we can go wherever we please

30 augusti 2010

Jag har läst fler recensioner av Mockingjay än jag någonsin läst tidigare. Jag tycker ofta recensioner är jobbiga eftersom det tar så lång tid att faktiskt skriva om boken när de måste beskriva den och vad den handlar om. Jag orkade mig igneom flera stycken för jag är starved.

Den bästa är fortfarande en av de första jag läste, som egentligen inte är en recension: http://bracken.livejournal.com/194248.html#cutid1


Det är jätteskönt att kunna vara på internet utan att vara rädd för spoilers.

the mockingjay post - SPOILERS!

29 augusti 2010

Igår läste jag ut Mockingjay. Jag har behövt hela dagen på att smälta den, gå igenom en lätt depression, vakna och återgå till normal. Nu tänkte jag skriva om den. Mest för att jag behöver skriva av mig. Jag kan skriva (prata) hur länge som helst om den här boken. Det är som terapi. Dessutom är det jätteroligt att läsa senare. Jag skrev i min gamla blogg om när jag läste The Hunger Games. Amazing. (bloggen är stängd och jag kommer aldrig att öppna den för den är så löjlig, privat och tråkig.) På den tiden gillade jag Twilight mer. Foolish girl.

Som jag ofta blir när jag läser ut den bra bok, eller en bok jag läst i ett streck, var jag helt slut när jag läste ut den. I morse var jag halvt död. Det kan ha att göra med att jag knappt sov något. (irriterande: jag bestämde mig för att idag kunde jag sova hur länge jag vill, inte skynda mig upp, första gången på veckor. och så vaknar jag halv sju.)
Det här inlägget är bara ett långt ramble. Med...

Spoilers!
(allvarligt. jag förstör boken för den som inte läst den. har du inte gjort det, sluta läsa, börja med boken, eller börja med The Hunger Games NU.)

Mockingjay Cover


Den var hemsk. Så mycket mörkare än de andra i serien. Som om det var möjligt. Mot slutet av boken kändes Katniss helt förstörd. Men jag älskar henne. Hon är den smartaste och häftigaste huvudpersonen i någon bok jag läst. Det var hemskt att läsa allt hon var med om. Men hon gav inte upp. Hon fortsatte kämpa.

Innan jag började läsa, i ett helt år, har jag funderat och kommit fram till vad det värsta som kunde hända var. Som att Peeta skulle bli torterad och dö. Att Katniss dör. Fast på något sätt lyckades Suzanne Collins komma på något ännu värre. Starkt gjort. Att Peeta glömmer Katniss och hur han älskade henne. Då försvann Peeta. Och jag ville sluta läsa. När Katniss gav upp honom ville jag sluta läsa igen.

Det som var sämre med boken var
att Peeta knappt var där. Och när han var där var han inte ens där. Jag saknade honom.
att det var så mycket krig. Det blev nästan tröttsamt. Men egentligen var inte det dåligt. Det var verkligt.

Jag tror jag aldrig har gråtit med över en bok. Herregud. Den var hemsk, som sagt. Så många dog. Finnick! Min favorit. När allt lösts sig med honom och Annie. Han var så ensam, ledsen och förvirrad utan Annie. Men när Annie kom - det var en av mina favoritdelar i boken. Finnick och Annie. När han dog fattade jag inte det. Jag läste om det flera gånger. Det är inte sant.
Och Prim. Äntligen fick man lära känna henne. Systern som har spelat så stor roll för Katniss. Och så fick hon det slutet. Någonstans där blev det för mycket. Bara av att tänka på det vill jag gråta.. Jag är väldigt känslosam just nu.
Jag gillade aldrig Gale speciellt mycket, för jag tyckte inte man kände honom. Men precis som med Prim lärde man känna honom. Jag blev lättad. För jag gillade honom inte så mycket. Och han kunde klara sig utan Katniss. När han stängde berget i District 2 blev det för mycket.
Jag gillade så många karaktärer. Boggs, som verkligen var på Katniss sida, dog. Haymitch, som var familj för Katniss och Peeta.. Och Johanna! Hon utvecklades från att vara en bitch till att förtjäna att vara det.

Hur det löste sig med Snow och Coin tycker jag var bra. Jag tror Katniss sa ja till ännu ett Hungerspel för att kunna döda Coin. Och Haymitch var på hennes sida. Däremot, när jag läste det första gången ville jag slå ihjäl henne. Men, lita alltid på Katniss. Det löste sig så enkelt.

För mig var slutet PERFEKT. Det finns inget annat sätt att beskriva det. Resten av boken var mindre bra på vissa ställen, hemsk, kanske tråkig, men slutet helt enkelt perfekt. Hur Peeta och Katniss växte ihop, hur allt lugnade ner sig, hur Katniss långsamt blev hel. Hur hon fick sin familj, sitt lugna liv och sin välförtjänta lycka. Och det sista stycket, speciellt den sista meningen, var det bästa slutet jag någonsin läst (möjligtvis en överdrift. fast bara kanske.).
"On bad mornings, it feels impossible to take pleasure in anything because I'm afraid it could be taken away. That's when I make a list in my head of every act of goodness I've seen someone do. It's like a game. Repetitive. Even a little tedious after more than twenty years.
But there are much worse games to play."
Jag får chills av att läsa det.

Det här inlägget har ingen ordning alls. Jag håller på att läsa om boken. Jag kanske kan skriva en vettig recension sen? Tveksamt.
Böckerna är slut! Slut slut slut.

lah lah lah

BRUKAR DU:
Titta på dig själv i spegeln: Ja
Gnälla: Jag försöker undvika det, men jag tror jag gnäller.
Skrika: Nej.
Sova: Ja(?)
Ha ångest: Ja, då och då (nu)
Skada dig själv med flit: Nej. Jag är livrädd för smärta.
Ta mediciner du inte borde ta: Nej
Vilja dö: Nja. Bara inte vara.
Drömma mardrömmar: Nej.
Drömma sexdrömmar: Haha, nej, i sånt fall minns jag dem inte.
Ta droger: Nej
Försöka vara annorlunda: Nej :(
Klä dig i svart: Ja
Gå till kyrkan: Nej.
Gå i skolan: Yes.
Röka: Nej
Ha sex: Nej
Ljuga: Nä.
Hata folk: Inte ofta.
Lita på folk: Tror det.

VEM:
Saknar du:
Vore det knäppt att säga Peeta?
Vill du döda: Ingen.
Rörde dig sist: Jag tror min mamma vid middagen.
Vill du slå: Ingen.
Kramade du sist: Amira
Vill du prata med: Vem som helst som har läst Mockingjay.
Skrek du på sist: Ingen aning.
Vill du vara som: Katniss
Sårade dig sist: Jag själv kanske.
Gjorde dig riktigt glad senast: Posten, som sa att min bok kommit.
Fick du sms från senast: Lina
Ringde dig senast: Lina
Är snyggast på jorden: Holy moly. INGEN ANING.

HAR DU:
För många vänner:
Nej
Förföljelsemani: Nej
Tvångstankar: Nej, inga allvarliga.
Någon annan psykisk sjukdom: Nej. Ibland önskar jag det. Vore kul.
Någon fysisk sjukdom: Nej
Någon skada: Ett gammalt skärsår på fingret.
Färgat håret: Tonat rödblont.
Brutit några ben: Benet en gång i tiden.
Några piercings: Öronen
Egen dator: Inte direkt.
Bra självförtroende: Nej
Sagt jag älskar dig till någon idag: Peeta? Jag pratar med böcker, ja.
Bjudit ut någon: Nej.
Varit kär: Tror icke det.
Dumpat någon: Nej
Stulit någonting: Ehm, ja.
Lämnat landet: Yes
Tuttat eld på nått: Nej
Gjort något olagligt: Ja


HUR:

Går du: Vet inte
Svarar du i telefonen: "Hej?"
Fördriver du tiden: Läsa, gå, fantisera, lyssna på musik.
Mycket pengar har du: Vet inte exakt. Inte alltför mycket.
Tjänar du pengar: Nej
Ofta diskar du: En gång i veckan kanske.
Ofta städar du: För sällan.
Många stör du dig på: Ett par tre stycken.
Ofta träffar du din familj: Varje dag

TROR DU:

Att du kommer bli något: Säkert gammal.
På gud: Ja
På rymdvarelser: Inte "rymdvarelser", men på liv i universum, ja.
Att folk tycker om dig: Det finns väl någon antar jag.
På ett liv efter detta: Ja
Att fiskar kan tänka: Nja. Mest instinkter.
Att du kommer leva länge: Säkert.

Sådär. Nu har jag slösat en halvtimme på det här.

i'm busy busy busy

silent, moving

25 augusti 2010

London 238

London 255

London 236


“Dear God, make me a bird so I can fly far, far, far away from here.”
— Forrest Gump

sing me to sleep

24 augusti 2010

Jag är så rastlös och spänd för jag väntar och väntar på att få min bok, Mockingjay. Den kommer aldrig. Igår och i söndags och idag har jag varit överhypad hemma. Skolan började i måndags, dock, och det distraherar lite; det kan bli intressant med religion, historia och geografi; matte är fortfarande tråkigt men snart över och vi har sovmorgon hela veckan. Men tänk om jag får boken försent? Hela internet är fullspäckat med spoilers och jag hatar spoilers.

Jag borde vara tacksam. För när jag får boken kommer jag läsa ut den för fort och då är allt över. Det är oftast bäst innan, eller i mitten. För när det är slut är det slut. När jag läste ut sista
Harry Potter boken första gången tyckte jag att det var onödigt att leva mer. När jag läste ut sista Anne på Grönkulla boken kändes det som om mina bästa vänner dött. Jag blir lätt deprimerad när jag läser ut böcker jag älskar.

Jag tänkte gå ut nu, det är ganska vackert väder och snart är det för mörkt för att gå ut på kvällen. Jag skar upp mitt finger idag; även om det inte gjorde så ont är det väldigt
obehagligt. Jag gillar inte att vara fysiskt trasig.

Jag vill läsa boken nu. För vad händer med Peeta?


Vet ni vad som stressar mig ännu mer? När min dator är såhär långsam.

The Hunger Games Fire Photo Sparks

the end of the summer

22 augusti 2010

Imorgon börjar skolan igen. Vilket betyder att sommarlovet är slut (ibland är min logik häpnadsväckande). Jag tänkte vara ambitiös och göra ett sommarlovs-inlägg. Alltså lista sommarens bästa böcker/filmer.

Jag börjar med böcker. Jag har läst 21 böcker. Jag tror inte jag ska lista dem här (alla finns på min Goodreads). Jag tänkte lista mina tre favoriter.

Shiver


Svanflykten


The Perks of Being a Wallflower

Ironiskt nog är Shiver den bok jag läste först i somras och The Perks of Being a Wallflower den senaste boken. TPoBaW (lång titel) är en av de bästa böcker jag läst. Det var nästan läskigt hur exakt den beskriver hur jag känner. Jag undrar också om det verkligen finns killar som Charlie ute i världen? Varför har jag aldrig träffat dem?

Sen kommer filmer. Jag har inte sett så många bra filmer, men hittade de tre jag gillade bäst när jag såg dem.

Eclipse

Inception

Diary of a Wimpy Kid


(jag hade tänkt göra musik, men det blev för svårt.)


Det var det. Just nu gör det inte så mycket att skolan börjar imorgon, fastän vårt schema är jättedåligt och jag blir trött av att bara tänka på rutiner; kliva upp, gå till skolan, läxor, se nån tv-serie, sova. För dagen efter skolan börjar kommer Mockingjay ut. Det är vad jag bryr mig om. Det är skönt att inte bry sig om verkliga saker. Livet är inte lika tråkigt.

Jag läser om Catching Fire och även fast jag vet vad som komemr hända är jag jättenervös (kanske just därför?). Dessutom känner jag mig lätt schitzofren för Katniss kan verkligen inte välja. Inte för att det spelar roll.

