I början av sommaren skrev jag om Kafka on the Shore. Strax därefter läste jag den andra boken av Haruki Murakami jag fick i studentpresent, The Wind-Up Bird Chronicle. Anledningen till att jag inte skrivit om den är att jag inte tyckte om den så mycket.
Boken handlar om en man som heter Toru Okada. Hans ganska normala liv förändras gradvis till en skruvad verklighet med hjärnspöken, psycics och kvinnor. Det surrealistiska, fantasiliknande blandas med realistiska historier från krig och hans liv.
Medan Kafka on the Shore hade surrealistiska element, fanns det något slags sammanhang. The Wind-Up Bird Chornicle kändes precis som att läsa en Kafka-bok, fast med vackra beskrivningar, välkända miljöer och en mer modern inramning. Saker hände helt oförklarligt Okada och han ifrågasatte i stort sett aldrig något av det - jag antar att det är där jag har problem. Så mycket hände, så lite fick en förklaring och ännu mindre var viktigt för historien som berättades.
Men jag tycker inte boken var direkt dålig. Det var bara det att när jag läste ut den var jag lite besviken. Men jag tyckte om Murakamis skrivsätt, flera karaktärer och de sidorspår som boken ibland gick in på. Jag älskade att läsa om Japan och jag vill så gärna åka dit.
Jag är säker på att boken refererar till flera andra kända böcker och historier - precis som Kafka on the Shore - som gör att jag kanske skulle uppskatta och förstå boken mer än jag gör. Men jag är inte tillräckligt intresserad för att göra någon större undersökning (Wikipediasidan gav inte särskilt mycket).
Min favoritbok av Murakami är fortfarande hans biografi, What I Walk About When I Talk About Running. Men jag tror jag ska försöka mig på en till bok av honom, den här gången någon av hans novellsamlingar. Han har en talang för att skapa karaktärer som man lär känna fort, vilket lovar gott för kortare historier.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar