I tisdags var det introduktionsföreläsning för poesi-kursen jag läser just nu. Föreläsarna pratade om varsin favoritdikt och jag vet inte om det finns något roligare än att höra någon berätta om sin favoritdikt. Åh, det betyder så mycket! Dumma ord i ansträngd ordning med valfri/påtvingad mening.

Såklart började jag tänka på vilken dikt jag hade valt. Antagligen inte den här dikten, men det är åtminstone en av mina favoriter (sanning är att jag inte vet vilken jag hade valt).

The Difference Between Pepsi and Coke
av David Lehman

Can't swim; uses credit cards and pills to combat
    intolerable feelings of inadequacy;
Won't admit his dread of boredom, chief impulse behind
    numerous marital infidelities;
Looks fat in jeans, mouths clichés with confidence,
    breaks mother's plates in fights;
Buys when the market is too high, and panics during
    the inevitable descent;
Still, Pop can always tell the subtle difference
    between Pepsi and Coke,
Has defined the darkness of red at dawn, memorized
    the splash of poppies along
Deserted railway tracks, and opposed the war in Vietnam
    months before the students,
Years before the politicians and press; give him
    a minute with a road map
And he will solve the mystery of bloodshot eyes;
    transport him to mountaintop
And watch him calculate the heaviness and height
    of the local heavens;
Needs no prompting to give money to his kids; speaks
    French fluently, and tourists German;
Sings Schubert in the shower; plays pinball in Paris;
    knows the new maid steals, and forgives her.

bästa konserten 2013

Har varit på extreme många konserter i år. Två festivaler och massa massa konserter på Debaser och Gröna Lund och Hovet o.s.v. och de stunderna har varit de bästa under året. Det är beroendeframkallande att gå på konserter. Det är det enda som ger energi och livslust och lättnad.

Hade en tanke i våras under en ganska tråkig konsert på Slussen. Jag var där själv och jag var nervös och jag var lite lite besviken på bandet. Men jag tänkte, jag hoppas 2013 blir året då jag springer på massa konserter, lyssnar på den bästa musiken och lär mig vara själv. Jag vet inte jag lyckats lära mig att stå ut med mig själv, men jag hörde en del bra musik och hittade något att vara stolt över i det.


Och med det kommer här de 5 bästa konserterna jag varit på i år:

The Avett Brothers, på Debaser Medis, i mars
Det var den första konserten jag gick på själv. Jag stod längst fram vid scenen (en meter från Seth!). Och det var det bästa jag varit med om i mitt liv. Hade en slags post-konsert-depression lika intensiv som efter jag läst ut en favoritbok. Kan inte ens beskriva det. Förutom livet i deras scenframträdande, och sången som var bättre än på något inspelat album, och ett rum fullt av folk som älskade dem där bröderna från North Carolina lika mycket som jag.

Noah and the Whale, Popaganda, i augusti
Någonstans i mellanspelet i Give a Little Love lyfte jag och det var så extremet vackert och jag vill att det, mellanspelet, skulle fortsätta hela kvällen.

Håkan Hellström, Hovet, i december (eller på Popaganda)
Kanske är det kombinationen Håkan +´hans fans, men det är helt fantastiskt att höra honom live även om det är för lånt ifrån scenen. För alla kan alla låtar och alla exploderar när han säger det och musiken är så sjukt bra.

The Tallest Man on Earth, Gröna Lund, i augusti
Han sjöng Love is All och King of Spain och en fantastisk duett med Amanda Hollingby Matsson, men framförallt, han är så oerhört fänglande att se och höra på live. (Kolla bara på den här videon.)

Bastille, Hultsfred Stockholm, i juni
Lyckaes kombinera Hulstfred med när jag var som allra mest fäst vid Bastille, så det gjorde ingenting alls att det regnade eller att publiken var svinjobbig. Det var så underbart att höra dem.





(Jag var på 31 konserter/liveframträdanden under 2013.)