AJ 007

Jag har inskaffat ett caméhalsband! Hemmagjort kanske, men det funkar.
AJ 003

P5310531


Förresten. Hur creepy är det här; jag läste ett tweet där det stod ungefär "perfekt fredagsmusik; The Smith - Half a Person" från några dagar sen (fredags antagligen). Eftersom jag satt och lyssnade på The Smiths på Spotify just då tänkte jag se om jag hade hört den låten. Och så var det just den låten som spelades.
Glad höst, eveybody...

my top 3 opening credits

21 augusti 2010

True Blood

How I Met Your Mother

The Office


Nu vill jag kolla på The Office!

5 things on a friday...

20 augusti 2010

1. Jag färgade håret igår. Äntligen. Det blev rödorangeblont. Färgen är fin, jag kan tänka mig att den är ännu bättre i solsken, som koppar. Men jag vet inte om jag passar i den. Färgen skär sig nästan med min hudfärg. Färgen kommer inte hålla så länge ändå.

2. The Short Second Life of Bree Tanner
Jag läste ut den för någon vecka sedan. Den var kort vilket var skönt. Den var bra. Inte så bra som de andra, inte lika fängslande, men mot slutet av boken blev jag lite ledsen. Jag visste hela tiden hur den skulle sluta och efter ett tag började det spela roll. Den var bra och den gick snabbt att läsa.

3. Journey to the River Sea
Av författaren till Svanens flykt, som jag älskar. Den här var inte lika bra, men rolig och lättläst. Huvudpersonerna var lite yngre. Den utspelade sig på samma ställe som Svanens flykt, i Manaus vid Amazonfloden, i början av 1900-talet. Den var rolig och smart och vacker.

4. Första goda nyheten om vårat nya schema; idrotten är bara 65 minuter.

5. Jag bakade muffins idag. När jag inte har något att göra direkt bakar jag muffins. Jag försöker hitta ett perfekt recept. Än så länge finns det bara ett muffinsrecept jag verkligen gillar och det är kryddmuffins. Idag gjorde jag marshmallowmuffins med kaffeglasyr. De var okey. Men man kände inte smaken av marshmallows och de fick lite konstig konsistens.

Muffins2

Muffins1

Om jag skrev på engelska skulle jag säga "I feel funny". Det fungerar inte riktigt på svenska. Jag känner mig konstig och lite ledsen. Jag läser The Perks of Being a Wallflower och jag älskar den. Det är otroligt hur väl jag känner igen mig. Vissa saker känns det som om jag skulle kunna skriva när jag känner så.

we descended down the stair case

19 augusti 2010

Jag spenderade en natt på hotellet i Gimo Herrgård med mamma. Det var dåligt väder så vi kunde inte göra så mycket där. Vi gick en promenad och cyklade lite. Vi åt. Förvånansvärt nog gillade jag middagen. Jag tycker inte överdrivet mycket om mat, speciellt lagad mat. Jag tog det kocken rekommenderade till huvudrätt och mamma tog det kocken rekommenderade till efterrätt. Båda var rätter servitrisen tillagade vid vårt bord. Lat kock.


Det vackraste på hotellet var salongerna som vi fikade i. Underbara. Jag vill ha en salong i mitt hus någon dag. Ett rum (eller flera) som ser ut såhär. Ljust grönt eller rosa eller blått tema.



Jag älskar den här tavlan. Jag vet inte om den passar in så bra, men den är jättesnygg.

Jag körde till och från Uppsala. På vägen in i Uppsala blev vi stoppade av polisen och var tvugna att blåsa. Jag blev jättenervös och skrattade hela tiden. Som tur var fick vi åka. Vi åkte till Ikea. Älska.




När jag kom hem beställde jag dessa böcker
fast med mindre snygga framsidor.




i might have looked the other way

17 augusti 2010

Jag är besatt av den här låten. Den är perfekt. Jag blir lycklig av att höra den.

The Beatles


Jim Sturgess, Across The Universe


and all other people

Soo.. Igårkväll var jag på All Time Lows konsert på Debaser (varje gång jag hör/läser/säger det namnet hör jag I'm a debaser i mitt huvud).


