Hello. Jag är tillbaks! Från att inte ha bloggat på en vecka. Förra lördagen flyttade jag från New Jerseys tätbefolkade förorter till Virginias ödemarker. Känns det som i alla fall. Den senaste veckan har varit rätt jobbig men det har blivit lite lite bättre. Procenten av dagarna jag tillbringar sjukt nere minskar för varje dag, men å andra sidan minskar inte ångesten när den väl är här (alltid på morgonen, och oftast några timmar in på dagen).

Jag vet inte riktigt vad som är felet. Jag vet bara att jag inte trivs. Men det kanske ger med sig. Den här helgen har inte varit så jobbig och idag var nästan bra. Så istället för att klaga på allt tänkte jag berätta lite om idag.

Imorse åkte jag till kyrkan vilket var bra för det gav mig lite perspektiv. Hur kan jag tycka synd om mig själv när Jesus dog och uppstod för tvåtusen år sedan? Jag måste sörja och fira. (Jag skojar.) Men prästen var rätt bra för hon jämförde Markusevangeliet med Downton Abbey. Hon är clearly my kind of people. (Och hon påminde mig om vad som händer med Mr Bates. Vad kommer händaaaa?)

Senare på morgonen åkte jag med min nya värdfamilj till klubben i deras bostadsområde för brunch och en Easter Egg Hunt. Brunchen var helt okej - det bästa var lite trist nog deras bagels. Oah jag fick se en Easter Egg Hunt. Det var jättelöjligt. De hade lagt massor av färgglada plastägg på gräsmattan och släppte iväg barnen på 3 som plockade åt sig i sina korgar. Inte mycket av en hunt.




Förresten tror barnen här på påskharen som de tror på tomten. Jag hade ingen aning om det innan. Tydligen kommer han på natten och lämnar korgar med godis och presenter och äter ägg. Jag fick också en liten korg med godis. Och när vi ändå är inne på godis och påsk så har de här i USA Cadbury Creme Eggs till påsk som är chokladägg med en sorts karamellkräm inuti (vit och gul). De ät jättegoda och äckligt söta. Jag vet inte om de finns någon annanstans. De kommer tydligen från Storbrittanien så de finns uppenbarligen någon annanstans. Kanske till och med i Sverige?


Sen tillbringade jag eftermiddagen i Leesburg, det närmsta centrum/town. Jag kom på när jag var där att det var söndag och dessutom påsk, men de mesta var öppet ändå (USA vinner över Sverige här). Jag gick igenom det historiska Leesburg som är väligt vackert och pittoreskt. Och jag hittade en underbar second hand bokaffär. USA vinner över Sverige när det kommer till bokaffärer också. I nästan vaje town finns en liten bokaffär.
Jag köpte bara en bok (Stargirl).




 Jag hittade den här i bokaffären. Gillade att läsa den när jag var yngre.



Efter en snabb tur till en mataffär åkte jag till Leesburgs kända outlet center. Det såg intressant nog nästan exakt ut som outleten i Rotebro. Jag hann bara gå i på Old Navy innan de stängde och blev arg för att killarnas avdelning alltid har snyggare/nördigare tryckta T-shirts. (Sexism är en av få fullt accepterade diskrimineringar.)

Och till slut åkte jag hem. Imorse körde jag nästan över en ekorre, men jag tror jag missade. Och jag såg riktiga, naturliga gamar för första gången idag! De är tydligen de fåglar jag ser cirkulera i luften hela tiden.


Lite av baksidan på huset.

Nu ska jag se på Game of Thrones. (Låt oss hoppas att någon slår till Joffrey igen.)

washington, dc

Så söndagen för två veckor sedan tillbringades i Wahington, DC. Vi åt frukost på hotellet kvart över 6 och satte oss sedan på bussen innan solen hunnit gå upp. Men det var bra. Vi var vi vårt försat stopp innan klockan 8 och det var helt tomt på turister. Det vi såg först var Vita Huset. Tyvärr stod vi lite långt bort och det var dimma och grått. Jag önskar vi hade kunnat komma närmre.


