Jag har en dålig dag. Det var inte en dålig dag, det var en bra dag. Vackert väder, kort skoldag, god skolmat (haha), något att göra. Men så kommer det över mig helt plötsligt och jag blir bara så låg. Jag hatar att vara tonåring/jag/här/allt just nu.

Hur blir jag glad igen? Jag brukar påminna mig själv att musik, speciellt från Owl City, gör mig glad. För Owl City är glad musik, och även när den är "sorglig" är den vacker och det gör mig glad. Jag älskar skönhet.

När jag är låg brukar jag också gilla att skriva, emo-style. Jag antar att jag får utlopp för min skrivlust nu (?)

Och bli jag inte glad kan jag alltid läsa en bok, för då blir problemen inte mina utan jag lever i någon annans problem.

Ofta är pengar en stor del av mina problem - jag är urfattig. Idag var jag i stan och gick in på Akademibokhandeln (dumt!). Jag var inte i kanske 15 minuter, på en avdelning (YA på engelska). Jag hann se säkert 10 böcker jag vill läsa NU. Och jag hade inte råd att köpa en enda. Sad. kan vara därför jag är/blev ledsen.


Back to being happy;

Vanilla Twilight


Hot Air Baloon


The Technicolor Phase


Och den bästa, fastän det är fel tid på året.

The Christmas Song


"So bored to death you held your breath
And I tried not to yawn.
You made my frown turn upside down
And now my worries are gone."

i said too much again

1. För två år sen flyttade jag. Jag älskar att flytta. Antagligen för att jag inte behöver göra något jobb. Jag får ett nytt rum, jag får rensa grejjer, slänga och packa upp. Jag gillar sånt av någon anledning. Det är så nytt.

2. Kan ni fatta av vi går ifrån det här....

...till det här? Underbart.

Imorgon är det Valborg vilket betyder....

3. Att det är bara 26 dagar tills jag åker till London. Och ser John Mayer. Live.

Älska min min här (väldigt blasé). Och att det inte alls ser ut att vara London.

That's more like it.

4. Apropå London; imorgon ska jag spela Hamlet. Jag ska vara Hamlet.

"To what base uses we may return, Horatio"

5. Igår såg jag Mulan. På engelska. Jag har sett den nån gång när jag var liten, men kom inte ihåg något. Det absolut bästa med den engelska versionen är att Eddie Murphy gör rösten till Muchu. Han gör också rösten till Åsnan i Shrek. Och jag älskar det. Underbart.

"Ooh, I think my bunny slippers just ran for cover. Come on, scare me, girl!"

Och låten "Reflection" såklart. (Inte Christina Aguileras version, utan filmversionen!)

xo

the rest is still unwritten

Vem visste att barn var så talangfulla? (Um, Audrina-kollar-upp-hela-tiden? Win!)

when the lights go out

Jag har prov idag. Hoppas det går bra...

do not take this seriously

En ny trailer har kommit ut för Avatar: The Last Airbender. Och jag bryr mig faktiskt mer om det än den nya Eclipse trailern. Tråkigt men sant. Eller, jag vet inte om det är tråkigt egentligen, det är bara lite sorgligt att Twilight inte är lika spännande som det var för ett halvår sen. Då var nya trailers till New Moon det bästa som kunde hända på en dag.

Anywho, jag ska inte skriva om Twilight. Jag ska skriva om Avatar: The Last Airbender (vilket är så mycket coolare. Ahem.). Det har jag längtat efter hur länge som helst. För TLA (akronym för att göra det hela enklare) är det bästa tecknade jag sett på TV. Kanske det bästa jag sett överhuvudtaget.

Det började faktiskt med Twilight. Jackson Rathbone spelar en av huvudrollerna i TLA filmen, som kommer ut i sommar. Och i min Twilight-besatthet snubblade jag helt naturligt över en trailer och bilder från filmen. Den såg intressant ut. Fantasy och CGI och lite kärlek, helt min stil. Ju mer jag kollade ju mer intresserad blev jag, speciellt av den där lilla killen med en pil på huvudet som verkade så "otherwordly". Jag frågade mina yngre syskon om dem sett det, den tecknade serien filmen tydligen var baserad på. Dem hade sett lite och "tyckte väl det var bra.." Lite för svävande för mig. Jag bestämde mig för att kolla in det, jag vet egentligen inte varför. Kanske för att någon bestämde sig för att göra en big-screen-movie på en tecknad Nickelodeon serie. Och det var lite annorlunda. Jag laddade ner första säsongen för att kolla in det.

Och jag var fast.

