Nu tänkte jag skriva om den fantastiska boken How To Be A Woman jag precis läste ut. Skriven av Caitlin Moran, brittisk komiker, krönikör, författare, programledare, twittrare, etc. Jag har följt henne på twitter en längre tid och hon är väldigt rolig och jag har velat läsa hennes bok en längre tid, men inte förrän den kom ut i USA tog jag tag i det och köpte boken.

Boken är dels en slags biografi av Morans liv och hennes erfarenheter av saker som kläder, sex, barn, sexism osv, dels diskussioner och fakta om feminism idag. Svårt att förklara. Varje kapitel tar upp en aspekt och det är både personligt och generellt och framför allt roligt. Hon ville skriva en rolig bok om feminism. Hon vill att i nästa våg av feminism ska man kunna skratta åt skiten istället för att bli arg ("But if there is a fifth wave of feminism, I would hope that the main thing that distinguishes it from all that came before is that women counter the awkwardness, disconnect, and bullshit of being a modern woman not by shouting at it, internalizing it, or squabbling about it - but by simply pointing at it and going 'HA!' instead.")

Jag älskade inte allt i boken. Det var vissa kapitel, vissa saker, jag inte alls höll med om. Jag gillade till exempel inte kapitlet om fashion överdrivet mycket - roligt, intressant, såklart, men jag höll inte med. Men det var helt okej och det gjorde det nästan bättre för jag måste komma över min vilja att alla måste tycka likadant och jag måste förstå att jag fortfarande kan älska och respektera någon som inte tycker samma sak som jag om allt, speciellt inom feminism.

Jag avgudade kapitlet om abort (jag trodde inte det var möjligt att jag kunde vara för abort mer men gud det kan jag) och om sexism (det är oartigt!) och om att inte ha barn. (Det som handlade om att ha barn var också jättebra, men jag klara verkligen inte av att läsa om att föda barn.) Så många intelligenta, logiska, enkla resonemang!

Något av det bästa var att bara läsa om Caitlin Morans liv. Om alla böcker hon läste ("each one is the sum total of a life that can inhaled in a single day"), om att jobba på tidningar och med kändisar, om att hon levde helt utan ursäkter och rädslor (jag önskar jag var som henne). På ett ställe arumenterar hon för att Himlen är människans dummaste uppfinning!

Hon säger om fandoms: "that slightly , lazy wholly thrilled decision to simply believe your hero says and does; to follow in their flourescing slipstream without question" och jag kan så lätt göra det. Och jag kan lita på henne. Hon är rolig och smart och påläst.

Jag hade höga förväntningar på den här boken. Jag hade velat läsa den så länge. Och den överträffade mina förväntningar. Så jag tycker alla ska läsa den. Den finns på svenska! Men jag kan säga att läsa den på engelska är fabulöst för man får en så mycket trevligare stund med ord som "telly" och "knickers".

san francisco [del 2]

På vår andra dag i San Francisco tåg vi tåget till Berkeley och vandrade runt på colleget. Det var vackert. Mycket träd (jag älskar träd! jag älskar när det är grönt! tror jag har sagt det i varje inlägg.) och hus som såg gamla ut - eftersom det är USA är de antagligen inte så gamla - och människor, både turister och framtida studenter.








Efter att vi gått igenom campus gick vi förbi några dorms och några sorority/fraternity-byggnader och försökte gissa vad de hette (vår kunskap i det grekiska alfabetet sträckte sig ungefär till alpha, beta, omega och gamma..) och sen kom vi ner till Berkeley centrum. De hade massor av bokaffärer. Jag köpte två böcker av Virginia Woolf i en av dem (jag hittade Three Guineas! den finns inte på något biliotek här).





Sen åkte vi tillbaka till San Francisco och gick förbi San Francisco City Hall (byggnad med en röd blomma framför) och sen igenom ett trevligt bostadsområde och tog bilder på hus. Vi gick till Haight-Ashbury, som var ett center för hippiekulturen, och sen hade vi picknick i Golden Gate Park.









På kvällen gick vi på bio och såg Moonrise Kingdom (har ni sett den? den är fantastisk. se den.) och på vägen hem stannade vi på ett diner/café. Det hade små jukeboxes på baren och vi åt äppelpaj som var jättegod. De hade körsbärspaj också. Önskar det fanns något sånt ställe här i WPB.

isaac

Igår drog orkanen Isaac fram över södra Florida. Där jag bor, i West Palm Beach, nådde stormen aldrig orkanstyrka, och jag tror inte det var något tornadonedslag, men vi fick känna på en tropisk storm ändå. Jag var hemma hela eftermiddagen och kvällen igår eftersom jag var rädd för att bli fångad i stormen.. Men det var allvarligare idag. Alla skolor var stängda så vi var tvungna att stanna hemma.



Det har regnat och åskat till och från i två dygn men idag tilltog regnet ordentligt. Först svämmade dammen på baksidan av huset över och sedan såg jag att vägen framför huset var helt dränkt. Jag har aldrig varit mer om så mycket regn och översmämningar och eftersom jag var säker hemma tyckte jag det var väldigt spännande. Sån är jag.




Nu har det inte regnat på några timmar så vattnet borde rinna undan lite.. Men skolorna är fortfarande inställda imorgon, samt det planerade LCC-mötet jag skulle ha imorgon kväll.

Imorse - redan mycket större än vanligt.

Och senare på eftermiddagen när det slutat regna så häftigt.

san francisco [del 1]

Jag märkte att mina inlägg från resan blev omöjligt långa så jag ska bara ta en dag i taget. Jag som tyckte jag valde få bilder. Det är omöjligt.

Som jag skrev igår åkte vi buss till San Francisco och kom fram vid halv 8 på morgonen. Eftersom vårat rum på hostlet inte var klart gav vi oss ut direkt och åt frukost på IHOP och började se oss om i San Francisco. Jag älskade det direkt. Det var backar överallt, vackra hus, lummiga träd, bouganvilla, caféer och bergen och Still Havet i bakgrunden. Det gjorde ont så gärna ville jag bo där. (Väldigt många miljonärer bor där - den 8e miljonärrikaste staden i världen.)

Kanske älskade jag bara staden för att det helt otypiskt fanns något man kunde kalla en stadskärna.

Vi började med att se Fisherman's Wharf, sjölejonen och, från piren, Alcatraz och Golden Gate Bridge. Vi gick längs vattnet upp mot Ghiradelli's eftersom de har en känd chokladaffär (som inte var så speciell) och in på några gallerier på vägen.










Sen klättrade vi upp, och ner, och upp, och ner. Vi gick förbi krokiga Lombard Street och en vacker kyrka, tillbaka mot Union Square där vårt hostel låg.















Efter en paus på hostlet gick vi igenom the Financial District - som hade affärer av kända märken - till Embarcadero som är den nordöstra piren. Vi gick en bit där och njöt av den varma solen och sen tvingade jag Lina upp för en brant trappa genom bakgårdar på vackra hus.








Vi åkte till North Beach, där beatnik-generation hade sitt fäste. Jag älskade City Lights Bookstore, som påminde mycket om Shakespeare & Co i Paris (de hade till och med ett citat på väggen som det stod var från Shakespeare & Co). Bokaffären gav ut Howl (dikt av en av beatniken, Allen Ginsberg) när ingen annan ville. Sen gick vi till The Beat Museum och läste om Jack Kerouac och Neil Cassady och Allen Ginsberg etc. Det var ett bra museum men jag var så trött. Därefter gick vi igenom San Franciscos Chinatown.







Vi avslutade dagen med att åka språvagnen tillbaka till Fisherman's Wharf för att äta middag på In-N.Out, hamburgerkedjan som bara finns på västkusten och som ska ha så goda hamburgare. Deras grilled cheese, som jag åt, en cheesburgare utan själva hamburgaren, var rätt god. Men vet inte om den var revolutionerande.





Blev långt ändå! Det är för att vi såg och gjorde så mycket första dagen. Är imponerad av oss med tanke på att vi (åtminstone jag) fått minimalt med sömn. Jag sov så fruktansvärt bra den natten. Trots att andra människor antagligen gick in och ut ur rummet och andades och var allmänt högljudda som människor är.