Jag ser ett litet fönster av kanske-kan-skriva-ett-blogginlägg. (Konstig översättning av ett engelskt uttryck.) För att skriva att jag inte kan skriva? Och för att skriva att jag lyssnar på så mycket fantastisk musik att det aldrig tar slut - Angel Hazes Dirty Gold, Racing Glaciers 'New Country', Daniel Adams Rays 'Svär på mammas grav', Lalehs ALLT men mest 'Bjurö klubb', lite Kent, Fanfarlos två senaste skivor, Bombay Bicycle Clubs 'Feel', CEOs 'WHOREHOUSE' Old Man Canyons EP - ni ser, det är en röra.
Och så läser jag dagböcker från 1700-talet om att klä upp sig, klä ut sig, klä på sig identiter, och böcker om kvinnor som faller - böcker som handlar om sex och hittar på så många omskrivningar för det som möjligt - och poesi som gör att jag känner allt på en gång.
Det mest förvånande är att jag trivs så oerhört bra i Leeds. Jag trodde aldrig jag någonsin skulle säga att "de där var det bästa året i mitt liv," "de bästa månaderna i mitt liv" om att bo utomlands - just för att förra gången jag bodde utomlands verkligen inte var det och för att det är ju absurt att säga att ett helt år eller flera månader är ...bra. Men jag är rädd för att det kan vara så? Jag älskar Leeds och jag älskar Leeds universitet och mina kurser och min lägenhet. Jag vill att detta vacuum bara ska fortsätta.
Jag är rädd att jag har jinxat det nu.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar