Jag har sprungit en del på Serieteket i Kulturhuset de senaste veckorna och läst serieböcker. Senast jag var där plockade jag äntligen upp Zelda. Varför har jag inte gjort det förut? Det var kärlek vid första ögonkastet. Zelda, militant feminist och förvirrad ungdom. Serierna är så fruktansvärt roliga. Det är underbart att läsa en serie där jag kan känna igen mig massor, beundra ihärdigheten och samtidigt kan skratta åt det hela. De skitsnygga bilder och smarta skämt.
Det kan vara de bästa seriealbumen jag läst? Jag kan inte vänta tills nästa album, Zelda vs. Patriarkatet, kommer ut i sommar.
Apropå att skratta åt saker som är jobbiga, igår såg jag teatern Vita kränkta män. Teatern är baserad på facebook-sidan (och boken) med samma namn som skapades av Kawa Zolfagary. Det skulle kunna vara en ren eländes-fest att se en teater om saker ~vita kränka män~ faktiskt skrivit - men den var rolig. Jag kunde skratta åt hur sjuka saker de hade skrivit. Och det var en lättnad. Det finns inte mycket att skratta åt inom feminism och anti-rasism, men det går tydligen. Som det absurda i att det är misandri att kvinnor lever längre och att det bara pratas om våld mot kvinnor. Eller att misandri ens existerar.
Aja, nog om det för idag.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar