Den senaste veckan har varit rolig när det kommer till min nöjesvärld.
1. THE HUNGER GAMES HAR PREMIÄR 23 MARS 1012.
Caps var nödvändiga. Jag är löjligt exalterad. Vem kommer splea Katniss? Finnick? Gale? Prim? Och viktigast av allt PEETA?
Jag måste läsa om böckerna.
När det kommer till casten så har jag inga direkta preferenser. Det finns några skådespelare jag inte vill ha, men inga direkt jag vill ha. Jag gillar Alex Pettyfer som Peeta, men ännu bättre som en annan bokkaraktär (jag kommer dit). Däremot såg jag nu någon som förslog James Franco för Finnick - vilket jag är helt okey med.
2. City of Bones Lily Collins ska vara Clary Alex Pettyfer kanske ska vara Jace (please let it happen.)
Det är perfekt.
Men nu har de open casting call för skådespelare till Jace, så vi får se hur det blir med Jace.
Jag läste ut A Great and Terrible Beauty igår. Den var inte särskilt bra. Den handlade om Gemma som hade någon slags magi som gjorde att hon kunde se visioner och resa till en annan dimension. Och så utspelade den sig under 1895 på en engelsk privatskola. Den låter ganska bra, men den var tråkig och huvudpersonen var jättejobbig, för att inte tala om hennes kompisar. Sen fattade jag inte riktigt poängen med den.
Den andra boken jag läser, Snow Falling on Cedars, är också tråkig. Jag vill läsa en bra bok. Istället kollar jag på The Office för det är jättebra.
Jag har inga lektioner imorgon så jag ska jobba. Idag ska jag bowla och gå på zumba.
x
Det bästa med att sluta tidigt, vilket jag gör fyra av fem dagar i veckan, är att jag hinner hem medan det fortfarande är ljust. Det är fantastiskt. Jag kan faktiskt se att himlen är blå. Det känns som en lyx (och det är inte lika speciellt att se det på en helg). Jag undrar om det är för att himlen är grå större delen av vintern. Är den ens det? Blå himmel känns ovanligt.
I helgen satt jag barnvakt vilket betyder att jag fick göra mina favorithobbys: kolla på barnfilmer och rita. Vi såg Shrek 4 och Det regnar köttbullar. Synd att det var på svenska. Jag älskar den engelska casten i Shrek. Åsnan och Mästerkatten är perfekta.
När vi ritade ritade jag som vanligt natur och prinsessor (Jag vet inte varför. Jag är så tjejig. Jag ritar prinsessor, kan inte köra bil och älskar kärlekshistoier. Hej klyscha.) Jag ritade Rapunsel för jag längtar jättemycket tills Tangled har premiär. Jag har jättehöga förväntningar efter att ha lät massa roligt om den, vilket betyder att jag kommer bli besviken. Sad.
Jag har lite problem med körkortet. Jag måste ta det snart så jag kan skicka in min (färdiga) au pair ansökan. Men jag är så dålig på att köra. När jag har all tid över från skolan vill jag öva, men jag kan inte direkt övningsköra själv. Min hjärna klara inte av praktiska saker. Men jag har den att tacka för höga betyg, så jag ska inte klaga för mycket.
Eftersom det är måndag ska jag tipsa om lite musik. Denna gången från Beach House som är så härligt flimsy och vackra.
[used to be]
En fråga: vem är bäst. Oscar Linnros eller Daniel Adams-Ray? (Jag vet att det inte är en tävling.) Jag tror jag tycker Oscar Linnros men det är för att jag hört mer av honom tror jag. Och för jag härstammar från Sundbyberg.
Nu ska jag laga mat. När jag är hemma själv står jag jättemycket i köket och bakar och lagar mat och städar. Jag ser en framtid som hemmafru (eller au pair!) Det blir en av mina favoriträtter, Spaghetti Carbonara. Fast låtsas-carbonara utan ägg och äcklig ost.
x
Jag förstår inte riktigt. Gäller de nya stjärntecknen alla? I sånt fall är jag jungfru nu. Jag känner mig så lojal mot Vågen. Fast jag läste om jungfrun och jag passar ganska bra där... Men i sånt fall kan jag inte längre skyllda på att jag är Våg när jag har beslutsångest.
Fast det är säkert inte sant ändå, inte enligt honom. Jag är våg våg våg.
Inte för att det spelar så stor roll. Men jag älskar paniken detta skapar på facebook (och uppenbarligen på bloggen).