Konserten var jätterolig. Jag har aldrig varit på golvet på en konsert förut och det var fantastiskt. Jättevarmt, i och för sig, men energin! Alla var crazy. Jag var helt slut redan när det började. Hade gått runt massor hela dagen och sen köat i några timmar. Glömde bort det större delen av konserten men när det var slut ville jag bara falla ihop. Att sitta ner på tunnelbanan får en helt ny betydelse.


Tyvärr spelade de flera låtar jag inte kunde/hade hört och inte så många av mina favoritlåtar. Men låtarna jag kunde var awesome. Det är mycket roligare att gå på konsert om man kan låtarna och kan skrika med. Killarna var jätteroliga också, snackade massa skit och flirtade med alla tjejer i publiken (90% tror jag. annan statiskt fakta; andelen som hade converse på sig var ca 99%) Publiken kastade faktiskt upp underkläder på scenen. Awkward.


Halvbra bilder, men jag tänkte inte på att ta med en kamera.



Det var det. Idag ska jag åka till ett hotell och bo en natt. Mamma fick en gratis övernettning. Vilket betyder HOTELLFRUKOST. Le sigh. Tur att jag tränade igår.

love yourself so no one has to

14 augusti 2010

På måndag ska jag och min syster gå på All Time Lows konsert i Stockholm. Jag trodde inte vi skulle kunna gå, åldergränser m.m., men det löste sig. Eftersom jag inte orkar göra något annat lägger jag in några av mina favoritlåtar av dem.
Weightless


Stella


Therapy


Therapy är den bästa. Jag älskar texten.
"A handful of moments I wish I could change"

there are friendly people in cities too

13 augusti 2010

5 saker som på kvällen, precis innan jag ska sova, ger mig ångest, men som på dagen inte verkar som så stora problem.

1. Jag måste skaffa ett jobb. Men jag kan inte. Jag kan inte. Det är nog det värsta jag vet (också anledningen till att jag vill gå i skolan resten av mitt liv). Det är inte bara det att jag tycker det är hemskt. Jag kan helt enkelt inte.

2. Skolan börjar om lite mer än en vecka. Ibland känns det okey, ibland blir jag deprimerad. Det hjälper inte att schemat är dåligt.

3. Av någon anledning ville jag vara med på skoltidningen. Jag kämpade för att få den kursen. Läser utökat till och med. Jag fattar inte varför. Det var det dummaste jag har gjort.

4. Nu börjar jag trean, vilket betyder att jag går ut i vår. Efter det måste jag plugga vidare. Det kommer gå åt helvete, för jag har problem med att träffa människor och prata med dem, vilket betyder att jag antagligen kommer att bli helt ensam. Roligt.

5. Jag måste söka stipendium, men det kommer heller aldrig gå.


Jag är inte negativ - jag är realist.

un-titled

12 augusti 2010

Imorse läste jag ut en bok jag har läst väldigt länge.


I know. Jag läste den mest för att se vad den handlade om. Och att läsa en summering verkade överdrivet. Jag har en idé om att läsa alla religiösa verk(?); Bibeln, Koranen o.s.v. Kommer antagligen inte slutföra det, men man ska börja någonstans. Och då börjar jag med Mormons bok. Inte en överdrivet intressant bok. Men jag fick reda på att mormoner inte är för månggifte.
Jag skulle aldrig kunna vara mormon. De får inte dricka kaffe.

it's show time

Här kommer lite bilder från förra veckan. Vi bodde i en stuga på en gård vid en sjö där de hade massor av hästar, några hundar, en katt och en tam duva. Det var jätteroligt att rida igen. Som jag trodde var det inte så svårt att rida (det var bara 2 och ett halvt år sen sist...) - det är som att cykla. Däremot var det jättesvårt att göra iordning hästarna. Jag visste knappt hur man ryktade en häst. Sätta på benskydd var det svåraste jag gjort på länge. Seriöst. Vi red ut för det mesta, men red lite dressyr och fick två hopplektioner. Tjejen som bodde där tävlade i hoppning.



Den här vackra bilden är från en av gångerna vi red ut, jag rider Nicolette, som blev min favorit.

