Så... Jag såg Eclipse igår kväll. Den var bra. Bättre än jag väntat, som tur var. Ungefär 2 minuter in i filmen tyckte jag den var freakin' awesome. Jag tyckte om hur den började. Sedan var olika delar mindre bra, och andra delar som var jättebra.

• Musiken är fantastisk! Jag älskar soundtracket. Lätt det bästa hitills. Hur låtarna var med i filmen var bra. Det var lite korta kanske. Men det som stod ut mest med nästan hela filmen var musiken i sista scenen. Då hade de gjort scoret efter Metrics låt Eclipse (All Yours). Det var underbart. Hur ofta händer det? (De har gjort det genom hela filmen, med Sias My Love också.)
  
• Jag hatar ogillar Bella i Eclipse. Jag hör så många säga att Bella är en dålig karaktär, att hon är svag o.s.v, men att hon blir bättre i Eclipse. Wtf? Hur är det "bättre", starkare, att hela tiden vara så elak mot alla? Anledningen till att jag inte gillar boken Eclipse kan vara för att Bella är hemsk mot Edward, men om man tänker efter är hon värre mot Jacob. Att se det på film var ännu värre. Jag ville skjuta henne ett tiotal gånger.
  
• RILEY! Jag älskar honom. Det var hemskt att man fick lära känna honom så bra i filmen. Eftersom -spoiler (not)- han dör. Han är så snygg.
• Rob ÄR Edward. (Och hur kan man inte vara team Edward?)
  
• Alla var jättesnygga. Kristen hade peruk på sig, men det syntes inte så mycket, tycker jag. Hon var så vacker att jag förstår varför två killar slåss om henne. Alla andra var också jättesnygga.
• Bella och Charlie är så roliga. Charlie fick en fet applåd efter att han försökte sig på "The Talk".
• De första 5 (nåt sånt) och de sista 5 minuterna var de bästa i hela filmen.
  
• Jag vill se den igen. Jag som trodde att jag var "över" detta strunt, eftersom jag var så ointresserad av Eclipse-filmen innan (i jämförelse). Fogetaboutit. Jag vill se den igen. Och igen.

Jag måste lyssna på scoret. Var finns det?

i wait to talk when i should listen

Imorgon ska jag se Eclipse. Spännande. Jag har tröttnat lite och det är tråkigt men jag kan fortfarande njuta av filmen, troligtvis. Det bästa är att jag har jättelåga förväntningar efter som 1) Eclipse är boken jag gillar minst och 2) klippen jag sett gör mig bara arg. Så jag kan bara bli positivt överraskad!

Annars kan jag äntligen börja kolla på Lost. Nedladdningen tog lite för lång tid och internet crashade hela tiden (vet inte om det beror på Lost...) Men den som väntar på något gott... Jag har också laddat ner Blue Water High. Min favorit-sommarserie! Att se den lär ge mig sommarkänslor och nostalgi... Blue Water High som startade min kärlek till surfning. Det kan också vara i BWH jag först blev besatt av ett par (jag tror det var Heath och Sky? jag kommer inte ihåg namnen, men jag kommer ihåg att när de gjorde slut blev jag jätteledsen, haha!) Det gäller bara att ha tid att se den.

[Underbart smörig promo-bild]

Nu ska jag gå ut i solen

xo

dedicated to....

Jag kan inte riktigt tänka ut något att blogga om. Det är jättevackert ute men jag sitter inne eftersom internet har varit nere i tre dagar och jag ska jobba imorgon. Jag tänkte göra ett snabbt inlägg om musik.

En av mina favorit band, kanske mitt absoluta favoritband (det går i vågor...) - Jack's Mannequin. Jag älskar dem. Varje gång en låt kommer på ipoden fylls jag av lycka. Och vilken känsla nu låten förmedlar. Ni måste lyssna!

Jag börjar med den låten (jag tycker) som är lättast att tilla - Dark Blue. Som allt annat i mitt liv (tyvärr) kan den återkopplas till Twilight. Det var så jag hittade Jack's Mannequin. Låten är med på Stephenie Meyers playlist till Breaking Dawn (smekmånaden kanske?). Jag lyssnade - jag blev kär, haha.