Därefter åkte vi till the Jefferson Memorial som var bättre eftersom vi fick gå längs vattnet och jag fick se mina körsbärsträd och det var väldigt dimmigt och vackert. Själv minnesverket var lite tråkigt - de där gamla männen säger mig ingenting. Samma sak var det vid nästa stopp, The Lincoln Memorial. Jag gillade omgivningen och utsikten till The Washington Memorial. Men själva statyn var nästa obehgalig. Den var så stor och Lincoln var så allvarlig.





Tydligen var Sverige med i Koreakriget. (Kanske försåg de dem med vapen?)

Men körsbärsträden var vita och rosa och det var der bästa med DC (New York blommade förra helgen. Det var också underbart).





Efter de båda minnesplatserna åkte vi till National Space and Air Museum. Vi hade 40 minuter därinne, tror jag, så vi sprang igenom rummen. Det hade nog varit ett roligt museum om man hade lite tid. Det fanns saker att göra. Det häftigaste jag gjorde var att röra vid en månsten. Hann inte med så mycket annat.
Det enda jag stannade och faktiskt läste om var Amelia Earhart. Jag tror att hon fortfarande lever någonstans, på en öde ö mitt i havet. Eller kanske dog där beroende på hur gammal hon är.


Vi åkte snabbt till en byggnad där senaten och representanthuset sitter - The Capitol - för att ta en gruppbild. (De poängterade flera gånger under resan att det här är en historisk tur, inte en foto-turist-tur. Haha. Vi fick ta massor av bilder ändå.)



Det sista stället vi stannade på i DC var downtown, utanför Madame Tussauds. Vi gick inte in på museéet, utan gick runt lite i kvarteret. Det är en vacker stad. Renare och tommare än New York och den ser äldre ut. Vi gick förbi huset där Lincoln dog men annars såg vi inget speciellt.





Till slut tog bussen oss ut från DC och till Baltimore. Jag visste (vet) i stort sett ingenting om staden, men det är en stor hamnstad. Vi hade bara en timme där då vi åt lunch och gick runt lite i hamnen. Av det lilla vi såg var det rätt trevligt, men det är alltid lite svårt att dömma en stad efter att bara ha gått i de mest turistvänliga delarna. Det kan vara jättehemskt annars.







Och från Baltimore tog bussen oss tillbaka till New York. Och helgen var slut.

flyttfärdig

Nu är det bestämt! På lördag flyttar jag till Virginia, till en stad lite utanför Washington, DC. Det var lite synd att jag spenderade en helg där alldeles nyligen (som jag fortfarande inte bloggat om) men jag gillar staden. Jag kommer sakna New York. Jag märkte i helgen när jag var i New York för sista gången att jag älskar det - åtmistone delar av staden.


(Det kommer vara fruktansvärt att bo nära DC vid valet. Tänk om Mitt Romney flyttar till Vita Huset. FYI, jag har någon slags personlig vendetta mot alla republikanska kanidater, därav mitt hat.)


Så, fler uppdateringar om hur det ser ut kommer när jag är där! Jag kommer antagligen vara för lat/för upptagen för att kunna blogga mycket i helgen, men vi får väl se.


Bara för att göra det här inlägget lite roligare för mig, måste jag tipsa om min nya favorit-TV-serie: The Legend of Korra. Uppföljare till UNDERBARA Avatar: The Last Airbender, universums bästa animerade serie. The Legend of Korra är minst lika bra. Den har premiär den 14 april här i USA, men Nickelodeon lät oss fans se de två första avsnitten under förra helgen. Tror inte de är tillgänliga fortfarande. Det är så skönt att ha något nytt att älska och se fram emot nu när jag sett The Hunger Games och alla andra serier har uppehåll (Parks & Rec, Doctor Who, Sherlock).




Jag är så glad att min Avatar: The Last Airbender-etikett kommer till användning igen. Ett av de första inläggen jag skrev på den här bloggen var en ingående redogörelse om min besatthet för den serien. Vissa saker förändras aldrig.

the hunger games

Jag borde verkligen ha skrivit någon slags recension vid det här laget. Men jag vet inte hur jag ska få ihop det. Och jag var ju tvungen att se den igen (och igen). Jag tänkte följa min vän Nash's mall. För och främst: jag älskade filmen. Nu till exakt vad jag gillade och inte gillade (Spoilers såklart.)

