Jag har precis möblerat om i min bokhylla och tagit bort de böcker jag tänkte sälja/skänka bort så att alla får plats. (Sorteringen är just nu rätt tråkig - engelska A-Z och sen svenska A-Ö. Förslag på någon roligare sortering? Jag funderar på att sortera dem efter när de utspelar sig.)
Men, just när alla böcker får plats, kommer fler och kräver plats i bokhyllan. Först skickar Rabén & Sjögren tre sommarpockets (yaey!) Sen råkar jag köpa en bok när jag och mamma jagar loppisar i Hjo.




Men jag klagar inte. Ni vet vad man säger, "A room without books is like a body without a soul."

Eller som John Waters säger.

Har ni mycket böcker hemma?
Hur organiserar ni dem?

midsommar

På midsommar låg jag hemma och läste och landade efter några dagar hos släkt i Västra Götaland. På eftermiddagen mötte jag resten av familjen för mat, obligatoriska jordgubbar, bad (första gången ute i år!) och trevligt, nästan soligt väder.







Jag cyklade fram och tillbaka mellan hem och där några gånger eftersom vi hade glömt några saker. Trosts kylig luft var det härligt att cykla i sommarkvällen med Simon & Garfunkel i öronen.

Hur var er midsommar?
Visst är det lite deprimerande att det blir mörkare nu?

P.s. Jag har postat lite sporadiskt på senaste tiden, och tyvärr lär det inte bli bättre nu, i och med att jag börjar jobba på måndag. Men förhoppningsvis orkar jag kika in här någon gång.

music monday: simon & garfunkel

Jag kom på att det är måndag idag! Vilket betyder att jag kan dela med mig av musik. Och idag blir det - för att det är det jag lyssnar på just nu - ett Simon & Garfunkel appreciation post.

En av mina favoritlåtar någonsin är av Simon & Garfunkel (mina absoluta favoritlåt får jag posta en annan måndag). För mig betyder låten sommar, lycka, kärlek och lite hippie.



Sen kan man lyssna på alla deras album och bli förälskad i några fler låtar. Som April Come She Will, Mrs Robinson och America.


Vet ni vad som är lugnande? Att det inte är någon som helst brist på ny, fantistisk musik. Eller oupptäckt, äldre musik.

Ha en bra kväll.

länge lever sommaren, den som kom och gick igen

Jag har lite svårt att få ner några tankar på detta "papper". Så istället kommer en bildserie från min lunch häromdagen. Alltså den lilla halvtimmen jag får komma ut i luften de dagar jag jobbar. Kombinationen av tropisk värme och luftkonditionered kyla på jobbet, gör att det känna som om jag är utomlands.








Fast idag regnar det nästan och vädret passar mitt humör. Hoppas både blir bättre imorgon.

kafka on the shore

De senaste månaderna har jag haft som mål att läsa en bok av Haruki Murakami. Jag har haft namnet i tanken ganska länge, åtminstone sedan höstas då han var nominerad (blev osäker på om han verkligen var det) till Nobelpriset. Följde några bloggar som gillade honom och läste några citat som lät lovande. Men som sagt, i våras blev jag verkligen intresserad (kanske för att Norwegian Wood kom på bio?) Problemet var att ingen av hans böcker fanns tillgängliga på biblioteket. De enda böckerna jag hittade var What I Talk About When I Talk About Running, en biografi - som var jättebra - och en faktabok om en terrorattack i Japan som heter Underground (den har jag inte läst än).

Men så fick jag två av hans böcker i studentpresent. Dels den kanske mest kända, The Wind-Up Bird Chronicle, och så Kafka on the Shore. Vilken jag nu läst ut.

Att säga att boken inte alls var vad jag hade förväntat mig är en underdrift. What I Talk About When I Talk About Running är enkel, detaljerad, realistisk och tydlig. Det var ungefär vad jag trodde att Haruki Murakami skrev. Där hade jag fel.

Boken följer främst två personer: 15-åriga Kafka som rymmer hemifrån, och den äldre mannen Nakata som råkade ut för en olycka när han var yngre och som på grund av det är lite förståndshandikappad. Än så länge låter det normalt. DET VAR DET INTE. Det är en surrealistisk, filosofisk historia med referenser till kända verk som Oidipus. Jag önskar jag kände till Oidipus lite bättre. Jag kommer bara ihåg delar av vad den handlar om eftersom det var över två år sedan vi läste om den i skolan. (Vet ni vad den handlar om kan ni räkna ut en del av handlingen i boken...)

Det var några få saker jag inte gillade med boken, eller snarare blev ledsen över - som att inte allt förklarades. Men det kan har varit jag som inte förstod allt. Jag och tusentals andra, som ställde 8 000 frågor till Murakamis utgivare för att förstå boken (enligt Wikipedia).

