vinteroväder och försvunna ord

Jag önskar jag skrev på engelska här. Ibland är det lättare. På svenska fastnar jag i en sort skrivstil och jag kan inte komma bort ifrån den. Engelska är befriande.

Jag har fastnat för 750words (som Lyra hänvisade mig till - tack!). Det är så enkelt. Skriv 750 ord. Om vad du vill, hur du vill, när du vill (fast varje dag). Det är underbart. Jag vågar/kan inte skriva särskilt mycket här, eller någon annanstans där någon kan läsa det. Men ingen kan läsa det jag skriver på 750words. Det är som en dagbok som dessutom utvärderar vad jag skriver; den ser vad det jag skriver handlar om och så delar den in det i små diagram.
Över lag verkar jag skriva mest om religion. Jag undrar vad den räknar som 'religion'.


[Det här var i söndags tror jag]
Det är inte ens jobbigt att skriva 750 ord (cirka en A4). Det är nog för att jag är väldigt egocentrisk.

Jag tycker veckans Glee var bättre än tidigare. Men fortfarande gillar jag inte Finn, utom när han pratar med Rachel. När blev han så jobbig? Sen är musiken inte särskilt bra. Förutom den här låten. Jag ler varje gång jag hör den.
Utöver det ligger jag efter på serier. Jag kollar inte ens på många. Det hjälper att jag inte läser någon intressant bok just nu.

Jag önskar vintern kunde ta slut. Jag är trött. Inget ger mig mer energi än våren (det är nästan löjligt). Kommer ni ihåg förra veckan när det nästan var vår? Och sen kom ett oväder och förstörde allt? Det är inget man glömmer. Jag har för säkerhets skull fotat spektaklet (haha) så ingen kan glömma bort och säga något dumt som att "det aldrig snöar i Sverige" i sommar.

[Fredag morgon, ca 9.00]


[Fredag eftermiddag, ca 16.00]
Det är i alla fall vackert.

Jag tänker och jag tänker. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med allt. Med "allt" menar jag körkortet, för det är någon slags utgångspunkt för resten av mitt liv. Le sigh.
x