GILLADE
1. Jennifer Lawrence.
Jag vet inte vad jag ska säga. Hon var fruktansvärt bra. Och perfekt och fantastisk. Hon gjorde Katniss så bra. Bätte än jag kunnat tro. Varje sekund med Prim var perfekt. Och hennes livrädda leenden i slutet, efter the Games. Och hur bra hon var på att skjuta pilar! Man behövde inte ha någon voice-over (tack gode Gud för att vi slapp det) för man såg vad Katniss tänkte. Aaaah. Jag har en stor crush på Jennifer Lawrence.

2. Josh Hutcherson var såklart jättebra som Peeta. Som när de satt i bilen påväg till tåget och han grät. Eller när han försökte få med Katniss när hon uppenbarligen kände sig bortglömd första morgonen på tåget. OCH HANS CAMOUFLAGE VID FLODEN. Det var så mycket han gjorde som var så Peeta, som skämtet om att ta bågen och the braidtouch.


3. Ceacar Flickerman och musiken som spelades när hans program började. Vilken lycka. Och skärmarna bakom honom. Jag kan inte låta bli att ryckas med och storler varje gång jag hör det. Det kan på riktigt vara min favoritsak med filmen.

4. Jag älskade tributsen Clove och Foxface. Om jag inte kunde skjuta pilar skulle jag vilja kasta knivar som Clove. (Nu låter det som om jag kan skjuta pilar.)

5. Rue och Thresh, såklart, de var båda perfekta. (När Rue hänger i taket med Catos kniv och Thresh ser så stolt ut.)

6. Effie, för att hon var roligast i hela filmen. "THAT IS MAHOGANY."


7. Haymitch var spelad jättebra (även om jag saknar lite att han aldrig sa "Stay alive") och scenen där han kollar på familjen i the Capitol som leker med ett svärd visade så enkelt vad det verkligen handlade om där.

8. Jag tyckte mycket om att se Seneca Crane och the gamemakers och President Snows kommentarer (och roserna!) Det var fascinerande. Och hur Seneca Crane slutade var såklart briljant.

9. Gillar att de inte använde soundtracklåtarna alls i filmen. Jag gillade scoret.


GILLADE INTE
1. Jag tyckte inte han som spelade Cato var jättebra för han stod mest och stirrade och försökte se hotfull ut. Sen var hans monolog på slutet lite underlig, men jag har å andra sidan inte efter 3 gånger hört vad han sade. Någonting om att döda är det enda han kan göra?
Och apropå Cato - han och Glimmer? Har lite svårt att acceptera. Inte för att det störde så mycket - det var bara konstigt. Det var från olika district - och en av dem måste dö.


2. Jag saknade 3 saker från boken: Att Katniss på slutet säger att det var för the Games. Vet inte hur de ska lösa det i Catching Fire. Det är möjligt att Peeta fattade när Katniss såg sin familj och Gale igen. Och när hon sa att hon ville glömma. Men, dude, jag ville ha blommorna och "it was all for the games?" och "I don't know!"
Samt två mindre viktiga saker: Maskrosen - min favoritmetafor i böckerna - och the lamb stew. Det sista hade inte varit så svårt att ha med.


3. Jag hatade hur de använde Gale i filmen. Att de visade honom bara när Katniss och Peeta kysstes. Det gjorde det så löjligt och jag tycker det förminskade Gale. Som att han bara brydde sig om Katniss romatiskt. Och det förstörde dem ögonblicken lite (haha).

4. Tycker generellt att arena-delen av filmen var lite mindre bra än resten. Den var väldigt kort. De hade kunnat spendera mer tid med Rue och mer tid i grottan eller bara mer tid med Katniss helt själv.

5. Jag tycker inte att folket i the Capitol var jättebra. Det såg ut som om de bara letat efter färglada kläder. Jag vet inte riktigt hur det annars skulle ha sett ut. Men det hade kunnat vara.. smartare.

6. Det är är en väldigt liten detalj - men alltså the cornucopia var jättekonstig. Den såg verkligen futuristisk ut. Och inte alls som en cornucopia. Fast jag har alltid haft svårt att föreställa mig den.