Men jag älskade ändå boken. Flera av karaktärerna, bland annat Kafka, älskade böcker och hade läst så sjukt många böcker att jag blev snurrig. Böcker och legender och metaforer diskuterades i oändligheten och jag ville läsa alla. Klassisk musik spelade stor roll. Och kärleken till katter. Det var underbart. En bok med så mycket jag älskar, då spelar det inte så stor roll att jag inte fattar allt.
Vad kan jag säga om själva handlingen då? Det var väl den som aldrig fick något riktigt förklarande. Men den var alltid spännande och förvånade hela tiden.

Boken var inte alls vad jag förväntade mig - men det är väl alltid roligast? Jag ska garanterat fortsätta läsa böcker av Haruki Murakami. Tänk allt han måste ha läst för att ha kunnat skriva den här boken... Jag blir lässugen av bara tanken.

sommardagar

Jag har helt och hållet gått in i sommarlovsmood, vilket inte känns alltför dumt. Frukost i lugn och ro i ett tyst hus, några timmar i solen mitt på dagen och svårt att sova på grund av ljuset.

Jag har jobbat på att läsa Kafka on the Shore. Den är bra, men den är fruktansvärt lång, så det går långsamt. När det går långtsamt för mig att läsa böcker blir jag nästan stressad. Det är bara jag som vill avsluta saker och påbörja nya.
Boken har, tillsammans med en blogg jag läser, fått mig att vilja besöka Japan. Mitt intryck av Japan från boken är att de äter nudlar och ris hela tiden. Till frukost, lunch, fika och middag. Men det kan också vara boken som beskriver maten ganska noga.


Jag har också kollat igenom säsong 1 av The Big Bang Theory. Det gick väldigt fort. Jag visste inte att den serien var så rolig. Jag måste också erkänna att jag känner mig ganska smart när jag fattar vad Sheldon och Leonard pratar om. Vilket har hänt ungefär två, tre gånger.

Sen sitter jag aldeles för mycket vid datorn, eftersom jag köpt en ny och inte kan slita mig (jag älskar den). Det är fantiskt vad snabba datorer kan vara. Och vad snabbt tiden går när man sitter vid dem.


Så jag försöker fördela tiden mellan att göra nyttiga saker och roliga saker och måstesaker. Men allra mest roliga saker, tror jag. Börjar jobba om några veckor.

Ha det bra
<3

bergianska trädgården

Idag hade jag en trevlig dag i Bergianska Trädgården utanför Stockholm. Det var underbart varmt. Uthärdligt om man dröjde sig kvar i skuggan av träden, eller låg stilla på en filt.

Jag har aldrig varit i Bergianska Trädgården tidigare och jag tyckte om den en hel del. Närhet till vatten, balla växter och massa hemliga gångar bland träden och buskarna. Dessutom fanns det palmer där. Och inget ger mig känslan av att vara utomlands mer än palmer.










Hur vackra är inte de där orangea blommorna? Ny favorit. Blommor som ser ut som liljor, fast på ett träd. Och så har de så vackert namn - japansk azalea.

Det var perfekt på en dag då vattnet är för kallt för bad och luften för varm för att ligga hemma.


Hur var er dag?

böcker och omslag

Häromdagen besökte jag en Akademibokhandel. Jag styrde genast stegen mot den engelska ungdomsavdelning och, nästan tvångmässigt, till The Hunger Games böckerna. Jag älskar att se dem i butiken. Jag vet inte varför. I alla fall, då upptäckte jag två nya omslag till de brittiska versionerna av The Hunger Games och Catching Fire.

Jag har då de brittiska versionerna av böckerna eftersom när jag köpte dem brydde jag mig inte om omslaget, jag ville bara läsa (hade jag brytt mig då hade jag tagit omslaget med Peeta. Whyyy.) Sen ville jag matcha. Nu vill jag väldigt gärna ha de amerikanska hard cover omslagen för de är sjukt snygga och det finns faktiskt en tanke bakom dem.

De nya omslagen är ganska snygga. Och man ser mockingjayen. Men de är fortfarande så meh.


Jag vet inte varför jag skriver om THG omslag. Jag vill läsa böckerna igen men jag läser andra böcker. Jag är rädd för att se bilder från filmen ifall de gör mig besviken. Och nästan ännu mer rädd för att andra människor ska se bilder och bli besvikna (Jag hatar min hjärna ibland).


Naturligtvis gick jag inte ut från Akademibokhandeln tomhänt. Det var rea och jag hade presentkort. Så jag köpte dessa:


Howl's Moving Castle för att jag älskar älskar älskar boken. Ville ha ett annat (snyggare) omslag, men jag ville att det skulle matcha min kopia av uppföljaren.

Och Eating Animals. Jag har börjat läsa den och jag älskar den. Jonathan Safran Foer är helt enkelt en av mina favoritförfattare. Till och med non-fiction. Att han skriver om att äta djur gör mig bara gladare.


Ja. Jag ber om ursäkt för rörigt och innehållslöst inlägg.

Ha det bra.