racing the yellow lights

Jag tänkte bara snabbt skriva om konserten, anledningen till att vi åkte till London. Det finns inget jag kan säga dock. Det var jättebra. Bättre än förväntat. Han sjöng alla mina favoritlåtar (ni vet min nedräkning - mina tio favoritlåtar? den finns här, bläddra ner lite. 6 av dem var med. plus några jag glömt att jag älskar.). Han sjöng dem jättebra. Han var rolig; han snackade massa skit mellan låtarna och jag älskar honom för det.

Man måste egentligen ha varit där. Det går inte att beskriva känslan man får av att gå på en riktigt bra konsert. När man känner hela publikens energi och musiken är så hög att man inte hör sig själv skrika. Det ger en sådan adrenalinkick. Jag tror det var kicken som fick oss att inte kollapsa där. Vi hade varit uppe i 16 timmar, bara sovit ett par timmar natten innan och sedan sprungit runt London hela dagen. Vi borde ha varit utmattade. Men det kändes inte förrän på tunnelbana hem, när adrenalinet lagt sig.

Det var fantasiskt och jag vill göra om det.



Här är låtlistan.

Heartbreak Warfare
No Such Thing
Vultures
Slow Dancing in a Burning Room
Perfectly Lonely
Assassin
Who Did You Think I Was
Free Falling
Waiting on the World to Change
All We Ever Do Is Say Goodbye
Belief
Half of My Heart
Why Georgia > Message in a Bottle

Who Says
Gravity

När jag ändå är inne på ämnet konsert; vad är encore för påhitt? Jag tycker det är jättelöjligt. Alla vet att artisten kommer tillbaka om några minuter och framför minst en låt till.

Jag laddade upp en av Linas videor till Youtube. Hennes kamera var jättebra och man hör hur bra det låtar. Slow Dancing In A Burning Room.

Nu ska jag gå och gömma mig under en sten. Jag gillar inte det här vädret. Det gör mig deprimerad.