Så ja, jag älskade filmen. Tyckte att det var en jättebra tolkning av boken. Och Jennifer Lawrence vägde upp allt dåligt med att vara jättebra. Ha. Jag saknade lite att älska Peeta som jag gör i böckerna, för jag kände det inte lika mycket. Men jag kan inte riktigt förvänta mig att set ska vara exakt som att läsa boken. Det är det inte. Läs boken läs boken.

Det var för övrigt kul att se den första gången vid midnatt. Publiken applåderade like mycket som the Capitol-publiken ibland (fast inte vid samma ställen). Och hela salongen skrek när den där hundmutten hoppas fram. Konstigt nog reagerade INGEN andra gången jag såg den. Jag kommer ha ångest varje gång jag ser filmen för att jag väntar på att få en hjärtattack.

Det var lite om vad jag tyckte.

rematch och road trip till philadelphia

{(Om det kommer upp en ruta om att logga in, avbryt bara. Vet inte var den kommer från :/)}

Jag har stora, lite tråkiga, nyheter. Kan också vara roliga, beroende på vad som händer. Jag ska flytta ifrån min värdfamilj är i New Jersey. Har officiellt gått in i transition så nu matchas jag med nya familjer. Får se vad jag hamnar. Det är lite jobbigt. Jag tycker inte om matchningsprocessen med nervösa intervjusamtal och massa väntan. Sen att flytta in hos en ny familj igen... Men det kan bli jättebra och jag kan komma att få se mer av USA. Det återstår att se.
Och om jag inte får en ny familj åker jag hem till Sverige.


Jaja. I helgen var jag i Philadelphia och Washington, DC och jag måste blogga om det. Jag börjar med första dagen. Jag åkte med två andra au pairer som bor en bit härifrån med ett tour company. Det var väldigt skönt att åka på en planerad tur. Jag behövde inte göra någonting - kolla var vi skulle gå, var vi skulle bo, äta, osv. Och vi hann se väldigt mycket!

Bussen plockade up oss i Chinatown och den bestod till 90 procent av kineser. Därför berättades all information på både engelska och kinesiska men det var inte särskilt störande. Vårt första stopp var i Philadelphia (eftersom det var den första huvudstaden.. vet inte hur många gånger det sades). Vi stannade någon timme och såg the Independence Hall och the Liberty Bell och tog massor av bilder.





Let Freedom ring!


Därefter satt vi på bussen tills vi kom till Maryland där vi stannade och åt lunch. Det var fantastiskt varmt och det gav mig ett bra intryck av staten Maryland.


Sen tog bussen oss vidare till Virginia. Den här delen hade vi inte blivit meddelade om innan, men vi åkte till Shenandoah Caverns. Tycker förresten att det var väldigt vackert där vi åkte - gröna slätter, blåa berg, kor och hästar. Lite skillnad från tätbefolkade New Jersey.

Vi fick en tur i de underligt formade grottorna och det var rätt häftigt men det jag gillade mest var att jag fick se mer av landet. Grottor är i sig inte så intressanta tycker jag.



Och det var sista (turist)stoppet för dagen. Bussen tog oss till Manasses utanför Wahington, DC där vi åt buffe på en kinesisk restaurang. Restaurangen visade jättekonstiga musikvideos, antar jag, utan ljud på TV-skärmarna (det var tjejer som grät dramatiskt och gick omkring och tänkte tillbaka på sina ungsomsår, eller något sånt). Maten var halvbra - i alla dall de cirka 5 saker som inte innehöll kött. Jag smakade Root Beer som var gott för att vara läsk. Lite som Trocadero.

Hotellet vi bodde på var trevligt och mycket varmt och eftersom vi skulle lämna hotellet klockan 7 morgonen efter gick vi och la oss.


Förresten var det St Patrick's Day. Det firades inte så mycket, men jag bar min enda gröna tröja och fick ett armband av J och C som jag åkte med. St Patrick's Day var antagligen lite coolare i Chicago där de färgade floden grön.


Fortsättning följer...
(The Hunger Games imorgon!!)