Det här, människor, är lycka:






Early access till Pottermore!

rutiner

Klockan sju ringer klockan - eller mobilen. Oftast har jag vaknat en minut innan, men ibland rycks jag våldsamt ur sömnen till den där hemska signalen. Jag ligger kvar i sängen och läser mejl m.m. på min iPod, läser några sidor i en bok och försöker vakna. Kliver upp, klär på mig, tvättar mig, sätter i mina linser.

Ungefär halv åtta brukar jag kunna slå på datorn. Där skriver jag 750 ord så fort jag kan - det går ganska fort när jag skriver på morgonen - och läser bloggar. Är jag extra trött eller omotiverad brukar jag titta in på tumblr och i sånt fall lyckas jag inte stänga av förrän kanske kvart över åtta (annars strax efter åtta). Jag packar väskan och plockar undan det jag kan. Tar med boken jag läser och går ner och äter frukost (ungefär halv nio).

Frukost: macka med te eller o'boy eller yoghurt. Jag kan inte dricka kaffe på morgonen, hur gott det än vore, eftersom jag dricker så mycket på jobbet. När jag äter läser jag min bok, och ibland, om den ligger med framsidan uppe, ledig, DN Kultur. För det är svårt att inte bläddra igenom den. Sen, tills jag måste gå till jobbet, läsa, borsta håret, hämta skor, sminka mig om jag orkar.
Sen går jag till jobbet, strax efter nio. Cyklar om jag går själv.

På jobbet har jag inga direkta rutiner. Öppna till halv tio, kaffe innan tio, lunch runt ett. På lunchen äter jag rester eller köper en vegetarisk låda (det finns så otroligt få) och läser eller pratar. Går ut en stund. Först tio minuters promenad, sen sitta ner på en parkbänk med musik och bok. Jag går nästan alltid in på biblioteket bara för att det är öppet och där och fullt av böcker. Sen tillbaka till jobbet. Kaffe igen vid tre eller fyra. Stänga klockan sex. Gå eller cykla hem.

Väl hemma äter jag middag - direkt om den är färdig. Eller så hjälper jag till att laga den eller att duka. Läser mejl och tweets som kommit under dagen. Hjälper till att ta undan maten och är klar ungefär klockan sju. Då är jag för trött för att göra annat än att sätta på datorn, läsa bloggar, tumblrs, svara på mejl, göra andra saker som jag glömmer hela tiden och redigera bilder. Tiden går alltid för fort. Jag försöker alltid stänga av den tidigare. Om jag inte har något mer att göra klockan nio kan jag titta på ett avsnitt av Dr Who. Kanske med en kopp te, för jag vill inte dricka kaffe så sent. Och det är gott att dricka något varmt även om det är varmt ute.
Sen måste jag stänga av datorn klockan tio. Lyckas för det mesta matcha slutet av ett avsnitt då. Gör mig iordning, stretchar. Läser tills jag blir trött, eller tills klockan elva. Vill alltid somna tidigare. Brukar för det mesta bli att jag släcker klockan elva.


Det här är mina rutiner just nu. Jag, allt jag är, strävar efter att hitta de här rutinerna. Och förbättra dem, förfina dem, hinna med så mycket som möjligt. Samtidigt som rutinerna infinner sig, blir jag extremt uttråkad och allt känns fruktansvärt meningslöst. Paradoxen jag är beroende av rutiner som gör mig tröttare på livet än något annat.

my racing thoughts

Mitt favoritband Jack's Mannequin har släppt en låt från deras nästa platta. Och låten är gudomlig. Den ligger helt i stil med mina favoritlåtar från deras tidigare album, så jag ser verkligen fram emot det nya albumet - People and Things. Den ligger redan på min 25 mest spelade spellista på iTunes.

(Jack's Mannequin är också dem som gjort min favoritlåt.)



Jag är så glad att det kommer ett nytt album. Det var länge sedan de släpte något nytt. Senast var 2009 med EP:n Dear Jack, som hörde till filmen med samma namn. Så länge sen... Om jag hade en Bucket List hade en sak där varit att se Jack's Mannequin live. Det måste hända.

I think I'm running short on inspiration
She's running long on borrowed time

the hunger games

En officell poster till The Hunger Games släpptes för några dagar sen, samtidigt som hemsidan öppnades. Det är inte bara en vanligt poster - det är en motion poster. Jättecoolt.
Men visst är den ganska snygg?



På hemsidan finns en countdown också.

Den är lite för stor för att kunna använda. Och efter ett tag blir ljudet lite jobbigt. Men det händer grejer!

Exciting.

lily's theme

Jag har sett Harry Potter och jag tänker blogga om den. Nån gång. Men inte idag. Jag orkar och kan inte.

Jag tycker det är lite jobbigt att jobba. Igår fick jag ångest för att behöva jobba igen. Sen kom jag till jobbet imorse och upptäckte att det inte var så farligt; kunderna vill inte göra illa mig, tiden går rätt fort, jag kan göra saker.

Men så kommer jag hem. Och inser att jag ska tillbaka till jobbet om 15 timmar. Och det blir jobbigt igen.

Jga försöker glömma bort den här världen litegranna med Harry Potter - med Lily och Snape, med hjälp av Alexandre Desplat. Med den här vackra låten från senaste scoret.