Seriöst. Det var så effing bra. Det är så effing bra. Det är roligt, varje avsnitt får mig att skratta högt. Det har karaktärer som faktiskt har en personlighet, inte bara ändras efter det som händer, men som ändå växer mer tiden. Det har en kontinuitet som jag inte ofta ser i TV-serier, ännu mindre tecknade TV-serier. Det har en handling.

Så den senaste månaden har jag kollat igenom hela serien. Jag har halva säsong tre kvar, sen är det slut. Hur ska jag överleva? Jag får kolla om det. Jag älskar karaktärerna; speciellt Sokka och Zuko (det är många liknande namn i den; Sokka, Zuko, Suki). Sokka är den roligaste människan i världen och Zuko är... svårt att förklara. Han är fienden som blir "god", eller nåt. Han är mänsklig? Och, om han inte varit tecknas skulle han vara snygg. Ibland är jag ledsen att serien är tecknad, för om den var verklig skulle Sokka och Zuko säkert vara snygga (fast nu finns det ju en "verklig" film... Kommer till den sen.). Aang är jätterolig och jag gillar verkligen Katara, Zukos morbror Iroh (?) och Toph.

Awesome serie helt enkelt. Och nu kommer en film :D

Jag tycker rollbesättningen är bra. Dem är lika. Men Aang verkar mycket allvarligare, "otherwordly" snarare än rolig som han är i serien. Det gör inget.

[Aang]

[Katara]

[Sokka, my man]

[Zuko]

[När jag googlade fram bilderna fann jag en del disturbing "fanart". Just sayin'.]

Senaste avsnittet jag såg var så bra. Jag gillar Zuko mer och mer. Jag gillar inte hans "flickvän". Meh.

Ja. Jag blir lätt besatt. Och jag är uttråkad nu.

girlfriend in a coma

Idag läste jag ut If I Stay. Den var bra. Emellanåt jättebra. Men på slutet var det ändå något som fattades. Jag tycker om böcker som är "sorgliga". Böcker om döden. Jag kan inte låta bli att jämföra If I Stay med The Lovely Bones (som för övrigt är jättebra, en av mina favoritböcker. Den är så sorglig och lycklig på samma gång. Lite melankolisk, som är min favoritkänsla just nu. Heh.). I båda får man se världen ifrån den "dödas" perspektiv, och hur hon ser sin familj hantera sorgen. Och det finns den där blandningen av nutid och dåtid, hoppen mellan tidpunkter i hennes liv. Jag tycker om det sättet att skriva, fast jag tycker det var bättre gjort i The Lovely Bones. Då var det lite mer slumpmässigt. I If I Stay var det så... - motsatsen till slumpmässigt? Förutbestämt? Whatev's. Kapitlen var uppbyggda på samma sätt och det blev tråkigt i längden. Men en vacker bok, och som den sucker jag är för romantik gillade jag verkligen den delen av boken. Betyg: 4/5

Jag hittade en spellista med alla bokens låtar här. Och tydligen kommer det ut en uppföljare nästa vår! Den heter Where She Went och är skriven ur Adams perspektiv. Och jag tror nästan den är ännu sorgligare. Speciellt eftersom författaren skrev på sina FAQ att hon knappt lyssnade på musik när hon skrev den boken, alls. En tyst bok. Det låter jättebra. Jag älskar sorgliga böcker.


Just nu (alltid) gillar jag Jimmy Eat World väldigt mycket. Jag har hela deras diskografi på iPoden. Soundet är underbart. Men jag kommer alltid tillbaka till Chase This Light - låten alltså, även om albumet är deras bästa, tycket jag. Chase This Light är en av mina favoritlåtar någonsin.



Det var det. Ha en bra lördag!

Me, myself and time

Jag har startat en blogg för att jag saknar det. Haha! Så för att börja tänkte jag sno en lista från en söt bloggare jag följer. Det kan bli kul. Jag har översatt den från engelska så det blir vad det blir.

Hej. Jag är Johanna
[Bild på mig. Ahem.]


När jag har en dålig dag är min bästa "comfort food"...
[Klyschigt va?]


Min favoritmat är...
[Frukost. Dygnet runt.]


Jag klarar mig inte mer än en eller två dagar utan...

[En bra bok.]

Just nu är jag besatt av...
[No shame. Det. Är. Bäst.]

Annars tycker jag om...
[Böcker]
[Sommaren]
[Musik; John Mayer, All Time Low & Demi Lovato]
[Solnedgångar]
[Pasta]
['Glee' och 'Sonny With a Chance']
[Skönhet]
[Att skriva]


Ja. Just det.



"Peace out, suckahs!"