Jag tror jag har hittat min favorit genre när det kommer till böcker - nämligen moderna sagor (fairy-tales). Gärna humoristiska, sarkastiska och lite lätt romantiska. Den senaste jag läste inom denna genre (som jag hittade på just nu) är Howl's Moving Castle.

Jag var på biblioteket under lovet och tänkte låna några böcker inför påskhelgen eftersom den innbar några dagar utan internet och alldeles för mycket tid med familj. Och biblioteket hade bara en enda Haruki Murakami bok inne. Så jag slog till Howl's Moving Castle eftersom många kända YA-författare gillar den boken/författaren av boken - Diana Wynne Jones (som gick bort för nästan precis en månad sen, bless her soul).


[via]
Den handlar om Sophie som är den äldste av hennes syskon, vilket tvungnet kommer ge henne otur och missöden hela av hennes liv. Utan att spoila för mycket gör hon en häxa förbannad som förhäxar henne. Därför lämnar Sophie sitt hem för att söka lyckan.

Jag älskar den för att den är fruktansvärt rolig - så att man skrattar högt, ibland löjlig och ganska komplicerad. Flera mysterium ska lösas och det lämnas hintar hela tiden. Jag är då för dum för att fatta dem, men det mesta förklaras på slutet.

Slutet var förresten det bästa med boken. Naturligtvis.

Det var helt enkelt den bästa av min påhittade (?) genre - magi, förbannelser, demoner, prinsar, trollkarlar, oväntad kärlek, referenser till barnsånger/poesi och så en titt in den "verkliga världen" (Wales).


[via]
Boken har också blivit film, en animerad film från Japan. Boken har två uppföljare, Castle in the Air och House of Many Ways (hur vackra är inte alla titlar?) som jag ska läsa. Dessvärre verkar de inte handla om Sophie och de andra karaktärerna från boken.

Rekommenderas till sagoälskare.

bilder från påskhelgen

» Påskägg från min chef med godis
» Bakade petit-choux(er)
» Promenader förbi hästhagar och grusvägar
» Sommarhimmel
» Vackert väder och massor av solning
» Gullvivor och jag i solnedgången
» Världen sötaste lilla vessla som var så nyfiken att jag kunde fota. Hans vita kompis var för snabb.


Hur var er påsk?

cirkeln

Jag har läst mycket bra böcker på senaste tiden. Jag kommer blogga om några av dem. Jag är lite tråkig på det sättet att jag bara skriver om böcker jag gillar. Annars är det inge roligt. Dessutom innebär mina "recension" mest att jag fangirlar över böcker och dess karaktärer. Vilket jag inte kan göra om jag inte gillar boken.

Boken jag ska skriva om nu har ni säkert hört talas om. Den känns ovanligt hypad för att vara a) svensk och b) för ungdomar. Därför har jag läst flera recensioner om boken, vilket aldrig är bra, eftersom jag påverkas så lätt av vad andra tycker. Men jag ska försöka minnas vad jag tyckte när jag läste ut den. Det är Cirkeln, förresten, skriven av Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren.


[via]
Först om främst utspelar den sig i hålan Engelsfors (som är mindre än min hermort! omg.) Man följer sex tjejer och man turas om att läsa ur fyra av tjejernas perpektiv (varför man aldrig läsa ur de andra två vet jag inte). De är sex ganska olika tjejer ur sex olika delar av gymnasieskolans hierarki som inte har något gemensamt. Ända tills de kallas samman av mysteriska krafter. Dun dun dun.
Jag hatar att skriva sammanfattningar av böcker.

Boken är utmärkt. Jag skulle kunna säga att jag älskar den men jag blev lite ledsen över vem som var "den onda". Haha. Sån är jag. Annars älskar jag den. Den är lång men lätt att läsa - eller snabbläst, eftersom kapitlena var korta och man fick byta berättare hela tiden.

Jag älskade karaktären Minoo och hennes del av historien. Det är lite besvärande eftersom jag är ganska lik henne. Betyder det att jag är egocentrisk? Eller narcissistisk?

Jag tyckte om de andra karaktärerna också, några förvånansvärt mycket. Det var kul att se vilka vänskapsband som bildades. Vissa av dem var så osannolika. (V och L, snälla bli sant.)
Ida måste vara den mest verklighetstrogna karaktären i boken. Vad är grejen med att alla hästtjejer är så bitchiga? (Jag har själv varit hästtjej, och önskar jag fortfarande var, så inget ont mot dem. Förutom de bitchiga.)