Nästa låt jag blev förälskad i, som också är lätt att gilla, lite up-beat, är Bruised. Bara att höra den nu gör mig glad.


Och den bästa av de bästa. Min favoritlåt. All-time. Det tog jättelång innan jag började gillar den men jag har inte tröttnat. Kill The Messenger. Jag älskar texten. Seriöst. Jag läste en jättebra bok när jag började lyssna på den här och låten har fått samma mening som boken. Den fungerar bra själv också. Bara att höra den nu... Sigh.

Kill the messenger
I swear it's not me
It's just someone I used to know
And get to church cause you're a good girl
And he never told you that
And all I need from you
Could be the thing that
Leaves us both up here forever

Andra bra låtar är till exempel The Mix-Tape, La La Lie (älskar texten i den), Dear Jack och The Resolution (video regisserad av just Stephenie Meyer...)

Andrew McMahon, sångaren, är/var med i bandet Something Corporate, också bra, men inte lika bra. Han har också spelat in/gjort en film som heter Dear Jack. Den handlar om när han fick cancer och genomgick behandlingen och om hans musik (namnet på bandet kommer från låten Dear Jack han skrve för att tag sedan). Filmen är fantastisk och hemsk. Jag grät.

That was it.

i hope you don't mind that i put down in words

Jag drömde en underbar dröm inatt. Jag var en sjöjungfru. Jag hade grönt hår. Precis som Ariel var jag förälskad i en människa, en prins. Men istället för att jag blev mänsklig blev han sjöjungfru (sjöman?). Det hände massa grejer på havets botten men till slut deklarerade han sin kärlek till mig. Och vi levde lyckliga i alla våra dagar. Sen vaknade jag.

Så idag på jobbet målade jag sjöjungfruar med grönt hår. Jag vill ha barn bara för att ha en anledning att rita och låtsas-sy.


En dag till på jobbet, sen är jag ledig i tre dagar. Gud vad skönt. Då måste jag städa, vilket jag skjutit upp i veckor. Och läsa. Hos farmor läste jag ut två böcker, drygt 100 sidor varje dag. Nu hinner jag knappt med tio. Sad. Jag läste Var är Alaska? av John Green och Bröderna Benzinis Spektakulära Cirkusshow (Water for Elephants) av Sara Gruen.

Var är Alaska? hade nog kunnat vara bra. Men den var översatt, och engelska pratad av ungdomar, speciellt med sydstatsdialekt, går inte att översätta. Språket påminde för mycket om svenska böcker om internatskolor (Ondskan) för att jag skulle kunna tycka om det. Det är tråkigt, för John Green är sjukt populär och jag vill verkligen gilla hans böcker. Ska ge någon av hans andra böcker en chans - fast på engelska.

Water for Elephants (svenska titeln är lite lång. varför ändrar de titlarna?) var å andra sidan mycket bra. Den var hemsk. Ibland gjorde det ont att läsa. Men den var rolig, spännande och intressant. Tänk att gå på cirkus med elefanter, jakar, zebror, giraffer, lejon, geoparder, apor av olika slag, flodhästar och en isbjörn. Det vore något. Det fanns också en skäggig dam och en fet dam (väldigt roligt att kolla på?). Den utspelade sig 1930 alltså. Anyways, bra bok, och den blir rolig att se på film. Heheh.

Jag kan skriva något om Shiver också. Men inte mycket mer än att jag älskar den. Den var så vackert skriven, ibland nästan poesi, och jag älskar sånt. Det enda som var lite meh var slutet. Jag vet att många tycker det. Om det varit enda boken hade slutet varit bra men eftersom det kommer en (eller flera?) uppföljare var det lite onödigt. Jag grät under 50 % av boken eller något - en annan sak jag älskar. So there you have it. Läs den om du gillar sorgliga, romantiska, vackra böcker med mycket mushy-gushy. Och det betyder ännu en uppföljare i sommar. Hello Linger.

Jag hade inte tänkt blogga idag. Så går det.

xo

let me live my life

Hello

Jag är alldeles för trött och stressad för att skriva något längre. Igår började jag jobba, och jag vet inte om det är nerverna eller om arbetet är uttröttande; jag är i alla fall helt slut när jag kommer hem. Så jag ska gå och lägga mig. Men jag kan lägga in bilder. Jag har några efter en vecka hos min farmor.