Här hoppar jag Koriander, den högsta hästen. Han var säkert 180 cm. Han var jättesnäll. Men jag skadade mig när jag red honom. Vi skulle rida under ett lågt träd och han var lite för hög, så jag rev sönder min tröja och skrapade upp ryggen. Åh, farorna vid ridning...

Jag ÄLSKAR den här bilden. Synd att den är så dålig kvalité, annars skulle jag skriva ut den och rama in den, haha. Hunden heter Cindy och var så vacker, tycker jag.

Där ser man vår stuga. Jag sitter med Casper (curse that cat!), Cindy och Fanny, shettisen som gick lös på gården. Hon var över 30 år.

Casper var lite räddd för vatten.

För någon som inte tycker särkilt mycket om att bada, så badar jag väldigt mycket. Det behöver inte vara varmt i luften, i vattnet eller fräsht vatten. Jag badar ändå. Mest för att jag bara ska ha gjort det.

När vi åkte med båten den här kvällen kändes det som jag var med i
Pride & Prejudice. Jag älskar den filmen. Jag måste se den igen.

Jag fick åka badring efter deras båt. Det var ganska awesome och rätt läskigt. När jag flög fram över vattnet tänkte jag bara på att om jag ramlar av nu kommer vattnet kännas som en vägg.

Den här killen var den vackraste häst jag sett. Han är perfektion. Han är Nicolettes son.

Nu kommer jag väl inte rida mer på femton år :( Jag älskar att rida. Men jag har inte tid/råd/mod. Confession: jag hatar att vara i stall eftersom hästtjejer skrämmer mig. Det är inte normalt, jag vet.

this is a love letter

11 augusti 2010

Jag håller på att läsa om The Hunger Games. Eller lyssna om. Det är lite irriterande att lyssna på en bok, eftersom jag hela tiden börjar tänka på annat, fantiserar vad någon skulle säga eller vad någon tänker när det händer något i boken, medan uppläsaren fortsätter prata vilket gör att jag måste spola tillbaka. Men det är ett sätt att läsa medan jag tränar.

Anyways. Den boken är så bra. Min favoritbok. Jag älskar Peeta och jag älskar Katniss. Katniss är nog den "berättaren" jag gillar bäst. Hon är så enkel och ärlig och okonstlad. Hela boken är sådan. Jag hatar att läsa en bok där de hela tiden glömmer detaljer, som att du faktiskt hade med dig en ryggsäck - vad hände med den? (det händer hela tiden i tv-serier. irriterar
mig fruktansvärt mycket.) Eller när de är opraktiska. Den där killen har en sak du behöver för att överleva. VARFÖR tar du den inte? Bara för att du är moralisk (är det ett ord?) eller trött. Du kommer ångra dig senare. Sådant händer aldrig i den boken, för Katniss är smart och verklig.
Peeta är naturligtvis min största bok-crush. Han är också den enda jag tänka mig verkligen existerar. Skulle kunna existera, that is.

Även fast jag läst boken flera gånger är den lika spännande. Inför varje ställe jag vet att något hemskt/spännande/roligt ska hända hoppar jag nästan runt (eller skrattar högt. det blir pinsamt efter ett tag). Det kan vara för att jag lyssnar på den? Eller för att det är en fantastisk bok? Jag vet inte.

När jag är klar ska jag läsa Catching Fire igen (den är ännu bättre, eftersom Peeta är med mer). Sedan, den 24 augusti kommer sista boken ut, Mockingjay (den heter Revolt på svenska. jag antar att det är det den handlar om). Jag kommer inte våga läsa den. Tänk om den slutar lika hemskt som de andra två? Det
är den sista. Jag hoppas att ingen dör eller att alla dör så jag slipper allt. Jag tror det är större chans att alla dör.

Medan omslagen är snyggare på den amerikanska versionen, har den brittiska bilder på dem. Man kunde välja om man ville ha Katniss eller Peeta på framsidan. (googla Peeta Mellark. hilarious.) De svenska är hemska. Jag valde Katniss och jag vet inte varför. Peeta är coolare. Plus att hans namn är ett slags bröd - och jag älskar bröd (MFEO).


Off-topic
Jag har kollat på Lost litegranna, igen. Det går långsamt. Jag klara inte av Ana Lucia. Jag vill att hon ska dö. Medan de andra är irriterande ibland (Jack!) har de i alla fall försonande drag.
Plus att världens mest random sak att studera dök upp. Medeltida rysk litteratur. Whaaaa? Amazing.

slow it all down

10 augusti 2010

Förra veckan var jag borta med min familj i en stuga ute i ingenstans där jag inte gjorde så mycket mer än rida, bada och läsa. Jag tänkte lägga upp några bilder, men då måste jag sätta mig vid datorn och då börjar jag alltid läsa bloggar, rensa mejl, kolla länkar och annat som tar en massa tid och gör mig helt snurrig till slut. Jag ska göra det någon gång. Men första tänkte jag skriva om de böckerna jag läst den senaste veckan.


De Odödliga
Det är en serie på fyra böcker som utspelar sig i ett magiskt land med trollkarlar, riddare, prinsar, enhörningar, drakar och sånt där. Jag läste de två första böcker för minst fem år sedan och ÄLSKADE dem. Då hade inte de två sista böckerna kommit på svenska (eller engelska?). Sen för några veckor sedan såg jag dem på biblioteket och tänkte why not? De går snabbt att läsa. Jag tror de är riktade för 10-15 eller något sånt.
De var bra. Inte så bra som jag kom ihåg, men det är inte så konstigt. Förutom den sista i serien som var awesome. Bara att tänka på den får mig att le. Alla böckerna är bra skrivna och jag gillar protagonisten är hon är lite torr. På ett bra sätt.

Det roligaste är att personen som läste sista boken i serien, I Gudarnas Rike, innan mig är min själsfrände. Helt allvarligt. Jag vill träffa henne (jag antar att det är en hon). För ibland när jag läser märker jag ut sidor som jag kan gå tillbaka till. Sidor med vackra meningar, viktig handling eller allmänt bra. Och alla sidor jag tänkte märka ut hade någon märkt ut innan. Efter två vikta hörn kunde det inte längre vara en slump. Vilket gjorde att jag kunde se vilka sidor som skulle vara awesome och se hur långt kvar det var. Älskar den människan alltså. (de märkta sidorna hade såklart ett tema, och jag älskar romans så det är inte svårt att gissa vad. skönt att veta att jag inte är ensam.)


The Vinter's Luck var den andra fantastiska boken jag läste. Den handlade om vin, Frankrike och en man som förälskar sig i en ängel. Den var seg i början, svår att förstå (allt snack om vingårdar!) och svår att vänja sig vid. Men sista tredjedelen och slutet var helt underbart. Jag vill träffa en ängel. Det var en riktig ängel (i know! en riktig! haha) med vingar och allt som blivit utslängd från himmelen för att han var kompis med Lucifer. Den slutade så sorgligt. Allt snack om himmelen, Gud, Helvetet och allt sånt var så intressant. Ängelns, Xas, teorier om Gud och skapelsen och allt. Amazing. Bland det bästa som stod i boken var att allt som bränns, alla original, kommer till himlen. Medan allt som kopieras, någonsin, kommer till helvetet.


The Virgin Suicides
Den var intressant, men lite halvtråkig. Jag önskar man fått veta mer om tjejerna (the virgins?). Jag såg filmen också. Den är en exakt kopia av boken. Nästan varje replik är med och det funkar. Riktigt bra.

Nu läser jag Wastelands. En bok med noveller av olika kända Science Fiction författare om världen undergång och vad som händer efteråt. Vissa är bra, andra är mindre bra. En historia (The People of Sand and Slag av Paolo Bacigalupi) var verkligen annorlunda. Framtidens människor lever på sand och sten. Seriöst. En mening var, "We ate sand for dinner." Mm. Gott.


Lite långt inlägg. Lo siento. Böcker är något jag kan skriva om.

there's a lot i am not certain of

4 augusti 2010

Jag önskar den här varit med i serien. Det kan aldrig vara för mycket Jonathan Groff.