Handlingen var spännande och det hände saker i stort sett hela tiden. I början fick jag samma känsla jag alltid får när jag läser svenska ungdomsböcker - att de utspelar sig ungefär samtidigt som Ondskan. Det är hemskt. Men det gick över och mot slutet kändes det som om det faktiskt kunde hända.
Jag har lite svårt för den där hierarkin som fanns i boken. Jag tycker inte den är så tydlig på gymnasiet. Det kanske bara är min skola - men jag tycker det märks mer i högstadiet. Det kan i och för sig ha att göra med att jag går i en stor skola i Stockholm där man kan välja skola, och de går i den enda gymnasieskolan i en liten kommun.

Ja ja. Boken var lätt läsvärd och jag ser fram emot uppföljarna.

(Jag önskar de kunde sluta bokföra den som "en svensk Twiligth". Det är så tråkigt att jämföra på det sättet. Jag kan tänka mig att många skulle välja bort boken bara därför. Eller hur?)

1 år

Nu ska jag avbryta allas påskfirande med att fira att min blogg fyller ett år idag!
Vilken lång väg jag har kommit. Vilka människor jag träffat. Vilka under jag sett.

Jag skojar bara.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Var bara tvungen att skriva om det, när jag för en gångs skull kommer ihåg det.

Jag är i alla fall glad för alla bloggar jag hittat och människor jag pratat med och böcker jag läst tack vare att jag startade den här bloggen.

Det finns en plats för människor som jag - som fangirlar över böcker, som är tvungna att skriva för att känna något och som vill fotografera allt för att spara på allt vackert.


Mitt första inlägg behöver ingen läsa, men jag är ungefär samma person som då. Tänkte göra om det för kul skull! Det bestod av en lista snodd av en blogg.

När jag har en dålig dag är min bästa "comfort food"...

[Jag väljer att tolka kaffe som "food". Men jag gör reglerna.]

Min favoritmat är...

[Bröd. Eller frukost.]

Jag klarar mig inte mer än en eller två dagar utan...

[Samma bild - för den innehåller tre saker jag inte klara mig utan - kaffe, böcker och musik.]

Just nu är jag besatt av...

[Tankesmedjan. Möjligtvis min mest random besatthet. Lyssnar på minst ett avsnitt varje dag.]
(Bild via samma sida)

Jag gillar att

[Ta promenader/power-walks. Själv eller med sällskap. Med musik eller Tankesmedjan i öronen.]

Mitt guilty pleasure

[Vet inte om Glee är ett guilty pleasure. Har annars många andra. Disneyfilmer, Penelope, muffins, chokladkakor, tumblr. o.s.v.]

Grattis bloggen!

Hoppas nu alla har en Glad Påsk!

världens bästa tid

Vår & Lov

Två favoritord som jag avjnuter för stunden. Det är det sista lovet i min skoltid, som jag, om jag var en normal tonåring, antagligen skulle fira mer. Men jag missade någon lektion om hur man är social.

Istället har jag lagt ner mycket tid på att läsa, vandra, jobba (inte att rekommendera när det är sommarväder ute), fota, ta en roadtrip till Västerås, kollat i second-hand butiker efter vita klänningar och böcker, plugga körteori och solat. Världens bästa tid.

Tillhörande bilder:









Och i helgen är det min favorithögtid för stunden, Påsk. Jag ska resa norrut vilket känns mindre roligt, eftersom våren antagligen inte kommit lika långt däruppe. Men på söndag får jag äntligen ta godis.


Lunch idag: Fri tolkning av ordet "sallad"


Läser idag:


Snart ska jag bege mig ut igen.
Ha det bäst.

music monday: octopus's garden

Den här låten är... perfekt. Jag blir lycklig av att höra den. Gaah. Jag kan inte förklara det. När jag lyssnar på den vill jag gråta och skratta på samma gång.



Jag jobbar på att lyssna igenom The Beatles diskografi och är nu vid Abbey Road. Octopus's Garden blev min favorit redan på första lyssnadet. Inte ofta det händer.

Den bästa delen är

"We would shout and swim about
The coral that lies beneath the waves
Oh what joy for every girl and boy
Knowing they're happy and they're safe"

Lyssna lyssna.

we would sing and dance around

Jag har inte hunnit blogga på några dagar - jag vet att ni saknat mig. Men mycket att göra och lite tid. Plus vackert väder. Det är svårt att vara inne då. Men imorgon är det påsklov, så då kanske jag finner tid att skriva mer (antagligen inte).
Under tiden blir det lite bilder.












Ha det gott.

the history of love med mer

Lite kort om fyra saker.

1. The History of Love
Bok skriven av Nicole Krauss. Boken handlar om en bok som heter The History of Love (Åh, jag fick skriva den meningen.) Blev ni intresserade? Ni behöver inte bli. Den var tyvärr inte jättebra, tycker jag.

Den hade tre storylines som alla snurrade runt The History of Love. Den handlade inte om så jättemycket utan det är snarare en bok med vackra texter, filosofi och broken hearts.

Jag tror felet är att jag hade för höga förväntningar. Jag har läst så mycket bra om boken och sett flera citat som är fantastiska. Men jag trodde den skulle vara annorlunda. Ärligt talar trodde jag den skulle utspela sig i början av 1900-talet eller något sånt i England och vara som en klassiker. Inte att den skulle utspela sig på 2000-talet i New York.

Den påminde mig också om Everything Is Illuminated. De är uppbyggda på liknande sätt och båda innehåller (minst) en jude som överlevde Förintelsen och författare och utdrag ur nämnda författares bok. De är inte så lika, men de påminner om varandra.
Jag tycker det är lite tråkigt att jag inte gillade den mer. Oh, well.

2. Vår vår vår.





3. Jag har börjat läsa Summer of Skinny Dipping och den gör mig irriterad och jag tror det är för att huvudpersonen är så lik mig. Haha.

4. Jag läste precis att Kolmården har stängt sin bilsafari. Det gör mig ledsen. Jag som ville ta körkort bara för att köra där. Istället har de en ny linbana (de hade ju redan en!?)

Haft en bra helg?

Idag gillar jag

Internet.


[För roligt. "No." via]

"Sweden has a seemingly endless supply of such groups, though most of them have a little more restraint when it comes to choosing band names"

Biografin om Billie The Vision & The Dancers på Spotify.


[The Hunger Games som Penguin Classics. via]


[via]

“I’ve never had tastes of people my own age. All of my friends when I was 15 were in their 40s. I’m not actually mature, just very self-conscious around people my own age because I feel like I’m supposed to act the same way they act and I don’t know how.”
— Jesse Eisenberg

[Alltid bästa filmen. via]

jag är högt över molnen

Idag har jag klarat av två saker i skolan jag länge fasat för. Jag belönar mig själv genom att inte plugga. Wiho. Imorgon ska jag övningsköra igen. Ångest.
Här kommer i alla fall ett gäng bilder helt utan sammanhang.






[Det sviiincoola ljus jag fick i julklapp som jag invigde på Earth Hour.]







Jag läste en artikel i DN idag om Sveriges skola. Jag blev jättearg av någon anledning. På alla. Jäkla svenskar som är så dåliga på allt och speciellt människor som tycker det är värdelöst att läsa. Det var förresten ett guest-appearance av min skola. Det var nog den som gjorde mig argast.

Peeta & Gale har blivit castade.

Okej, okej - avbryt allt ni gör och läs. För PEETA HAR BLIVIT CASTAD.

Fattar ni sensationen? Och Gale (men det är inte ens hälften så viktigt).

Och vinnaren av priset  - ansiktet av Peeta - är:

Josh Hutcherson

[via]
Och andraplatsen går till - alltså han som ska vara Gale:

Liam Hemsworth

[via]
Förhoppningsvis lär jag mig stava deras namn med tiden.

Jag är lite... besviken. Det var såklart väntat - ingen kan någonsin på riktigt porträttera Peeta. Men ändå. Båda är så gamla (av någon anledning störde det mig inte med Jennifer Lawrence). Och det är liksom... dem.

Liam Henstworth spelade till exemepel i The Last Song, och den filmen är ganska värdelös och hans skådespeleri var inget jag slogs av.