Vacker himmel, som jag inte kan låta bli att fota.

Här bor min farmor. Precis. Ute i Ingenstans. (det finns några andra hus. och en kyrka.)

En stackars ko hade hamnat fel. Det var över 18 kor som rymt. En hittade hit. Stackars bonde.

Det var sommar i en dag. Sen blev det kallt.

Jag har läst massor av böcker jag kan "recensera". Det ska jag göra någon gång.

xo

dedicated to

Sam Roth

I love you

that is all

you said that all these things you've learned to ignore

Mitt huvud är så högljutt. Det låter som om jag är schizofren. Det är jag inte. Jag har bara så många konversationer, berättelser och meningar som vill skrivas ner. Men jag kan inte skriva ner dem. Jag hatar att tänka att någon skulle läsa det jag skriver. Jag har en kompis som skriver de vackraste texter. Jag brukade tänka att jag var duktigt på att skriva tills jag läste vad hon skrev. Det fick mig att ge upp. Jag kommer aldrig kunna skriva som henne. Det är en sak att inte kunna skriva som en författare, som gett ut en bok. Vi är inte alls på samma nivå. Men när en jämnårig kompis skriver så vackert finns det inget som hjälper.

Jag har druckit för mycket kaffe. Min kropp är helt slut men har för mycket energi. Den skakar. Jag vill ut och springa men är så trött att jag kan somna.


Jag var på mitt jobb idag. Eller, soon-to-be jobb. Det verkar trevligt, även om jag tycker det är lite obekvämt. Jag är inte världsbäst med barn. Jag vet inte vad jag säga till dem eller hur jag ska bete mig. Om jag pratar med ett barn som man oftast pratar med ett barn, ner till det, känns det som om det ska fråga mig "Varför pratar du till mig som om jag är dum i huvudet?" Men övning ger färdighet, right?


Imorgon åker jag till min farmor, vilket betyder en vecka utan internet och TV. Jag ska läsa! Jag lånade två böcker på biblioteket; Var är Alaska? och Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow. Och förhoppningsvis vara ute och gå i naturen. Jag har en känsla av att jag inte kommer åka tillbaka dit så många gånger.

Shiver är outhärdligt vacker och sorglig. Vilket jag älskar.

Jag är medveten om att detta inlägg är helt osammanhängande.

i've never been so lost

Adam Young sprider sin magi... Här i en mix av Something Corporate's I Woke Up In A Car. Bättre än Adam Young + Relient K är Adam Young + Andrew McMahon (Han är sångaren i Something Corporate och mitt favoritband Jack's Mannequin)

it's a balance of grace

Det här är mitt 50:e inlägg. Jag hade tänkt skriva om en bok (The Demon's Lexicon), men jag orkar inte. Den var bra. Jag har dragit på mig en lätt depression på grund av min kusins student/min syster/vädret/tanken på att spendera tre tomma månader med min familj. Orkar inte så mycket i alla fall, mer än att läsa (läser äntligen Shiver)

Den här låten är gjord av två av mina favoritband - alltså ett mycket bra sammarbete. Adam Young skapar vacker musik. Som gör mig glad.

....

Eftersom Blogger är jättelätt att använda när man ska ladda upp bilder (not), så har skapat ett Tumblr account, där jag postar bilder (ibland även andra saker). Aqui.

i hope to be there by the morning

"We got something the other groups don't. Finn's dancing!"

Truer words have never been spoken.






Jag älskade finalen. Men jag vet inte hur jag ska överleva utan Glee.

after tonight...

Redan besatt

racing the yellow lights

Jag tänkte bara snabbt skriva om konserten, anledningen till att vi åkte till London. Det finns inget jag kan säga dock. Det var jättebra. Bättre än förväntat. Han sjöng alla mina favoritlåtar (ni vet min nedräkning - mina tio favoritlåtar? den finns här, bläddra ner lite. 6 av dem var med. plus några jag glömt att jag älskar.). Han sjöng dem jättebra. Han var rolig; han snackade massa skit mellan låtarna och jag älskar honom för det.