Apropå stjärntecken var månen fantastisk och underbar i onsdags. Jag såg den när jag körde halkbanan och det gjorde mig av någon anledning lugnare. Jag älskar månen och varje gång jag ser den känns det som om den är något levande. Det låter jättekonstigt. Jag önskar jag kunde fota den, men den är så långt borta.
Jag är tvungen att använda Photobucket iställer för flickr för mina bilder, eftersom det tydligen är limited med plats för bilder... Och Photobucket är jättejobbigt. Jag vill ha flickr.
x
Jag har kommit av mig lite med bloggandet. Jag läser massa bloggar som visar så vackra bilder och roliga inlägg och välskrivna texter och jag får prestationsångest.
Nåväl. Jag har tre saker.
1. The Princess Bride
The Princess Bride är en bok skriven av William Goldman, som handlar om prinsessan Buttercup (älskar namnet) som blir bortförd av tre "skurkar" och det som händer efter, ungefär. Den innehåller prinsar, tortyr, kungar, vita hästar, jättar, eldträsk, jätteråttor, fäktare, prinsessträning, mirakelmän, hjältar, äkta kärlek och stormningar av slott. Jag ska tillägga att den inte är helt seriös (därav namnet Buttercup - eller ännu bättre: Prins Humperdinck). Den är lite av en parodi på sagor och den är sjukt rolig.
Men något som är nästan roligare är förorden. William Goldman ska enligt sig själv egentligen skriva en sammadragning av S. Morgensterns saga The Princess Bride. Och han har hittat på en hel massa bakgrund, anledningar att skriva en sammandragning av boken och omständigheter runt det (inluderat stämningar och Stephen King). Det är svårt att förklara. Men jag var tvungen att googla för att verkligen förstå att det är William Goldman som skrev boken, och inte S. Morgenstern.
Boken är fantastisk. Gillar man ironiska böcker, roliga, glada böcker är den oerhört underhållande. Karaktärerna är fantastiska - jätten Fezzik, fäktaren Inigo Montoya ("My name is Inigo Montoya, you killed my father, prepare to die!" ), hjälten Wesley, skurken Humperdinck.
Jag ska kolla på filmen också. Den är lite mer känd och förhoppningsvis lika rolig.
2. Igår körde jag rikstvåan, halkbana. Vilket betyder att det är fritt fram att ta körkort. Det var allt jag hade att säga om det.
3. Jag kommer inte på något tredje... Det enda jag kommer att tänka på är att Chris Colfer vann en Golden Globe. Han är underbar. Det är Andrew Garfield också.
Jag hade tänkt skriva lite mer, men dagen är för kort. Njut av denna vackra sång. (Jag bestämde förresten igår att Paul McCartney är min favorit-beatle. Vilken är din? Vet du ens?)
Det har gått lite lång tid, men jag tänker skriva vad jag tycker om The Book Thief ändå. För det var en fantastisk bok och det vill jag att alla ska veta (fast jag tror de flesta vet det; det känns som om alla redan läst boken). I alla fall i bokbloggosfären (jag hittade precis på det ordet. Det inkluderar bloggar, tumblr och allt annat bloggliknande, som handlar det minsta om böcker.)
Först ska jag säga att jag ogillar starkt böcker och filmer och liknande från Andra Världskriget. Ogillar kanske är fel ord - jag gillar inte att läsa/se på dem. Det har något att göra med att det är för hemskt och sant för mig. Men The Book Thief handlar om böcker, så jag ville läsa den ändå. Och den var inte som andra filmer/böcker jag sett/läst ur den genren. Den fokuserade inte på det hemska, utan på det bra. Det gjorde det uthärdligt.
Jag hade också väldigt höga förväntningar på boken. Väldigt höga. Inte bra. Det gjorde att början av boken inte var jättebra. Jag förväntade mig något mer, eller något annat. (Jag har haft för höga förväntningar på böcker i allmänhet på sistone. Tråkigt, för böckerna blir alltid en besvikelse.) Men den blev bättre och bättre, och eftersom den började bra slutade den fantastiskt.
Jag gillade verkligen hur Markus Zusak behandlade språket. Han skrev inte som vanligt. Inte "hon skrek efter honom" utan snarare "Hon kastade ut orden och de träffade honom på axeln så han nästan ramlade av kraftem". Jättebra exempel (jag hittade på det). Men han skrev på ett så annorlunda sätt och det är roligt. Jag letar alltid efter nya sätt att säga en helt vanlig mening, när jag läser böcker. Och han hade många sådana sätt.
