Glad Alla hjärtans dag. Jag hoppas ni alla ätit gele/chokladhjärtan. Det har inte jag. Däremot har jag ätit gelehallon, som skolan av någon anledning gav istället. (Gele
hallon? På Alla hjärtans dag? Really?)
Vidare till de två böcker jag läste ut i helgen.
1. Everything is Illuminated (av Jonathan Safran Foer)
Jag älskade den. Den, precis som
Extremely Loud & Incredibly Close, var sorglig och jätterolig på samma gång. Fast den här var tusen gånger mer skruvad och lite mer "vuxen" (Det var väääldigt mycket sex. Hot.) Det var två, eller tre, handlingar. Det tog ett tag innan man fattade eftersom kapitlen var skrivna av olika karaktärer och på olika sätt. En av dessa delar gillade jag inte jättemycket. Den var roligast, men också tråkigast. Det där lät knäppt. Inte mycket hände i den delen, men den var underhållande emellanåt.
De två andra kapitel-versionerna, "berättelsen" och breven, var jättebra. Tänkvärda, vackra och konstiga. Jag fattar inte hur en författare kan skriva allt. När man läser ord som förklarar något man tänkt på ett sätt så man förstår det ännu mer? Safram gör det
överallt. Hur kan han komma på allt? Han är ett geni. Dessutom kommer han på så annorlunda saker ibland. Och han skriver ner dem. Hans böcker är inte vanliga. De tar med sådant man drömmer om. Bokstavligt talat.
Dessutom diskuterar den Gud och religion en del, och det är ett av mina favoritämnen.
Exempel på ord:
"With writing, we have second chances."
“Love me, because love doesn’t exist, and I have tried everything that does.”
"When the map was made, you could live without knowing where you were not living."
Det sista av dem,
perfekt.
Det här är långt, men så smart att jag måste länka. Och de
613 kinds of sadness (kan du det om judendomen?)
Hur kommer han på allt?
Denna bok utspelar sig delvis under Andra Världskriget. Det känns som om jag bara läst böcker från Andra Världskriget, eller andra krig, den här vinter. Jag ska undersöka saken i slutet av februari, när vintern är slut.
Jag såg
filmen också. Men det var ingen text och ungefär 80 procent var på ukrainska så jag vet inte om den var bra. Frodo (Eliah Wood) spelar ena huvudrollen. Win.
2. Never Let Me Go (av Kazuo Ishiguro)
Jag läste (lyssnade på) den här boken efter att jag sett
filmen. Jag tyckte om filmen och tänkte att boken säkert var mycket bättre, eftersom det nästan alltid är så, och att man skulle få veta mer. Men det var den inte riktigt. De hade fått med allt i filmen, tycker jag.
Och filmen har Andrew Garfield.
Den handlar om Katie som är en Carer som tittar tillbaka på sitt liv. Man kan säga att den utspelar sig i en alternativ värld. Det är en science fiction bok som utspelar sig för 20-30 år sedan. Och den är skruvad. Det var underbart att se filmen och inte ha en aning om vad den handlade om.
Men eftersom jag inte tycker boken var så mycket bättre än filmen kan man se den istället. Den var vacker.
Det blev långt och få bilder.
x