the last enemy that shall be destroyed is death

Igår såg jag Harry Potter and the Deathly Hallows (så klart). Den var jättebra. Jag tror jag skulle älska den ännu mer om jag kom ihåg något ifrån den. Jag glömmer alltid bort filmen direkt efter jag sett den, om jag inte bli påmind om en specifik scen.

Men av det jag kommer ihåg, är det här min favoritsaker med filmen:

• Den var så vacker. Jag tror det kallas cinematografi. Den var den bästa av alla filmer. Färgerna var perfekta - lågmälda och mjuka. Jag är så glad att de kan göra en stor blockbuster så vacker.
• Musiken var också bra. Jag var partiskt redan från början - kompositören är min favorit Alexandre Desplat. 
• Emma Watson är bäst. Eller så är Hermione bäst. Svårt att säga.
• De följde boken jättebra. Antingen har jag blivit avtrubbad efter andra dåliga bokadaptioner, eller så var det bra gjort. Det de tog bort var inte nödvändigt att ha med. Sen hade de tidigare filmerna inte varit trevliga nog att introducera flera saker, som Mundungus och annat (jag kommer inte på något annat - minnesförlust, ni vet) vilket tyvärr tog tid av filmen.
• The Tale of the Three Brothers. Den delen var det bästa i filmen. Det var så sjukt snyggt gjort. Tyvärr hittar jag inga bilder på det. 
• Jag gillar verkligen Harrys och Hermiones förhållande. Att de faktiskt är så bra kompisar utan att vara mer. Men jag tycker ändå om deras dans. Det var ett trevligt avbrott.

Som vanligt kommer jag alltid ihåg mer än vad jag tror. Det här var bara några av sakerna jag gillade. Det var delar jag inte tycker om (t.ex. patronusarna, polyjuice-elixiret, m.m.) men de kan jag också glömma bort. Som tur är har jag halva boken kvar att läsa, annars hade jag nog varit mer deprimerad. Nu är jag bara nervös för hur det ska gå för dem (det är löjligt hur lite jag kommer ihåg av den sista boken).

Har ni inte sett den? Se den. Jag tror inte jag spoilade alltför mycket.

xo