Det jag älskade med boken: Rudy Steiner. Liesel, Death, "The Standover Man", ibland Max, Hans och Rosa, böckerna, orden och färgerna. Speciellt Rudy. Jag var förstörd i slutet, eller efter halva boken (eller början?) på grund av honom. Jag ville skrika till Liesel "JUST KISS HIM ALREADY!" Om det är något jag älskar så är det goda människor. Snälla, generösa, genuint goda människor. Bread-givers.
Och boken lyckades få tyska att bli ett vackert språk. Who knew? Jag älskar det.
Det bästa citatet var av Döden, på slutet. Jag vet inte ens varför det fastnar. Men det är perfekt.
I wanted to explain that I am constantly overestimating and underestimating the human race - that rarely do I ever simply estimate it.
Jag gillar också "The day was gray, the color of Europe". För att det är så sant.
Nu är jag helt enkelt beredd att hålla mer resten av världen: The Book Thief är fantastisk. Jag vill äga den så jag kan läsa om den. Och spara de vackra orden.
Över till en helt annan sak: jag är i stort sett klar med min au pair ansökan. Jag ska lägga in några fler bilder och mitt brev - sen är jag klar! Läskigt.
x
Posten kom lägligt nog med min Glee DVD-box idag. Jag slutade tolv och hade inget planer efter (förutom läxor kanske). Jag älskar Glee. Jag vet inte varför jag måste poäntera det om och om igen. Jag älskar att jag kunde köpa DVD-boxen för bara 99 kronor.
Tankar om de första avsnitten.
- Jag tror det är omöjligt för Finn att bli dummare. Det är rätt kul.
- Rachel är, som vanligt, nuts (jag älskar henne ändå)
- De var inte lika snygga i början. Haha. Viktigt!
Jag ska skriva lite om The Book Thief också. Men det får bli någon annan gång tror jag.
x
Idag var det nästan vår. Om definitionen av vår är snö som smälter, plusgrader, frisk luft, hala vägar och solsken, då var det vår. Och jag mindes hur mycket jag älskar våren. Det är väl det bästa med vinter, när den tar slut. Den är nog inte slut än, men jag fick smaka på det i alla fall. Slutet av vintern.
Vårväder ger mig energi. Jag hade kunnat gå flera mil. Jag ville flyga iväg någonstans. Jag ville se allt. Vårväder ger mig wanderlust. Jag gick till gymmet istället och jag har gjort klart min mattepresentation och mitt au pair-brev. Skola imorgon igen. Början på sista terminen, början på slutet. Just nu känns det inte hemskt att börja skolan. Det är så jag mäter världen. Hur hemskt den känns. Idag är en bra dag för det känns inte hemskt att börja skolan, att bli au pair, att det är kväll redan.
Jag fortsätter med bilder. Det är det enda jag kan göra just nu. Ta bilder och lägga upp dem på bloggen. Jag kan inte skriva eller göra alla saker jag måste göra som att avsluta mitt au pair-brev, göra klart matteredovisningen och sätta upp håret. Jag kan ta bilder och dricka kaffe och läsa en bok.
[Det här är de olästa böcker jag äger. Idén härifrån. Inte så farligt många.]
It's a white world.
Jag läser The Book Thief som hela världen verkar älska - det bästa är att det är en skoluppgift att läsa den. Jag tycker också om den, men jag har inte fastnat så mycket. Det är förresten den tredje "historiska" romanen jag läser på lovet.
Det bästa med The Book Thief är Rudy. Och jag hatar hatar hatar hur det slutar för honom. Jag hatar att Döden spoilat det slutet för mig så jag kan inte ens hoppas.
[Vi försökte tända en sån här lykta på nyår. Ett träd började nästan brinna. Den här lyktan skickade vi upp två dagar efter. Den landade brinnande på grannens tomt. Jag tror de fungerar bäst på öppna platser.]
[Original artwork av moi]
"You don't take a photograph. You ask, quietly, to borrow it."
Eftersom jag missade att lägga upp musik igår gör jag det idag istället. Ahem. Jag var på intervju för att åka som Au Pair nästa år... Eller första var jag på Stockholms Statsbibliotek, sen var jag på intervju och sen gick jag till min favoritbokhandel., Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Den är jättestor, det är därför jag gillar den. De hade slut på moleskin-anteckningsblock. Jag vill köpa ett för de är snygga och tunna och tar liten plats.
Intervjun gick bra, tror jag. Vi pratade om lite allt möjligt så den delen gick bra, men jag vet inte. Hon kanske fick ett jättedåligt intryck av mig. Det jag har kvar av ansökan är:
- Sista referensen
- Brev till värdfamiljen
- Ta körkort
- Profilbild,
av vilka det sista är det svåraste.
