the hunger games

Jag borde verkligen ha skrivit någon slags recension vid det här laget. Men jag vet inte hur jag ska få ihop det. Och jag var ju tvungen att se den igen (och igen). Jag tänkte följa min vän Nash's mall. För och främst: jag älskade filmen. Nu till exakt vad jag gillade och inte gillade (Spoilers såklart.)

GILLADE
1. Jennifer Lawrence.
Jag vet inte vad jag ska säga. Hon var fruktansvärt bra. Och perfekt och fantastisk. Hon gjorde Katniss så bra. Bätte än jag kunnat tro. Varje sekund med Prim var perfekt. Och hennes livrädda leenden i slutet, efter the Games. Och hur bra hon var på att skjuta pilar! Man behövde inte ha någon voice-over (tack gode Gud för att vi slapp det) för man såg vad Katniss tänkte. Aaaah. Jag har en stor crush på Jennifer Lawrence.

2. Josh Hutcherson var såklart jättebra som Peeta. Som när de satt i bilen påväg till tåget och han grät. Eller när han försökte få med Katniss när hon uppenbarligen kände sig bortglömd första morgonen på tåget. OCH HANS CAMOUFLAGE VID FLODEN. Det var så mycket han gjorde som var så Peeta, som skämtet om att ta bågen och the braidtouch.


3. Ceacar Flickerman och musiken som spelades när hans program började. Vilken lycka. Och skärmarna bakom honom. Jag kan inte låta bli att ryckas med och storler varje gång jag hör det. Det kan på riktigt vara min favoritsak med filmen.

4. Jag älskade tributsen Clove och Foxface. Om jag inte kunde skjuta pilar skulle jag vilja kasta knivar som Clove. (Nu låter det som om jag kan skjuta pilar.)

5. Rue och Thresh, såklart, de var båda perfekta. (När Rue hänger i taket med Catos kniv och Thresh ser så stolt ut.)

6. Effie, för att hon var roligast i hela filmen. "THAT IS MAHOGANY."


7. Haymitch var spelad jättebra (även om jag saknar lite att han aldrig sa "Stay alive") och scenen där han kollar på familjen i the Capitol som leker med ett svärd visade så enkelt vad det verkligen handlade om där.

8. Jag tyckte mycket om att se Seneca Crane och the gamemakers och President Snows kommentarer (och roserna!) Det var fascinerande. Och hur Seneca Crane slutade var såklart briljant.

9. Gillar att de inte använde soundtracklåtarna alls i filmen. Jag gillade scoret.


GILLADE INTE
1. Jag tyckte inte han som spelade Cato var jättebra för han stod mest och stirrade och försökte se hotfull ut. Sen var hans monolog på slutet lite underlig, men jag har å andra sidan inte efter 3 gånger hört vad han sade. Någonting om att döda är det enda han kan göra?
Och apropå Cato - han och Glimmer? Har lite svårt att acceptera. Inte för att det störde så mycket - det var bara konstigt. Det var från olika district - och en av dem måste dö.


2. Jag saknade 3 saker från boken: Att Katniss på slutet säger att det var för the Games. Vet inte hur de ska lösa det i Catching Fire. Det är möjligt att Peeta fattade när Katniss såg sin familj och Gale igen. Och när hon sa att hon ville glömma. Men, dude, jag ville ha blommorna och "it was all for the games?" och "I don't know!"
Samt två mindre viktiga saker: Maskrosen - min favoritmetafor i böckerna - och the lamb stew. Det sista hade inte varit så svårt att ha med.


3. Jag hatade hur de använde Gale i filmen. Att de visade honom bara när Katniss och Peeta kysstes. Det gjorde det så löjligt och jag tycker det förminskade Gale. Som att han bara brydde sig om Katniss romatiskt. Och det förstörde dem ögonblicken lite (haha).

4. Tycker generellt att arena-delen av filmen var lite mindre bra än resten. Den var väldigt kort. De hade kunnat spendera mer tid med Rue och mer tid i grottan eller bara mer tid med Katniss helt själv.

5. Jag tycker inte att folket i the Capitol var jättebra. Det såg ut som om de bara letat efter färglada kläder. Jag vet inte riktigt hur det annars skulle ha sett ut. Men det hade kunnat vara.. smartare.

6. Det är är en väldigt liten detalj - men alltså the cornucopia var jättekonstig. Den såg verkligen futuristisk ut. Och inte alls som en cornucopia. Fast jag har alltid haft svårt att föreställa mig den.


Så ja, jag älskade filmen. Tyckte att det var en jättebra tolkning av boken. Och Jennifer Lawrence vägde upp allt dåligt med att vara jättebra. Ha. Jag saknade lite att älska Peeta som jag gör i böckerna, för jag kände det inte lika mycket. Men jag kan inte riktigt förvänta mig att set ska vara exakt som att läsa boken. Det är det inte. Läs boken läs boken.

Det var för övrigt kul att se den första gången vid midnatt. Publiken applåderade like mycket som the Capitol-publiken ibland (fast inte vid samma ställen). Och hela salongen skrek när den där hundmutten hoppas fram. Konstigt nog reagerade INGEN andra gången jag såg den. Jag kommer ha ångest varje gång jag ser filmen för att jag väntar på att få en hjärtattack.

Det var lite om vad jag tyckte.