Man måste egentligen ha varit där. Det går inte att beskriva känslan man får av att gå på en riktigt bra konsert. När man känner hela publikens energi och musiken är så hög att man inte hör sig själv skrika. Det ger en sådan adrenalinkick. Jag tror det var kicken som fick oss att inte kollapsa där. Vi hade varit uppe i 16 timmar, bara sovit ett par timmar natten innan och sedan sprungit runt London hela dagen. Vi borde ha varit utmattade. Men det kändes inte förrän på tunnelbana hem, när adrenalinet lagt sig.

Det var fantasiskt och jag vill göra om det.



Här är låtlistan.

Heartbreak Warfare
No Such Thing
Vultures
Slow Dancing in a Burning Room
Perfectly Lonely
Assassin
Who Did You Think I Was
Free Falling
Waiting on the World to Change
All We Ever Do Is Say Goodbye
Belief
Half of My Heart
Why Georgia > Message in a Bottle

Who Says
Gravity

När jag ändå är inne på ämnet konsert; vad är encore för påhitt? Jag tycker det är jättelöjligt. Alla vet att artisten kommer tillbaka om några minuter och framför minst en låt till.

Jag laddade upp en av Linas videor till Youtube. Hennes kamera var jättebra och man hör hur bra det låtar. Slow Dancing In A Burning Room.

Nu ska jag gå och gömma mig under en sten. Jag gillar inte det här vädret. Det gör mig deprimerad.

i wanna leave but the world won't let me go

Snart sommarlov. Jag tycker om tiden nu mest. När skolan är nästan slut och vi har en lektion om dagen. Jag får så mycket fri tid men ändå ett mål för dagen. När jag inte har något att göra, inget alls, förlorar jag all målmedvetenhet och orkar ingenting. Jag behöver något att göra. Även om det inte är roligt så är det ibland bättre än ingenting. Därför behöver jag något projekt för sommaren. Som tur var ska jag jobba. Bara tre veckor, men ändå. Jag måste också söka igenom Fondboken på biblioteket (man får inte låna hem den. sucks.) efter något stipendium som kan ta mig bort härifrån.

Men det lär bara syselsätta mig ett tag. Jag måste ha ett riktigt projekt (jag har skolans projektarbete, men det är så arbetsamt). Skriva en bok, träna så hårt att jag kan springa en mil, läsa igenom alla mina böcker jag har på min "to-read" lista (jag har boklistor på tre olika ställen så sammanlagt blir det ca 100 böcker. det kommer aldrig hända), se alla avsnitt av Lost, söka ett nytt jobb, möblera om mitt rum, skriva ut och sätta upp bilder, övningsköra så jag kan ta körkort när jag fyller 18. Jag vet inte. Jag kanske kan gör alla.

Nu blev jag jättetrött. Jag som ska gå på yoga ikväll. Imorgon är jag ledig. Då ska jag försöka skriva ett inlägg om John Mayers konsert. Han ställde in resten av sin tour. Vilken tur att vi hann se. Han är sjuk. Get better. Jag ska fortsätta skriva i korta konstateranden. Det är enkelt.

Jag gjorde testet för att få reda på mitt drömjobb. 98,2 % säkerhet. Ja, då får ni se mig som brandman om några år. Det gör allt så mycket lättare. Man behöver inte plugga så länge va?

i do it all the time

Roligt klipp. De tar upp Oxford komma, något jag aldrig hört, men som jag använder hela tiden. Det är okey på engelska åtminstone.

Vampire Weekend gör bra musik, är snygga, och roliga. Ha! (Inte helt rätt kanske.)

The Colbert Report	Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Vampire Weekend
http://www.colbertnation.com/
Colbert Report Full Episodes Political Humor Fox News

when we go out I'm always watching the door

Jag har ett avsnitt kvar av Skins säsong 4.

Min favoritkaraktär genom hela serien är Effy. Varje gång jag hör henne prata känns det som om det är första gången. Hon är så annorlunda. Det känns som om hon vet mer än någon annan.

nothing comes close to the golden coast

Den senaste veckan har jag tränat 6 av 7 dagar. Jag är stolt över mig själv :) Det är så skönt att träna på sommaren. Speciellt av springa eller powerwalka ute på kvällen. Jag blir alltid så inspirerad när jag är ute och går själv. Jag kommer på historier jag vill skriva ner, blogginlägg, saker jag vill göra och säga. Oftast glömmer jag dem när jag kommer hem men så är det.