Låten jag tänkte posta är Samson av Regina Spektor. Jag antar att jag är sist i världen att upptäcka Regina Spektor, men bättre sent än aldrig. The Call, som är med i Prince Caspian är också jättebra, men Samson är sjukt vacker. Jag läste en smart analys av texten och det gjorde den ännu bättre. Jag älskar bibelreferenser.
Jag läste ut Paper Towns av John Green. Jag orkar inte skriva någon recension. Den var bra, mycket bättre än Looking For Alaska, men väldigt lik. Tjejerna i böckerna är så lika varandra. Boken gjorde mig sugen på att åka på roadtrip. Och läsa poesi.
Hejsan första söndagen i år. Och första blogginlägget i år. Det är ungerfär lika långt som en kort novell. Sorry.
1. Despicable Me
Kan vi alla bara hålla med om att den film är fantastisk? Och jätterolig. Och bäst. Lätt den bästa filmen jag sett i år. Haha, tråkigt va? Allvarligt talat, så var den så bra att det är en av mina favoritbarnfilmer. Det säger något för barnfilmer är nog den bästa sortens filmer.
Gru och the minions och barnen var helt perfekta. Speciellt Agnes ("He's so fluffy I'm gonna DIE")
Agnes: Will you read us a bedtime story?
Gru: No.
Agnes: Pretty please?
Gru: The physical appearance of the please makes no difference.
[0.59 och 2.14]
Okey. Det räcker med fangirling. Över till något mer vuxet.
2. A Tale of Two Cities
En bok skriven av Charles Dickens. Den utspelar sig före, under och efter Franska Revolutionen i två städer, (spoiler alert!) London och Paris. (det var ingen riktigt spoiler.)
De första tre fjärdedelarna (ungefär) var inte alls särskilt bra. Om det var för att jag ALDRIG slutar läsa en bok mitt i, skulle jag ha gjort det. För den var jobbig att läsa, ganska tråkig och det hände inget intressant. Jag fattade inte alltför mycket heller. Jag trodde av någon anledning att det skulle vara en kärlekshistoria och det var det inte direkt, så den var svår att komma in i.
Men sen. Gode Gud. Efter ungeför tre fjärdedelar blev boken så sjukt bra och nu är boken en av mina favoritböcker. SÅ bra var den. Det är därför jag aldrig inte läser ut den bok. Tänk om man missar ett fantastiskt slut?
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hur mycket jag älskar en av karaktärerna (Sydney Carton) och varför, men det skulle vara att förstöra boken. Boken var sådan att den började på ungefär tio olika platser och de vävdes sedan ihop i slutet. Och det var det som gjorde att början var mindre bra och slutet var mer än bra.
Och än en gång är det en historia som gör att jag hatar de franska revolutionärerna. I den här historian tycker jag i alla fall inte särskilt mycket om aristokraterna, vilket jag gör i Marie Antoinette (jag älskar den filmen). Det känns som om revolutionärerna ska vara "de goda", eller i alla fall de man ska heja på, men de är hemska.
Jag har i alla fall blivit mer intresserad av Charles Dickens (av den här boken och av A Christmas Carol) så jag ska nog försöka mig på några fler av hans böcker. Men kanske på svenska. Det var lite för mycket på engelska.
3. Jag läser just nu Paper Towns av John Green. Jag tycker inte om den särskilt mycket mer än Looking for Alaska, tyvärr. Men jag hittade ett citat av honom på datorn som jag glömt bort (jag har sparat citat överallt. jag borde samla dem på ett ställe). Jag älskar det. Och jag älskar att jag älskar ett citat om citat.
"Maybe our favorite quotations say more about us than about the stories and people we're quoting."
Jag samlar på citat.
4. Jag klippte mig och färgade håret idag! Det blev mycket mörkare än jag tänkt mig, men det gör inget. Det blev bra ändå. Medan jag satt där och färgade håret bestämde jag mig för att nästa gång jag färgar håret ska det vara blont för jag vill vara blond i sommar och när jag tar studenten.
5. Nyår var roligt. Jag var med trevliga människor och jag tror inte jag sa så mycket men det var kul. Och jag har massor av löften som är mer som mål men jag tänker inte skriva dem här. Jag kom bara att tänka på att nästa år kommer mitt liv se annorlunda ut. Tidigare har det alltid varit: jag kommer bo kvar här och jag kommer fortfarande gå i samma skola och mitt liv kommer i stort sett vara detsamma. Men inte nästa år. För då är skolan slut och på ett sätt eller ett annat kommer det bli annorlunda. Och jag ser fram emot det. Jag gillar förändring.
Hoppas du haft en bra helg och nyår. Gott nytt 2011.
