los angeles [del 1]

Jag får någon slags panikattack av att försöka skriva det här men jag ska göra det ändå. Men av den anledningen kan jag inte skriva så mycket. Så jag ska lägga upp bildern från semestern. Kanske skriva ett ord till det. Och försöka att inte hyperventilera.

Vi flög från West Palm Beach lördag morgon och landade 7 timmar senare i Los Angeles på förmiddagen - här var tidsskillnaden till vår fördel - efter en mellanlandning i Texas. USA ger en intrycket av att vara väldigt planerat, draget med en linjal, från luften.


Vi bodde hos min reskamrat, Linas, släktingar i Torrance. Det hade en fantastisk veranda med utsikt och en jacuzzi.

Efter lunch åkte vi till Venice Beach. Där badade vi - första gången för mig i Stilla Havet (det var kallt) - gick längs the boardwalk och åt glass.







Det jag kände till om Venice innan var raden "She lets me drive her car/So I can score an eighth/From the lesbians/Out west in Venice" från Jack's Mannequins Holiday From Real samt rullskridskor på boardwalken. Det var mest turister och människor som ville tjäna pengar på turister.








Sen åkte vi hem och åt och sov. På söndagen fick vi skjuts ner till Huntington Beach där the US Open of Surfing tog plats.





Det innebar värdelösa gratisprylar, mycket folk och surfare. Det var svårt att se eftersom alla hade parasoller. Men vi badade och solade och jag brände mig på halsen av alla ställen.





Vi åt lunch på Ruby's Diner som hade trevlig inredning och vanlig amerikansk mat.




Sen åkte vi ännu längre söderut till Newport Beach för att dricka upp lite The OC känsla (fast vi upptäckte att i stort sett ingenting från The OC var inspelat i Newport Beach). Vi vandrade runt på Balboa Island som hade vackra hus med blommiga trädgårdar.






Balboa Islands specialitet. Frusen banan doppad i choklad med toppings på. Det var inte så gott, men jag gillar varken banan eller frusna saker så mycket.













Och sen åkte vi hem och badade i jacuzzin igen. Återkommer med de andra dagarna.


Måste bara skriva av mig den här paniken. Jag har bara blivit så jävla lat. Det är därför jag inte kan göra något. Jag läser om för inspirerande människor. Och jag vet att jag gör mig själv så olycklig och stressad. Jag har legat sömnlös i fem dagar för att jag inte kan säga till min värdfamilj att jag jobbar för mycket. Jag sitter medveten om att om jag inte säger något nu kommer jag att hata mig själv sen. Och ändå kan jag inte säga något. (Till slut sa jag det, men för sent, och utan att också nämna att jag alltid jobbar för mycket och att jag inte kan ha det så.)

Jag var på hot yoga imorse. Det var fruktansvärt. Jag kunde stå upp 10 minuter och sen svimmade jag nästan. När jag satte mig ner kunde jag inte höra något (det var väldigt intressant). I slutändan var det som en dyr bastning. Älskade ändå min kropp för att den sa åt mig att vad jag höll på med var idioti. Utövare av den aktiviteten är supermänniskor (jag var så sjukt imponerad av alla andra i salen).