den och dess soundtrack. Den här låten är det bästa jag har hört på länge. Jag önskar bara att flera av låtarna på soundtracket var piano.



Jag älskar hur rolig och söt och fin filmen var. Den fick mig att tänka på alla konstiga idéer man har; tänk om man skulle göra sådär eller tänk om någon gjorde det där, och att personen som skrev manuset eller regisserade filmen måste ha älskat att kunna ta med den idén. Som att någon har en filmkamera som alltid är riktad mot en klocka på gatan och är kopplad till TV:n så han kan se vad klockan är. Eller att någon samlade på foton av fotavtryck. Jag kan inte riktigt förklara det. Det är som när en karaktär i en bok har en annorlunda egenskap som inte har någon annan poäng än att det är en del av karaktären. (Jag får sådana i huvudet hela tiden, till exempel; "She didn't like names or days that ended with a Y.") Det kanske bara är jag som får för mig sånt, men av erfarenhet vet jag att det sällan är bara jag.
Det var i alla fall det jag kom att tänka på när jag såg Amelie från Montmartre. Jag tänkte på det när jag såg Help också. Rekommenderar för övrigt den filmen också. Om man gillar The Beatles eller gillar att skratta.

blodröd väg av moira young

När jag började läsa den här boken var jag minst sagt tveksam. Den är skriven i första person ur huvudpersonen, Sabas, perspektiv. Och hon har en speciell dialekt vilket gör att texten är skriven lite annorlunda. Det var fruktansvärt störande början. Jag tror det blev värre för att den var på svenska också. (Jag har läst några citat på engelska och det ser jättespännande ut, lite systatsamerikansk stil över det.) Men eftersom den var så lättläst - och eftersom jag hade läst en recension som jämförde den med The Hunger Games (!) - fortsatte jag (också för att jag aldrig slutar läsa en bok jag börjat med).

Och visst blev den bättre, mot slutet till med jättebra. Handlingen tog fart efter ungefär halva boken. Den handlar om Saba, som bor med sin familj mitt ute i ödemarken i en framtid där de vanliga städerna, våra städer - krossarstäderna - har begravts under sand och skrot. En dag kommer en gäng onda män och kidnappar hennes älskade tvillingbror och hon måste ge sig iväg för att rädda honom. Dun dun duuuun.

Miljön och världen i boken var väldigt begränsad. Det var lite irriterande och tråkigt eftersom det var så svårt att orientera sig och relatera sig (var i världen var dem?). Men det var också en del av karaktären, Saba. Hon levde i en otroligt begränsad del av världen och det, tillsammans med språket, hjälpte till att definiera henne som karaktär.
Saba var för övrigt en jättejobbig karaktär i början men hon blev bättre, i takt med att boken blev roligare och bättre. Det bästa var hon tillsammans med Jack, en pojke som skulle hjälpa henne att rädda sin bror. Det blev både roligt, spännande och fullt av tension...

Annars hade boken en skön blandning av action, humor och halvstora räddningsplaner. Ibland tycker jag det gick lite väl lätt för Saba och hennes gäng hela tiden. Men jag kanske ska vara tacksam för att inte alla författare är lika grymma som Suzanne Collins.

Det var i alla fall en trevlig läsning och med tanke på hur snabbt den gick att läsa, helt klart värt det. Jag kan också tänka mig att läsa fortsättningen, om än bara för att veta vad som händer med Jack och Saba.... Heh.


[via cinderellainrubbershoes]

Recensionsexemplar av Raben & Sjögren

Av alla tusentals klipp jag sett med David Tennant så är det här ett av mina favoriter.



Aporpå ingenting tycker jag det verkar så fruktansvärt jobbigt att prata skotska. Varje gång jag hör det tänker jag hur orkar dem prata så? Jag antar att det inte är så jobbigt om man gör det.

picspam

Lite bilder och saker jag gjorde den senaste månaden.








1. Jag och en kompis åkte till Mariehamn. Höjdpunkten var såklart brunchen påväg dit. Mariehamn var rätt tråkigt, men det var vackert. Här, ett litet kapell.
2. Favoritboken.
3. Försökte än en gång göra macarons. De blev inte så vackra, men fruktansvärt goda. Jag behöver mandelmjöl för att de ska bli bra.
4. Spenderade timmar famför Doctor Who. (Jag är klar nu. Det är lite deprimerande. Men jag har nya avsnitt varje lördag!)
5. Såg en Oskar Linnros på Gröna Lund för en vecka sedan.
6. Jag vann en tablettask på Tankesmedjans hemsida. Fick ett meddelande och Jonathans "autograf" också. Jag är cool.
7. Läskigt goda våfflor som intogs på en av min och Linas bruncher de senaste veckorna. Temat var Belgien. Jag kanske visar de andra någon gång.

Ha det bra!