les miserables

Ni vet att jag hatar nationalism och patriotism väldigt mycket? Om ni inte vet det så kan jag knappt säga att jag tycker Sverige är vackert (naturen!) utan att avsky mig själv. (Det har att göra med att jag inte förstår det. Hur kan man älska ett land när man älskar är gränser som skapar krig och ojämlikhet och rasism och stänger folkt ute etc?) Därför har jag lite av ett personligt dilemma som kommer av att jag älskar Les Miserables.

Eftersom jag inte kunde vänta längre gick jag och såg den i fredags och sen så bara blev det så att jag såg den igen igår när jag gick på bio med några vänner ("blev så" - läs jag sa jag har sett Les Mis kan vi se den igen?). Den var bättre andra gången.

Dilemmat kommer av att när det sjunger Do You Hear the People Sing i slutet och viftar med franska flaggor så vill jag gråta och skratta och ställa mig upp och sjunga med och också vifta med en fransk flagga på barrikaden. Är det så patriotism känns? Herregud att en sång kan göra så med mig.


Men det spelar ingen roll för den är så bra. Jag såg en tidigare filmatisering av Les Mis för längesen och fattade ingeting och var jätteuttråkad. Nu fattar jag vad den går ut på och nu är jag förälskad i alla karaktärerna och sångerna och i musikalen - tänk att se musikalen.


Jag har fått reda på att den inte haft premiär i Sverige än och jag gråter för er för ni har inte ens sett Eddie Remaynes fantastiska ansikte (alltså på riktigt. hans ansikte) eller hört hans version av Empty Heart at Empty Tables som det inte finns ord för att beskriva eller hört honom snubbla på orden i A Heart Full of Love. Ni har inte hört Amanda Seyfrieds änglalika röst - gud jag älskar henne - eller när Samantha Barks sjunger "If he asked, I'd be his." Eller sett Gavroche och de andra onaturligt attraktiva revolutionärerna, eller Sacha Baron Cohen(!) vara fantasiskt rolig.


Jag sörjer på riktigt för att de inte släppt Do You Hear the People Sing på soundtracket.