Hoppas er måndag var bra (bättre).

this & that

Jag har de senaste veckorna jobbat. Det är första gången jag jobbar heltid en längre tid. Det är inte så farligt, men tanken på att göra det för resten av mitt liv gör mig lite trött. Jag kommer antagligen inte jobba just där resten av mitt liv. Men jobba.

Det som är minst roligt med mitt jobb är att jag slutar ganska sent (är hemma ungefär halv sju) vilket gör kvällarna korta. Och det är så mycket jag vill hinna med - samtidigt som jag tvunget måste gå och lägga mig tidigt. Jag klarar mitt läsande ganska bra, främst på grund av en stenhård disiplin. Det jag saknar mest är att vara ute. Det krävs så lite. En cykletur på en öde grusväg med vacker musik i öronen, med solen i ryggen, är allt jag behöver. Har bara svårt att komma iväg.


Måste bara tipsa om världens godaste frukost/lunch/mellanmål/middag/vadsomhelst. Rostat fullkornsbröd, mosad avokado och salt & peppar. Färdig att äta.


Jag har passat huset och alltså bott själv den senaste veckan och jag älskar det för mycket. Måste man träffa andra människor? Räcker det med dem man träffar på jobbet?


Bra musik:

Will you put down your fiddle and pray
That the world has begun with the birth of the sun
And its death the very same day

Kram

eating animals

På senaste tiden har jag börjat intressera mig för vegetarianism. Men innan jag bestämde mig för något ville jag veta mer. Min främsta anledning till att bli vegetarian var att köttätande är dåligt för miljön - jag ville egentligen veta hur dåligt. Och så vidare. Så jag köpte Jonathan Safran Foers senaste bok Eating Animals. Mannen som skrev Everything is Illuminated och Extremely Loud & Incredibly Loud bytte genre till non-fiction. För att argumentera mot att äta kött. Jag var mer än intresserad.

För det första var boken så mycket mer än en faktabok - det var fortfarande Jonathan Safran Foer som skrev och det var underbart, vackert, underhållande och träffande. En av de mest intressanta sakerna han skrev är att vi inte äter djur (eating animals) utan vi också är ätande djur (eating animals). Att äta är inte bara näring. Att äta är att umgås, att berätta historier och att dela något med hundratusentals andra.

När jag började läsa trodde jag att jag hade en ganska bra koll på hur hemsk köttindustrin är. Jag trodde jag visste att djur behandlas illa - vanvårdas, misshandlas, utnyttjas.
Men jag blev konstant överraskad, äcklad och förfärad. Vad folk gör - vad insdustrier, samhällen och regeringar gör. Jag älskade inte mänskligheten särskilt mycket när jag läste.
Jag blev också introducerad till begreppet factory farms - djurfabriker på svenska. I USA består 99 procent av köttproduktionen av djurfabriker. Eftersom boken skrev för, om och i USA vet jag inte så mycket om läget i Sverige. Men jag tvivlar på att det är så mycket bättre. Att köpa kött från dessa djurfabriker är något av det värsta man kan göra. Tänk då att 99 procent av köttet kommer från dessa fabriker. Det gör det inte enkelt.

Det var inte bara skräckhistorier i boken. Det var inte bara hemska undercover filmer med skinnande av djur levande. Det var en redogörelse av köttindustrin, vad vi äter, vad det betyder, vilka alternativ det finns (inte så många) och synen på kött från olika håll. En av de mest provocernade texterna i texten var från en man som arbetade på en djurfabrik och försvarade det. Och det som provocerade så fruktansvärt var att han hade en poäng.

I slutet av allt var jag ändå ganska säker på att köttätande inte riktigt är något för mig. Det är möjligt att det går att äta kött på ett humant sett i Sverige. Men jag vågar inte riktigt chansa.

Tyvärr är jag bara människa - dessutom tonåring, osäker, tyst och bara rättfram i text. Jag bor fortfarande hemma. Jag kan inte styra över matinköp. Jag ska flytta till USA inom en snar framtid och bo hos en annan familj - där jag har ännu mindre kontroll (och det är försent att anmäla en speciell diet). Så en renodlad vegetarian dröjer det nog innan jag kan bli. Men det påpekar också Jonathan Safran Foer - vegetarianism är ovanligt svart-vitt. Är man vegetarian äter man aldrig kött. "It's a way of thinking that we would never apply to other ethical realms. (Imagine always or never lying.)"
Men om jag oftare och oftare kan välja bort kött - jag bor västvärlden, jag kan få allt jag vill, jag har världens alla möjligtheter - då tror jag att det gör skillnad. Kanske inte för världen. Men för mig och min omgivning och mitt samvete.



Jag har inte skrivit så mycket om boken i sig. Den var lång och full av fakta. Det är omöjligt att ta till sig allt och ibland var det jobbigt att läsa av den anledningen. Men jag rekommenderar den av hela hjärtat.

Här är Jonathan Safran Foer på Babel och pratar om just, Eating Animals (Äta djur på svenska).

Jag måste bara avsluta det här inlägget lite mindre seriöst. Jonathan Safran Foer är gift med Nicole Krauss - författaren av History of Love och Great House! Fatta den literära begåvningen! Och barnen! Haha. Dessutom är de tydligen grannar med Paul Auster och Siri Hustvedt (ett annat författarpar!) Anledning #8365374 att bli en författare: Chansen att gifta sig med en författere är betydligt större.

Ha det bra.