När jag tränat känns det bättre att äta onyttigt också. Så ikväll kan jag äta massa godis. Jag ska kolla på Skins och kanske någon film.


Jag hade en så verklig dröm inatt. Jag har aldrig drömt något som kändes så verkligt. Eftersom drömmen var ganska hemsk var jag glad när jag vaknade. Jag var så upprörd i drömmen men nu efteråt vet jag inte riktigt varför. Så farligt var det inte. Fast det skulle kunna hända.


För några dagar sedan läste jag ut To Kill A Mockingbird. Jag ska inte recensera den, för jag vet inte vad jag ska säga om den. Det var en bok som var intressant att läsa, både rolig och tänkvärd, men som egentligen inte hade någon handling (ungefär som och Dorian Gray's PorträttThe Great Gatsby). Jag älskar barn i böcker, de är alltid så intelligenta och ser igenom allt tillgjort. Jag har aldrig träffat någon sådan i verkliga livet. Därför gillade jag Scout i boken.


På repeat: California Gurls

never mind

Snart kommer avsnittet alla Channy-fans har väntat på... "Falling for the Falls".





Jag älskar det här klippet. Speciellt runt 1:30. Precis som en telenovela.

But there's no place like London

LONDON DAG 4

Sista dagen i London :( Vi gick upp ganska tidigt och packade ihop våra kläder och checkade ut. Som tur var fick vi lämna väskorna på hotellet under dagen. Här är en bild på hotellets frukostrum. Frukosten var lite klen, men på TV:n gick en jättebra kanal med väldigt bra musik. På hotellet bodde en hel del svenskar och en skolklass, tror jag.

Vi tänkte spendera dagen i Notting Hill och gick dit eftersom vi bodde ganska nära. Där omkring finns det så himla söta hus, bland annat det här;

Vi gick på Portobello Road ett tag. Det regnade, men vi höll oss under tak så det gick bra. Man fick riktig London-feeling av det.

Det var antikmarknad och jag letade efter ett ormarmband, jag hittade ett jättefint men det var lite dyrt, och en ring/halsband med en "flicka" på (de kallas tydligen "kamé"). Lina letade turkosa ringar och gamla böcker :)

Sen åt vi lunch på Pret för hundrade gången. Det är yummie. Varför finns inga liknande kedjor i Sverige? Det finns jättemånga i London.


Efter lunch gick vi tillbaka till hotellet och hämtade väskorna. Hejdå, kära hotell (och random främlingar som stod utanför..).

Påväg till Paddington Station regnade det igen. Lina som drog två väskor lyckades ordna så hon inte behövde hålla paraplyet. Mycket uppfinningsrikt!

På Heathrow fikade vi på Starbucks för sista gången.


Sen åkte vi hem. Sad. På flyget tittade på Skins.

Det var vår resa, berättad i korta drag med några bilder. Jag har ungeför 400 bilder till som jag kanske orkar visa.

Jag saknar London!

kill the messenger

You know that feeling you get when everything goes perfectly, constantly and nothing's ever wrong with anyone or anything? Me neither.

[http://www.iwrotethisforyou.me/]

[Jag]

Let me take you by the hand and lead you though the streets of London

LONDON DAG 3

Nu ska jag försöka skriva om dag tre. Jag kommer knappt ihåg längre. Anyways; på morgonen var det vackert väder, äntligen! Det här är utsikten från vårt hotellfönster/balkong.

Vi skulle gå till Primark och lämna tillbaka lite kläder och tog vägen igenom Hyde Park. Det är väldigt vackert där. Blommor överallt. Det gjorde det lite roligare att gå en långa vägen från vårt hotell till Marble Arch.

Lina glömde sitt busskort på hotellet, så när vi kom ut från Primark lånade hon mitt och åkte tillbaka till rummet. Jag fortsatte längs Oxford Street och hittade HMV. Och där hittade jag dessa filmer. Det var svårt att lämna dem i affären :)

När Lina och jag hittade varandra igen hoppade vi på en buss och åkte mot St Paul's Cathedral. Där år vi lunch (mackor från Pret, igen.)

Därefter gick vi till Millenium Bridge; Ni vet den som blir förstörd av Voldemorts Dödsätare i sjätte Harry Potter-filmen? Ja, den. Och vi fotade varaandra.