Josh Hutcherson spelade senast i The Kids Are Alright, och ja, jag hatar honom inte, men jag tycker inte han känna så 'Peeta'. Han känns väldigt 'brunett'. Han var också med i Bron till Terabitia. Jag kommer inte ihåg den filmen alls, så inga kommentarer. Sen orkar jag inte räkna upp fler filmer (han har varit med i några stycken), så kolla in hans IMDb.


Concensus: Jag är inte överlycklig över castingen. Jag hade föredragit några andra. Men, jag ska ge det en chans. Det kan bli jättebra. Och precis som med Jennifer Lawrence, antagligen fick killarna jobbet för att de skådespelar bra, inte för att de ser ut som sina roller, o.s.v.

Lär mer här.

Så, kära Hunger Games fantaster - vad tycker ni?
Blev Peeta/Gale bra castad?
Bryr ni er också mycket mindre om vem som spelar Gale, eller är det bara jag?
Hur spännande är det att filmen är på riktigt??

music monday: glee

Det är återigen måndag, och eftersom det var längesen jag postade något om musik, skall jag göra det idag.

Det var också längesen jag uppdaterade min iPod, så min mest lyssnade på "nya" låt är Get it Right från senaste avsnittet av Glee. Det är också min favorit från avsnittet (surprise!) Jag tycker den låten och den andra New Directions framförde var bra; det var inte helt orealistiskt att de skulle ha kunnat skriva dem.



Jag kom precis på en annna låt jag älskar, som jag inte ens har på min iPod. Och - håll i er - den är på svenska. Jag kommer av Veronica Maggio. (Ärligt talat tycker jag titeln på låten är lite tvivelaktig.)

Och så en bild på moi...

Jag är nästan där.

Ha en bra måndag och vecka.

Stardust - Neil Gaiman

Emellanåt ser jag en film jag verkligen fastnar för. Och ibland upptäcker jag att den filmen är baserad på en bok. Det är något av det bästa jag vet, eftersom boken oftast är bättre än filmen. Plus att jag kan njuta av filmen genom boken.

Detta hände i alla fall med Stardust, som jag såg för något år sedan. Jag tyckte väldigt mycket om filmen, vilket var trevligt. Sedan upptäckte jag att det var en bok. Oh, joy. Som dessutom var skriven av Neil Gaiman, som jag länge velat läsa.


Igår läste jag ut boken. Den innehåller flera av mina favoritsaker: fallna stjärnor, sagor med en skruv och ordlekar. Tristan Thorn är förälskad i byns skönhet, Victoria Forester, och för att få henne hand lovar han att hämta den fallna stjärnan de ser tillsammans. Så ger han sig iväg, igenom väggen som omringar hans by Wall, in i landet Faerie.


[Illustration ur boken av Charles Vess, via]
Boken var även den mycket bra. Den var lite väl kort tycker jag. Jag tror de har lagt till flera karaktärer i filmen. Men jag tycker vekligen om Tristan, den snälla, modiga hjälten, och Yvaine, den sarkastiska hjältinnan. Jag önskar jag hade fått läsa mer om dem.

Det händer hela tiden saker, språket är enkelt och ibland väldigt beskrivande. Det finns med referenser till flera legender och sagor, några vilka tas död på. Och så är den rolig, på ett halvironiskt vis.


[via]
Sedan såg jag filmen igen. Det är såklart några saker jag saknar från boken, till exempel vem Victoria gifter sig med, men annars är filmen superbra. Jag tycker Clare Danes är jättebra som Yvaine och Charlie Cox är väldigt snygg, speciellt efter sin makeover. Fast hans Tristan känns lite dummare.


[via]
Det jag gillar med filmen, som jag inte tror är med i boken (kort minne) är att Yvaine lyser ibland. Det är så underbart uppenbart varför. Jag fattar inte hur Tristan inte fattar det.


[via]
Som sagt, filmen lägger till/expanderar några karaktärer (som Kapten Shakespeare), men det gör inte så mycket. Den är underhålllande. Så om man gillar roliga och romantiska böcker/filmer med fantasy-inslag rekommenderar jag den.

Mitt favoritcitat från filmen är:

"So let me get this straight. You think you know we're going the right way because - and I quote, 'I just do.'"

Yvaine när hon säger det är bara... underbart.


En annan film jag ÄLSKAR som jag önskar var baserad på en bok är Penelope. Bästa filmen någonsin - som jag av någon anledning tycker liknar Stardust.