Vi hade tänkt gå in i Shakespeare Globe, men det failade lite. Det var en utsåld pjäs där så vi kunde inte komma in. Vi fortsatte mot Covent Garden och var tcugna att gå världens omväg, men nådde tillslut Waterloo Bridge. Där ville Lina ta en turistbild.

Vi gick runt i Covent Garden, fikade på Starbucks och köpte jordgubbar.

Vi åt dem och tittade på trollkarlen som tog en liten kille från publiken. Det var underhållande. Killen var jättesöt.

Sen åkte vi till det viktigaste under hela dagen; Perrong 9 och 3/4. Det var awesome. Det var en jättestor grupp turister som tog bilder innan oss. Sen tog några snälla killar bilder på oss.

Wow.

Sen tog vi bussen tillbaka till hotellet. Vi var rätt trötta då. Vi åt upp resten av jordgubbarna och gelebjörnana på taket. Det var så vackert väder och väldigt härligt. Fast jag fick lite svindel. Jag är lite höjdrädd.

Här är bilder på vårt hotellrum. Det var jättejättelitet. Sängen var det enda som fick plats. Badrummet däremot var stort, det fanns till och med ett badkar. Men det fungerade. Vi spenderade inte så mycket tid där.

När vi vilat en stund gick vi ut och letade efter mat. Vi tänkte ta en bucket kycklingvingar från KFC till Hyde Park, men det got så öång tid att hitta det (vi gick bland annat förbi Whiteleys) att vi inte orkade göra det till slut. Vi åt på McDonald's istället.

Det var dag fyra. Det blev mer en tursistdag är de andra. Kanske för att vi knappt hade några pengar kvar. Resten kommer förhoppningsvis imorgon. Då är jag ledig från skolan.


xo

i never do you no harm

Jag orkar inte gör ett inlägg om London. Det tar för lång tid.


Jag var på Skansen idag. Jag tittade på björnar och för en gångs skull rörde de på sig.

Och en annan bild jag tog i måndags. Jag älskar sommaren.

Imorgon ska jag göra det mest förnedrande i hela mitt liv.

There is still a light that shines on me

London Dag 2

När vi lyckats ta oss upp ur sängen och ätit frukost åkte vi iväg. Vi skulle till Brighton. Tyvärr var vädret dåligt, men vi var glada för det.

Vi tog tunnelbanan från Paddington, den närmsta stationen. Bevis nedanför.

Vi åkte tåg från Victoria Station till Brighton. Det var jätteskönt att åka tåg. Det var så tyst och det var vacker utsikt och vi var så trötta så det var perfekt att göra ingenting. Det tog kanske 55 minuter - sen var vi framme i Brighton.

Vi började shoppa i en galleria som heter Churchill Square. Vi var på Miss Selfridge med jättesnygga kläder. Sen gick vi till mitt sanctuary; en stor bokaffär. Älskade den. Lina hittade den bästa boken; Gleeful!

Efter lunch på McDonald's vandrade vi vidare mot stranden och stannade till i en kyrka.

Sen kom vi till standen. Den var stor. Jag har tagit massor av bilder på Brighton Pier. Här är en bild när jag vågade mig ner i vattnet. Det var kallt.

Jag som ville bada :(

Vi gick längs stranden mot piren. Lina vågade sig nästan ner i vattnet.


Vi tittade på Wildlife fotoutställningen.

Sen gick vi in i arkaderna på piren där vi låtsades spela. Vi vann inget.

Solen kom ut en kort stund så vi solade/sov/blev attackerade av fåglar en stund.

Vi fortsatte in i staden igen och hittade det här vackra palatset; Royal Pavilion. Då var vi ganska trötta.

Efter mat på McDonald's (igen) och en tur på Poundland blev vi lite piggare. Vi shoppade lite snabbt på Primark och New Look.

Och vi hittade Jamie Olivers affär. Han var inte där :( Men man kunde köpa "gorgeous homemade cakes". Och det är egentligen samma sak.

På vägen hem lekte/spelade vi russinleken med Gummy Bears. Det var roligt :)

Sen var vi tillbaka i London. Den vackra solnedgången lovade vackert väder för nästa dag.

Halvvägs igenom.